Maratonträning.

I måndags fick jag tummen ur och anmälde mig till Rotterdam Marathon som går av stapeln den 12 april. Jag har inte sprungit maraton sen maj 2012, så det börjar väl vara på tiden. Jag räknar inte med att kunna slå nytt personbästa, men jag lämnade dörren öppen och anmälde mig till startgrupp D, där man siktar på en sluttid mellan 3.00 och 3.30. Jag räknar helt enkelt med att jag ska få flytta ner till E (eller ställa mig sist i D) då (!) jag i april konstaterar att jag nog bara är i form för att springa på 3.40 eller så.

 

 

Nu har jag alltså inlett träningen med fokus på maraton. Tänkte följa Janne Holméns maratonprogram med sikte på 3.45 som sluttid. Om jag märker att det går lätt att följa programmet så kör jag lite högre hastigheter helt enkelt och klarar kanske av en ännu bättre tid, men 3.45 känns överkomligt även om jag inte (på grund av mina andningssvårigheter) skulle lyckas förbättra mig alls från nuläget. Holméns maratonprogram innehåller 3 pass per vecka och nu i början är de ganska moderata. Jag springer nog mer än 3 ggr per vecka, men det innebär att jag också har möjlighet att springa morgonpass i mysfart, vilket är viktigt för mig då jag inte vill vara alltför styrd.

 

Igår morse sprang jag ett väldigt segt morgonpass på 8 km, så idag fick det bli löpvila för att få bort segheten ur benen.

 

Förutom löpningen vill jag också få in minst tre styrketräningspass i veckan. Jag vill ha starka ben och stark core och övre rygg. Det hjälper mig förstås i vardagen (som ni kanske minns har jag ju en krånglande korsrygg), men det hjälper mig också i löpningen. Dels orkar kroppen längre och dels kan jag springa lite snabbare och lite lättare med starka muskler.

 

Ber om ursäkt för att ni som följer mig på instagram redan sett alla bilder, men jag tar inte hundra bilder per dag precis.

 

Så, med lite planering tror jag att mina träningsveckor kommer bli riktigt bra och varierade också framöver och 2015 bara måste bli ett bättre år än 2014. För att det skulle bli sämre kan nog bara klassas som en omöjlighet.

Publicerad igår kl. 21:12

Vecksoummering.

Jag har nu kunnat lägga ytterligare en bra träningsvecka till statistiken. Det känns bra, för de bra träningsveckorna har inte varit så många under detta år. Nu känns det dock som jag har något bra på gång och jag försöker smida medan järnet är varmt så att säga.

 

 

Förra veckan bestod endast av fyra löppass, men eftersom ett av dem var på 50 km så blev veckomängden ändå helt godkända 75 km. De andra passen var ett intervallpass på 30 minuter (70/20-intervaller), en kort och lätt morgonjogg på 6 km och ett förvånansvärt snabbt och lätt kvällspass på 14 km. Utöver detta har jag tränat styrka 3 gånger, fått in lite rörlighet och lite promenad. Allt som allt ungefär 14 timmar.

 

Det är de här träningsmängderna som jag skulle vilja hålla mig kring nu. Det är här jag mår som bäst, både fysiskt och psykiskt. Periodisering kommer oftast naturligt i och med annat program så det blandas ofta in veckor med mindre mängd/intensitet, men jag trivs bäst om normtillståndet innebär ett snitt på 1,5-2 timmar träning per dag. Det är inte alltid jag har den tiden, men jag borde alltid kunna skapa den tiden. Det är ju ändå mitt eget välmående det handlar om.

Publicerad 24.11.2014 kl. 22:02

Så mycket ultra.

Den här veckan har verkligen varit en ultravecka. Det var så mycket ultra på gång att jag till och med var tvungen att uppta lite gamla takter och klämma till med ett 50 kilometers pass före jobbet i onsdags. Ja, jag började jobba först 14.30, så det var inte så galet som det låter. Bara lite galet. Och lite skönt. Och det gick faktiskt jättebra.

 

Döpte denna bild till "The loneliness of the longdistance runner" på instagram. För det var ensamt.

 

Det var 7 månader sedan som jag senast sprang 50 km. Efter det har långpassen varit lätträknade. Några pass på över 20 km, ett på 30 km. Inte direkt ultralöpartakter. Men jag får väl börja inse att mina lungor är som de är och nu får jag försöka göra det bästa av situationen, även om situationen är långt från var jag trodde jag skulle vara vid den här tiden.

 

I helgen har det alltså också pågått en hel del annat i ultrasammanhang. Det har sprungits VM på 100 km och 24 timmars i Bislett. Båda är lopp som jag någon gång skulle vilja delta i, men för tillfället känns Bislett betydligt mer realistiskt. Dit är det ju bara att anmäla sig. Till VM vill jag kvalificera mig. Ifjol var jag nära, men nära skjuter ingen hare.

 

Dessutom har det sprungits ultraintervaller i helgen. Det har jag också gjort en gång i bloggens begynnelse. 8*10 km. Ensam för mig själv. Har ännu inte återhämtat mig mentalt så pass att jag skulle göra om det, men det börjar vara nära nu, så kanske jag springer dem nästa gång. För det är ju lite kul att vara lite galen också.

 

Publicerad 23.11.2014 kl. 15:13

Julkalender.

Ni som hängt här ett tag vet ju att jag brukar ha någon typ av julkalender på bloggen varje år. Jag har haft julklappstips (2010), sprungit varje dag (24 km den 1 december ner till 1 km på julafton, 2011), plankat varje dag (1 min den 1 december och upp till 24 min på julafton, 2012) och ifjol tävlade jag ut olika roliga saker varje dag.

I år är jag inte helt säker på om det blir någon julkalender på den här bloggen, men jag läste i alla fall att Träningsglädje-Sara kommer att köra sin traditionella Jävligt jobbig julkalender också i år. Jag tycker det är en otroligt bra idé och även om jag inte har kört den till punkt och pricka varje år så brukar jag alltid inspireras. I år ser den ut så här:

 

Tänker du hänga med?

Publicerad 19.11.2014 kl. 18:49

Söööömn.

Jag har ett omättligt sömnbehov just nu verkar det som. Jag sover halvtaskigt, men jag också att ligga i sängen är ju vila och nu har jag fyra nätter i rad tillbringat kring 10 timmar i min säng. Ganska maffigt, men det brukar ofta bli så när mörkret lägger sig över oss här i november. Brukar nog bli bättre igen då det lackar mot jul.

 

Träningen ger mig i alla fall en del energi och hittills denna vecka har jag tränat två pass på gymmet och dessutom sprungit mitt HIIT-pass (som jag alltså kör direkt efter ett gympass). Denna vecka blev det tio stycken 70/20-intervaller och de var ganska svettframkallande. Vet inte när jag senast målmedvetet skulle ha haft så korta intervaller i min träningsplan som jag har nu, och ärligt talat är jag inte alls säker på vad de kommer att göra för mig, men om man inte testar så får man ju heller inte veta och det kan ju faktiskt vara precis just detta som jag behöver. I kombination med uthållighetsträning förstås.

 

 

På gymmet har det blivit ett pass för övre rygg och core, samt ett pass för benen, eller främst höfterna. Brukar oftast köra min bendagar ganska traditionellt med knäböj, thrusters och andra övningar med rätt så tunga vikter, men idag blev det nästan bara egen kroppsvikt eller gummiband som motstånd och istället fokus på många repetitioner och en brännande känsla i höftmuskulaturen. De där höftmusklerna är ju - som bekant - ganska viktiga för oss löpare. Dessutom har jag fått in 30 minuter rörlighet inför varje gympass så hittills tycker jag att jag lyckats ganska bra med variationen också denna vecka. 

 

Publicerad 18.11.2014 kl. 20:40

Nyckelord: variation.

Den senaste tiden har jag sprungit väldigt mycket i samma farter och ungefär likadana distanser. Det har varit 5-10 km i mellanmjölksfart. Jag har alltså hållit igång, men knappast utvecklats. De tre senaste veckorna har jag lagt in ett intervallpass i veckan. Bara ett kort pass, som jag kört direkt efter styrketräning på gymmet, men där jag försökt hålla hög intensitet och springa i farter som det är längesen jag sprungit i.

 

 

Denna vecka har jag tagit ut steget ytterligare och fått till en riktigt varierad och bra träningsvecka. Nu är det bara att hålla i.

 

  • Måndag: 11 km fartlek på morgonen. Ett riktigt bra fartlekspass. Kanske första gången  jag körde fartlek helt ostrukturerat och bestämde nästa fartbit allt eftersom. På eftermiddagen ett benpass på gymmet.
  • Tisdag: 5 km mysjogg på morgonen. Sällan jag kan kombinera sovmorgon med morgonjogg, men idag gick det.
  • Onsdag: 24 km långpass på morgonen. Första gången över 20 km på nästan en månad. Gick riktigt bra och blev till och med ett progressivt pass. På eftermiddagen ett mage-rygg-pass på gymmet.
  • Torsdag: Ett kort kvällspass på 5 km.
  • Fredag: Morgonjogg på 5 km. Typ exakt likadant pass som på torsdagskvällen, så inte så mycket variation där. Efter jobbet blev det ett benpass på gymmet och det avslutades med ett intervallpass på löpbandet på totalt 7 km.
  • Lördag: Vilodag. En timmes promenad i skogen.
  • Söndag: Mitt egendesignade intervallångpass. Jag utgick från en maratonfart på 5:40/km (d.v.s. jag utgick från att underskrida 4 timmar på maraton) och det gick riktigt bra. Jag måste helt enkelt hitta min nivå igen, för även om jag ifjol var i form för att springa maraton på 3.20 (vilket jag ångrar att jag inte försökte mig på då när jag peakade under våren/sommaren) så är jag inte det idag. Inte alls. Men härifrån kan jag jobba uppåt.

 

Totalt blev det alltså 80 km löpning denna vecka och 13 timmar träning. Inför varje styrketräningspass gör jag också rörlighetsträning så det får jag in till viss del, även om det skulle vara bra med ett renodlat rörlighetspass också.

Publicerad 16.11.2014 kl. 19:32

Om kosttillskott och proteinpulver och sånt.

Det här inlägget har jag tänkt skriva en längre tid, men inte riktigt kommit mig för. Jag känner att det inom löparbloggvärlden är lite fult att äta kosttillskott (förutom superfoods i alla möjliga former) och många deklarerar att de skulle aaaldrig stoppa i sig sån skit. Jag har varit en av dem, men jag har i alla fall delvis tänkt om.

 

I våras kontaktades jag av fitnessguru angående ett samarbete med dem och jag tackade ja då. Det var ett kortvarigt samarbete, men vi har nu på hösten återupptagit det. Det här inlägget kan kanske också ses som ett samarbetsinlägg i och med att jag har fått produkterna jag skriver om, men jag är förstås helt ärlig i det jag skriver och jag är helt säker på att man klarar sig hur bra som helst utan tillskott också.

 

Dessa produkter har jag för tillfället hemma och också en PWO från Olimp (som jag köpt helt själv och alltså inte fått).

 

På bilden ovan ser ni alltså de produkter jag har hemma. Holistics protein har jag också fått via bloggen och det är väl det proteinpulver som är "godkänt" också bland löparbloggarna. Jag tycker också att det är helt fantastiskt att det kan vara så rent och utan sötningsmedel och konstgjorda färgmedel, det lyfter jag verkligen på hatten för och jag skulle gärna se Holistici butikerna också här i Finland. Däremot är smaken på det här proteinpulvret väldigt svag. Inte så att det smakar illa eller så, men det smakar inte mycket alls. Jag använder det därför i mina gärna morgonsmoothies för att få protein också till frukost.

 

De andra produkterna är alltså från fitnessguru och är mer traditionella kosttillskott. 

 

Onebake är helt enkelt ett värmetåligt vassleprotein. Det innehåller inget annat än det och därmed tycker jag inte att det är speciellt dåligt. Jag brukar ersätta en del av mjölet med detta då jag bakar t.ex. egen pizzadeg eller egna hamburgerbröd. Eftersom jag numera gått över till helt vegetarisk kost och inte heller vill ersätta köttet med köttliknande produkter (typ soja, tofu och quorn - men gör undantag för quorn ibland), så lägger jag gärna till protein där jag kan och då är Onebake riktigt bra.

 

Oneegg är ett proteinpulver gjort på äggalbumin istället för protein från mjölkprodukter. Jag har inte testat detta än, men jag har tänkt använda detta till chokladbollar och liknande. Jag dricker det inte, för jag brukar ha lite svårt för proteinshakear.

 

 

Oneamino med colasmak är fitnessgurus nyaste smak på aminosyror (BCAA i förhållande 2:1:1). Jag blev rekommenderad aminosyror redan för ett och ett halvt år sedan då jag följde ett styrketräningsprogram, men den gången köpte jag osmaksatta aminosyror och det kan vara det äckligaste som finns. Jag lyckades inte dricka dem mer än någon enstaka gång och jag trodde aldrig att jag skulle dricka aminosyror igen för jag trodde inte att den smaken gick att maskera.

 

Då jag fick testa det här så var jag skeptisk, men pulvret varken såg ut eller luktade som de aminosyror jag hade senast och jag testade för första gången för någon vecka sedan. Jag var skeptisk till smaken till en början. Det luktar som colagodis, men smaken är något annat, men jag kan inte beskriva den. Men efter första gången ville jag ändå ha det igen och nu tycker jag till och med att de smakar riktigt gott. Jag använder dem under varje styrketräningspass eftersom jag alltid styrketränar rätt så tidigt på eftermiddagen och då har jag inte hunnit äta någon ordentlig lunch och aminosyrorna ger både lite energi och förstås aminosyror för att förhindra muskelnedbrytning. De har helt enkelt funkat hur bra som helst, de är inte sötsliskiga och klibbiga, utan precis så som jag en gång trodde att aminosyror skulle vara.

 

 

Så till sist, onepancakeockså en nyhet för fitnessgurus del, även om andra märken haft motsvarande produkt länge. Jag har haft en burk hemma från ett annat märke också, men den tog slut lagom tills jag fick denna. Det här är en såndär latmans-lyxprodukt. Det är inte speciellt svårt att göra egna pannkakor, inte heller att göra egna proteinrika pannkakor, men den här mixen gör det så sjukt enkelt. Dessutom är de faktiskt goda. Det är guld värt för mig att det går snabbt, för det händer då och då (eller rätt så ofta) att jag har gaaanska bråttom någonstans men jag har inte hunnit äta. Då är det himla enkelt att skaka ihop en pannkakssmet och steka dem. Jag gilla inte keso, så keso-banan-plättar som annars också är ett snabbt och proteinrikt alternativ funkar inte för mig för det går inte att dölja den äckliga konsistensen och smaken på keson. Så ja, ibland äter jag den här typen av halvfabrikat. För att det är gott. För att det är enkelt. Och för att det är proteinrikt. (Och dessutom läser jag faktiskt alltid innehållsförteckningarna noga och jag har kommit till den slutsatsen att det som de här sakerna innahåller kan inte vara skadliga eller hälsovådliga i den utsträckning jag äter dem - för jag äter fortfarande vanlig mat till största delen).

 

 

Så, nu är det fritt fram att döma mig om ni vill. Om inte, så kan ni kanske berätta vilken typ av kosttillskott ni använder och till vad?

Publicerad 14.11.2014 kl. 20:40

Den sista pusselbiten.

Egentligen borde jag ha det ganska bra. Jag trivs på jobbet och känner nästan alltid att jag gör bra ifrån mig, jag och min man har det bra, träningen flyter på rätt så bra (även om det går lite upp och ner sådär pulsmässigt), min familj är jättefin och jag har några riktigt bra vänner. Men ändå känns det inte helt hundra. Inte innerst inne. Den där sista pusselbiten finns inte.

 

Mina fina syskon och jag gav den här tavlan i farsdagspresent åt pappa. Idén var min och jag tyckte den var riktigt bra faktiskt, men nu känner jag viss press inför nästa år ;)

 

Jag försöker fokusera på det som faktiskt är bra, men vissa dagar är jag ändå helt under isen - inte på jobbet, inte under dagen, men på kvällen kraschar jag och vill bara ligga ihopkrupen i soffan och inte göra någonting. Jag äter D-vitamin, jag försöker ta tillvara solstunderna nu i november, jag sover tillräckligt, så det är inte det. Det är bara den där pusselbiten.

 

 

Solstunder i november. Bilden ovan är tagen för en vecka sedan och bilden nedan idag.

 

Idag har jag ändå haft en ganska bra dag. Kanske beror det på att jag mest tränat. Började dagen med ett långpass. Det var ett tag sen sist (25 dagar sen faktiskt, då sprang jag 21 km före frukost i NYC), men det gick över förväntan. Det blev 24 km i 6:06-fart och jag sprang hela vägen, trots att jag förväntat mig att jag skulle behöva applicera 13+2-metoden.

 

Hade med en handhållen flaska med aminosyror och en liten påse sport jelly beans. Båda inköpta i NYC och båda helt super.

 

Efter jobbet idag fortsatte jag med att träna. For iväg till gymmet och rev av ett pass för mage och rygg. Jag fokuserar alltid på de djupa magmusklerna och övre ryggen, för det är de musklerna jag behöver stärka för att bli mer balanserad styrkemässigt och för att få bukt med min trilskande korsrygg.

 

 

Att träna 4 timmar borde ju ha fått mig tröttare än vanligt, men tvärtom var jag så energisk att jag efter gymmet ännu betade av ett ärende på stan och dessutom for jag till butiken och handlade. Låter kanske inte så märkvärdigt, men den senaste tiden har butiksbesök känts som bergsbestigning ungefär... Får väl vara nöjd såhär tillsvidare och hoppas att jag får tag i den sista pusselbiten eller att jag lär mig leva utan den.

Publicerad 12.11.2014 kl. 15:54

Ni har hört det förr...

Det här har ni antagligen hört till lust och leda redan, men kom ihåg reflexerna då ni är ute och rör på er i mörkret nu! Såhär såg jag ut imorse vid 6-tiden då jag var ute på en kort morgonrunda:

 

Västen jag hade på mig är från H&M (inköpt för några år sedan), den är, som ni ser, helt reflekterande och de där ränderna är rosa. Den har perfekt passform för löpning och var dessutom inte speciellt dyr. Jag har också en väst från Röhnisch (en rosa spetsväst, ni vet) och den är också jättebra, men den reflekterande ytan är mindre. Om du inte redan har en reflexväst så tycker jag att du ska införskaffa en, för det är så otroligt jobbigt att köra bil och inte se fotgängarna. Då jag är ute och går/springer så ser jag förstås bilarna och litar på mig själv i situationer då jag ska korsa vägen, men då jag kör bil litar jag inte på fotgängarna utan vill kunna se dem på förhand. Jag antar att de flesta är likadana.

 

Så, slut på predikan för idag. 

 

Fredagar är bra dagar för mig för jag slutar tidigt och hinner därför lätt med ett träningspass till. Idag blev det övre rygg och ben på gymmet och som avslutning sprintintervaller på löpbandet. Jag körde 10*1 minut (med 30 sekunders ståvila) och intervallerna gick i 3:45-fart. Jag skulle antagligen kunna springa dem ännu lite hårdare för att framkalla lite mer blodsmak i mun och illamående, men vi får ta en sak i taget.

 

 

Tomatröd i ansiktet blev jag i alla fall av intervallerna.

 

Efter gymmet hade jag ännu gott om tid att luncha och spendera eftermiddagen tillsammans med Jessika och har ändå hunnit ta en lugn och skön fredagskväll. Ser framemot en avkopplande helg!

Publicerad 07.11.2014 kl. 20:41

Instalately.

Såhär har det sett ut på mitt instagramkonto den senaste tiden. Det är ganska träningsrelaterat där också.

 

 

Den här veckan har jag varit väldigt flitig med mina morgonrundor. Varje dag har jag kommit mig upp och ut en sväng före jobbet. Tyvärr har pulsen varit högre än vanligt och jag vet inte riktigt vad det beror på just nu, även om jag misstänker att kylan och halkan kan ha något med saken att göra. Det kom lite plötsligt och då det är halt spänner jag mig lätt och då blir det jobbigare att springa och att andas. Jag skulle gärna låta den här omgången med is och snö smälta bort så att vi kan börja om på riktigt. Att låta snöslask frysa på blir ingen glad av.

Publicerad 06.11.2014 kl. 20:31

Bloggen 4 år!

Jag har helt glömt bort att fira att bloggen faktiskt fyllt fyra år. Det känns som att den skulle vara äldre än så, men det var den 1.11.2010 som jag startade den här bloggen, även om jag tidigare bloggat på annat håll (men inte om löpning).

 

I bloggens begynnelse reste jag till Riga och firade nyår.

 

Bloggen har inte ändrat speciellt mycket på fyra år. Det är fortfarande än träningsblogg och jag skriver om ganska samma saker som då. Min träning är lite annorlunda, speciellt nu det senaste året, men på det stora hela ganska same, same. 

 

Jag springer. Det är det jag gör. Här springer jag i 24 timmar.

 

I övriga livet har det hänt en hel del på fyra år. Massor faktiskt. Både bra och dåliga saker och jag kan inte säga att det är samma person som skriver här nu som för fyra år sen. Inte ens samma person som för fyra månader sedan. 

 

En gång i tiden var jag mörkhårig. Det är jag inte längre.

 

Frekvensen på inläggen är lägre nu än för fyra år sen. Det har blivit så det senaste året och jag känner att det är så överlag i bloggvärlden, i alla fall bland de bloggar jag läser. De där snabba, korta texterna finns på instagram eller twitter och bloggen kan gå i en lugnare takt. Jag trivs också bra på instagram, i alla fall just nu, för det känns svårare att producera en längre text (hit till bloggen alltså) nu då jag inte är på topp. Och då menar jag inte träningsmässigt.

 

En gång i tiden var jag lycklig mest hela tiden och tog mindre snygga selfies.

 

Kanske kommer bloggen att uppleva ytterligare fyra år. Kanske inte. Sånt är svårt att veta på förhand. Jag hoppas i alla fall att de kommande fyra åren är bättre än de senaste fyra månaderna. För jag vill vara lycklig igen.

Publicerad 05.11.2014 kl. 19:31

Jag och min Fenix.

Jag har inte tränat i helgen. Knappt rört på mig känns det som. Laddade ur ganska ordentligt på fredag eftermiddag då jag först rev av ett tungt benpass på gymmet och 45 minuter senare sprang 10 km tillsammans med min Fenix. Förvånansvärt nog var benen snabba och lätta, trots att de kändes som två tunga sandsäckar då jag släpade hem dem från gymmet.

 

 

Konceptet med tung benträning och 10 km rätt så hård löpning (min Fenix tyckte jag att hag behövde 67 timmar återhämtning efter löppasset i fredags och han skattade min träningseffekt till 4.9 på en 5-gradig skala. Vi är inte helt överens) gav i alla fall en rejäl träningsvärk i benen. Det var på gränsen till jobbigt att finnas till på lördagen, men några timmars promenad i skogen tillsammans med mannen och hunden gick i alla fall, även om det var tungt att lyfta fötterna över alla rötter och stenar.

 

 

Sen kom söndagen och den for lika snabbt. Vet inte vad som hände där, men tydligen hade jag inte tid att springa. Som tur är hade jag det idag morse, för jag vill inte vara ifrån min Fenix för länge. Det blev 10 km i duggregnet och den här gången tyckte Fenix att jag bara behöver 40 timmars återhämtning. Vi är inte helt överens ännu heller.

Publicerad 03.11.2014 kl. 10:34

Jag har en ny löparkompis.

Hälsa på Garmin Fenix 2, min nya löparkompis med upp till 55 timmars batteritid med GPS:en påslagen. Vi kommer att ha många fina stunder tillsammans.

 

Publicerad 31.10.2014 kl. 23:16

Happy 15th.

Grattis på 15-årsdagen kära kusin. Jag hoppas du har fått en enhörning och att du firat med massor av glass. Hade du varit här hade du fått fira med matteprov så jag antar att du har det bättre där du är.

 

Men du är saknad här. Väldigt.

Publicerad 29.10.2014 kl. 22:15

Gubbvader.

Idag kan jag konstatera att jag definitivt chockade kroppen igår genom mina tabata-intervaller på löpband. Att jag dessutom sprang dem i Merrell Pace Glove -skor kan ju också ha något med saken att göra, men idag har mina vader i alla fall varit någon centimeter (eller decimeter) för korta. Då jag steg upp på morgonen nådde hälarna inte golvet - eller i alla fall inte utan en våldsam smärta...

 

Jag trotsade i alla fall smärtan i vaderna och for ut på en morgonrunda på 10 km. Det var faktiskt riktigt varmt (speciellt jämfört med minusgraderna och snön förra veckan), så jag behövde inte ens en jacka, hade till och med kunnat tänka mig kortärmat. Vaderna var springbara, men de gjorde nog sig påminda hela tiden. Resten av dagen har däremot varit smärtsam, och speciellt att gå nerför trappor har varit ... intressant. Jag hoppas på en förbättring tills imorgon för just nu känner jag mig som att mina vader skulle tillhöra en väldigt gammal och stel herreman.

Publicerad 28.10.2014 kl. 20:53

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] gmail.com



Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)