1 år.

Idag har jag varit en gift kvinna i ett helt år. Tiden går fort då man har roligt.

 

 

Publicerad 31.08.2014 kl. 20:58

Peppar, peppar.

Förutom min totala breakdown i form av lathet deluxe i helgen så går träningen ganska bra nu. Löpningen flyter på bättre än på länge (peppar, peppar - ta i trä, och allt sånt!) även om jag ännu är en bra bit från fjolårets form. Jag lyckas med att ta mig upp varje morgon för att träna innan jobbet, alltså 13 arbetsdagar hittills, och det gör så gott.

 

Löpning på morgonen och gym på eftermiddagen efter jobbet är ett koncept jag kör ganska ofta.

 

Fustraträningen sjunger på sista versen nu - jag har bara en gång kvar - och det är lite tråkigt. Jag kan förstås göra alla övningarna på egen hand också, men det är svårt att se och känna allt själv så rörelserna blir nog renare med någon som petar lite i dem hela tiden. Det har alltså gått fem veckor nu då jag inte tränat framsida lår och inte heller axlar och bröst. Jag har bara cyklat en enda gång under den tiden - allt för att hjälpa min väg mot en icke-så-spänd höft, mjuka axlar och framförallt; en smärtfri ländrygg. Jag är inte i mål ännu, men jag har inte heller någon plan för fortsättningen.

 

I övrigt rullar det på ganska bra, även om jag tycker att sommaren tog slut lite abrupt. Jag hann inte riktigt fatta att det typ blev ... höst. Fast för mig är augusti nog en sommarmånad, trots regn och rusk. Juni var ju inte direkt bättre...

 

Gummistövlarna åkte på då jag gick till jobbet idag. Borde ha tagit regnbyxor också, för jag blev blöt...

Publicerad 27.08.2014 kl. 14:05

En såndär helg.

Jag har haft en väldigt oproduktiv helg. Inte alls som jag tänkt mig, men det måste väl vara så ibland också. Idag hade jag tänkt springa 30 km, för att öka på långpasset från förra veckan, men eftersom jag sköt upp det och sköt upp det och sköt upp det, så blev det inte mer än 14 km till slut. Visst, det var veckans längsta pass, men det går inte direkt att kalla för långpass.

 

Det intressanta med löpningen just nu är att mina ben verkligen, verkligen vill springa i lite högre tempo än jag lallat runt i det senaste månaderna, men mina lungor är inte där än. Så jag försöker bromsa farten för att andningen ska flyta på lite bättre, men det går inte så bra, utan jag hamnar ändå på en puls som ligger lite, lite ovanför det bekväma. Men det är väl där man borde ligga om man vill utvecklas och det är ju inte direkt så att jag slår några världsrekord med den fart jag håller heller.

 

Inga världsrekord slogs här heller, men ett FM-silver fick jag i alla fall. Och min tid placerar mig fortfarande på tredje plats på listan över de bästa damerna genom tiderna på 100 km i Finland.

 

Förutom andningen tampas jag just nu med en viss tristess då det kommer till löpningen. Inte p.g.a. löpningen i sig, utan p.g.a. löprundorna, eller närmare bestämt de första och de sista kilometerna på varje runda. Jag är riktigt led alla vägar som leder till och bort från vårt hus just nu och helst skulle jag ta cykel eller bil för att kunna springa någon annanstans, men då försvinner enkelheten med löpningen lite grann så det är inte ett reellt alternativ. Försöker variera mig lite grann i alla fall, men då man har bott på samma ställe i snart sju år så känner man till löpvägarna ganska bra...

 

Precis så här är det. Så jag är en löpare.

 

Publicerad 24.08.2014 kl. 21:14

Bra vanor.

Hittills har jag lyckats riktigt bra med att skapa bra träningsrutiner så länge jag jobbat. Varje dag har jag stigit upp och tränat något innan jobbet och ofta har det också blivit ett pass till senare under dan. Det är något som jag verkligen vill hålla i, för jag mår så mycket bättre av att inte skjuta upp träningen till kvällen.

 

Idag morse blev det ett löppass. Jag var inte alls taggad då jag for ut, men efter en första långsam kilometer så hände något och plötsligt sprang jag i ungefär samma farter som jag gjorde ifjol (nästan i alla fall) och med nästan samma puls ockå. Dessutom kändes det som att tekniken var bra och benen var pigga. Vågar ju nästan inte skriva ut det här - för tänk om det inte händer igen? 

 

Nåväl, det blev i alla fall 11 km på under en timme och det händer inte varje dag numera. Visst sprang jag ytterligare någon minut snabbare på mosvarande pass ifjol och hade pulsen några slag lägre, men det var inte samma skillnader som det varit tidigare. Ska kapsla in och spara det här minnet så jag kan ta fram det då det går trögt nästa gång.

 

Mitt eftermiddagspass idag gick däremot inte riktigt lika bra. Det var ett styrketräningspass för mage och rygg och jag tycker att det är så förbenat tråkigt att träna mage. Men eftersom jag verkligen behöver det så gör jag det ändå, fast idag ville det inte riktigt bli bra. Jag hade svårt att hitta kontakt, både i mage och rygg, och jag var nog mest nöjd då passet var över. Lite balans i tillvaron måste man ju ha; två lyckade pass per dag är nog för mycket.

Publicerad 20.08.2014 kl. 20:56

Morgonstund har guld i mun.

Idag var det dags för en såndär übertidig morgon. Klockan väckte mig redan 05.45 och en stund senare var jag ute. Första kilometern gick väldigt, väldigt trögt, men småningom lättade det och jag sprang bara snabbare och snabbare tills jag till sist hade fått ihop 10 km morgonlöpning. Himla bra start på dagen, fast sängen lockar så himla mycket innan.

 

Efter jobbet for jag till gymmet för dagens andra träningspass. Fokus på baksida ben och rumpa idag och jag tyckte jag fick det att kännas riktigt bra. Hoppas på att känna av det imorgon också. Den träningsdagbok jag skaffat för att hålla bättre koll på styrketräningen är för övrigt riktigt bra och med hjälp av den ser jag till att öka lite grann varje gång jag är på gymmet. Jag lyckas inte öka i varje övning varje gång, men på något sätt får jag alltid till lite mer än förra gången. Bra sak det där, trots att jag ändå bokför det mesta på nätet.

 

11,90 eurosar på adlibris.Tyckte det var överkomligt.

 

Inga ursäkter om man ska bygga en stark och skadefri kropp.

 

Imorgon är det tidig morgon som gäller igen då jag har en Fustra-PT-timme inbokad redan klockan 6.30. Känner mig förstås stelare än någonsin just nu, trots att mina rörlighetsövningar gick rätt så bra idag på dagen, men förhoppningsvis lyckas jag mjuka upp mig imorgon igen.

Publicerad 18.08.2014 kl. 22:09

Träningssöndagen.

Söndagar brukar vara långpassdagar och de senaste söndagarna har jag faktiskt återupptagit den traditionen igen. Idag hade jag tänkt springa mer eller mindre direkt jag steg upp, men av någon anledning hamnde jag i soffan framför facebook istället. Det verkar ändå som att det var meningen på något sätt för tack vare det såg jag att Camilla satt ut en förfrågan om sällskap på ett pass i Gerby idag och eftersom jag tänkt springa långt så hakade jag på.

 

Camilla ville springa en timme runt på spånbanan, så vi bestämde en tid och jag packade med mig vatten och lite energi och for iväg. Pulsen var skyhög från början. Verkligen alarmerande "vänd-om-det-här-är-farligt"-hög. Det kändes dock inte riktigt så illa, så efter 2 km stannade jag och fixade lite med pulsbandet. Resåren har släppt efter rejält på mitt pulsband så det sitter väldigt illa kring min lilla bröstkorg, men efter att ha spänt åt det lite så blev siffrorna bättre och pulsen var bara 10-15 slag högre än normalt, jämfört med 20-25 slag innan.

 

Efter 6,5 km mötte jag Camilla och vi började springa runt på spånbanan. Ett varv är ca. 2 km långt och det är lite kuperat så det var inte jättelätt, men med sällskap går allt lite bättre. Vi bytte varv ibland och drack lite varje varv och vips hade vi sprungit sex varv. Längre än Camilla tänkt från början tror jag, men bra gick det och jag var superglad för sällskapet. Efter det var det ju bara att springa hem igen för min del och jag skulle lätt få mina planerade 25 km.

 

Fick i mig lite energi också. Hade glömt bort att jag hade dessa, så nu fick de hänga med. De smakar godis och funkar bra för mig. Såg dock att datumet hade gått ut för ganska längesen...

 

Då vi skulle springa iväg från spånbanan märkte jag dock att vattnet i min ryggsäck tagit slut, så jag stannade och köpte vatten att fylla på med vid S-market. Ville inte springa törstig nu när känslan hittills var så himla bra. Sen var det bara att pinna på hemåt och som tur är går det nerför hem från Gerby. Då jag hade 25 km på klockan var jag ännu en bit hemifrån, så jag sprang vidare. Stannade för ett dopp i havet efter 25,5 km och det var riktigt skönt, men det märks att vattnet är kallare nu än det varit de senaste veckorna. Efter 26 km kände jag mig nöjd och promenerade de sista hundra metrarna hem. Det blev det längsta passet sen april.

 

 

Jag är glad att passet gick så bra idag. Det kändes lätt hela vägen, trots att pulsen låg så högt. Jag kan förstås inte hjälpa att jag jämför mig med "fornstora dar" (alltså förra året), men samtidigt försöker jag inse att det är härifrån jag måste jobba nu. 

 

Dagen var dock inte slut här utan nu på kvällen har jag också besökt gymmet för den åttonde (!!) gången den här veckan. Det blev veckans fjärde styrketräningspass, för mage och rygg denna gång, och därmed kunde jag knyta ihop säcken för veckans träning. Trots jobbstart har jag fått ihop 15 timmar träning denna vecka (precis som förra veckan) och det är en bra mix av löpning, styrketräning och rörlighetsträning. Riktigt nöjd med det!

Publicerad 17.08.2014 kl. 21:22

Bra statistik.

Idag kollade jag lite i min träningsdagbok och kunde konstatera att jag i år kört minst ett pass styrketräning varje vecka under hela året hittills. Det har aldrig hänt förr under tiden jag fört träningsdagbok (vilket är snart sex år). Mitt "bästa" år hittills så hade jag 15 veckor utan ett enda styrketräningspass, så jag tror jag kan slå det rekordet (med råge!) i år.

 

Jag var på gymmet idag igen. Tränade baksida ben och rumpa.

 

Målet just nu är fyra styrketräningspass i veckan. Två för baksida ben och rumpa och två för mage och rygg. Det är dessa muskelgrupper jag behöver stärka för att uppnå en bättre balans (och förhoppningsvis bli av med min ryggvärk). Jag hoppas på att ännu i höst kunna börja träna också axlar, bröst och framsida lår igen, men vi ska se hur långt Fustra-träningen tar mig. Har fyra gånger kvar med PT och visst har det gått framåt, men ännu är det en lång väg kvar.

Publicerad 16.08.2014 kl. 21:06

Den bästa terapin.

Idag var det dags för begravning. Sånt är tungt också i vanliga fall, men ännu mer så då det inträffat plötsligt och alltför tidigt. För att skringa tankarna har jag tränat. Ja, mest hela dan faktiskt.

 

Inledde med ett styrketräningspass på gymmet idag morgon. Fortsatte med lite jobb och sedan var det dags för ett löppass.Det bev ett pyramidpass med ett snitt på 5:10/km över 9 km. Det är snabbt för mig just nu och speciellt idag då formen inte verkade vara på topp. Men jag sprang så att pulsen dunkade i öronen, så att det enda jag behövde tänka på var att andas.

 

Såhär kan det också gå då man springer. I alla fall om man är lite trött sådär på morgonkvisten och också annars har ett väldigt lågt löpsteg.

 

Sen var det då begravning. Det var fint och tårfyllt. Det går väl inte att säga så mycket mer om den saken. 

 

På kvällen spenderade jag ännu ett par timmar på gymmet med min kusin. Rörlighetsträning och stretch och sånt och så fick jag rensa huvudet igen då jag promenerade dit och hem. En lång och intensiv dag, men jag kan än en gång konstatera att träning är den bästa terapin för mig. Att ta ut mig tills jag stupar är vad jag behöver då världen verkar rämna runt mig.

 

Publicerad 15.08.2014 kl. 21:52

Back to work.

Så var vardagen igång igen. Full rulle redan från början, men det kanske är bäst så.

 

Min sista semesterdag, i söndags, spenderade jag till stor del i träningskläder. Jag började dagen med veckans långpass, som denna vecka blev 22 km. Det var ganska varmt och svettigt, så det var väldigt skönt att få svalka sig i havet efter passet.

 

 

Efter löppasset fick jag fylla på energidepåerna hos min bror som fyllde år. Där bjöds det på allehanda godsaker, så energin räckte gott och väl till ett pass på gymmet på kvällen. Jag hade grym träningsvärk efter lördagens benpass, men jag lyckades ändå få till ett bra pass för mage och rygg.

 

Det brukar inte vara så mycket hud i den här bloggen, men tränar man mage så passar väl det här in.

 

Igår körde sen jobbet igång, men innan jag promenerade iväg till jobbet så körde jag ett rörlighetspass på gymmet. Stel och sjuk rygg, träningsvärk och lite trötthet är inte de bästa förutsättningarna, men nog gick det att mobilisera lederna och musklerna lite grann i alla fall.

 

Om ni följer mig på instagram (@johannahedvik) så har ni redan sett de här tightsen i några omgångar, men de är så snygga så de får vara med hela tiden.

 

Idag var det dags för eleverna att också komma till skolan, så det betyder väl att jobbet kört igång riktigt på allvar (eller i alla fall gör det det imorgon). Jobb på allvar kräver träning på allvar, så jag inledde dagen med en mulen morgonjogg. Det gick faktiskt över förväntan och det blev 11 sköna kilometer. 

 

Arbetsdagen förlöpte smärtfritt och jag lyckades till och med påbörja en större uppsats som har deadline om ungefär två veckor och som jag antagligen är sist av deltagarna att börja på med... Men klar blev den inte, för jag bröt upp från jobbet och begav mig istället till gymmet för ett benpass med fokus på baksida ben och rumpa (eftersom jag ännu undviker att träna framsida lår, axlar och bröst så att jag ska uppnå muskelbalans). Svettfest deluxe!

 

Och det här är jag, ifall ni nu hade glömt.

 

Så, rutinerna börjar smyga sig på igen, även om det ännu känns lite svårt att gå och lägga sig i tid på kvällen. Däremot har det gått över förväntan med att stiga upp för att morgonträna (peppar, peppar - det har ju bara gått två dagar än) och det är jag gad för, för morgonträning ger en så himla bra känsla.

Publicerad 12.08.2014 kl. 20:38

You're in the arms of the angel.

Det har gått 12 dagar nu. 12 dagar som lika gärna kunde vara 12 månader eller 12 minuter. Det känns konstigt att mitt liv går vidare precis som tidigare, men samtidigt så är det ju så självklart att det är så det ska vara. Och därför ska jag också återuppta bloggandet.

 

Det passar annars också bra att börja blogga igen just nu, för det är nystart på andra plan också. Min semester är slut och på måndag börjar jobbet igen. Jag har ett fullspäckat år framför mig, där jag ska pussla ihop jobb, heltidsstudier och träning. Dessutom vill jag förstås gärna ha tid för mina nära och kära också, det känns inte värt att försumma dem.

 

Jag har köpt en kalender. En äkta papperskalender. Här ska jag strukturera upp mitt liv nu så att jag kanske får lite ordning på tillvaron.

 

Trots min bloggfrånvaro så har jag inte pausat övriga livet. Jag har tränat precis som vanligt, men oftare än förr med min kusin, för de senaste veckorna har fört oss närmare varann så det kanske stämmer som det sägs; inget ont som inte för något gott med sig. Men balansen mellan ont och gott är i det här fallet alltför sned.

 

Gym, löpning och mat. Så har väl största delen av min semester sett ut, även om det nog varit mer gym och mat än löpning.

 

Och här är min kusin. Hon som jag gymmar och umgås med nu, i alla fall i en vecka till. Snyggaste bruden i stan.

 

Så, livet går vidare trots att det känns som att det borde stanna upp och pausas. Det är väl bara att acceptera även om det inte går att förstå.

 

Publicerad 09.08.2014 kl. 16:52

Skört som finaste porslin.

I måndags, ungefär samtidigt som jag skrev mitt senaste blogginlägg, så hände det som inte får hända. Det värsta tänkbara. Tillvaron slogs i spillror för människor jag bryr mig väldigt mycket om och den kommer aldrig, aldrig någonsin att bli detsamma igen.

 

Jag berörs också, men mitt liv går ändå vidare ganska oförändrat och det känns på något sätt fel och konstigt. Därför känner jag inte att jag vill blogga just nu, för mina stela höfter och tunga löppass känns så banala i jämförelse. Dessutom försöker jag hjälpa mina nära så mycket jag bara kan, även om ingenting hjälper i en sån här situation.

 

Jag vill i alla fall påminna alla, inklusive mig själv, om att livet är så skört. Ta ingenting för givet. Berätta för dina nära och kära att du älskar dem, tycker om dem, finns för dem - det är aldrig onödiga eller överflödiga ord.

Publicerad 31.07.2014 kl. 11:38

Magi.

I lördags steg jag upp klockan 6 på morgonen. Efter bara drygt fem timmars sömn gjorde jag mig redo för en löprunda i en stilla stad. Det har inte varit roligt att springa i 30 graders hetta, för det är inte roligt att springa jättejättelångsamt och ändå ha pulsen i skyarna, så nu skulle jag springa då det var svalt.

 

Det var sisådär 22-23 grader och soligt och det var inte så många människor ute. Det var så skönt att springa och det gick riktigt bra, om än inte snabbt.

 

 

Jag sprang drygt 14 km innan jag stannade vid Gustavsborgs simstrand för ett morgondopp. Jag var ensam på bryggan, om man bortser från en naken tant som satt i ett hörn. Vattnet var varmt och det var så otroligt skönt att få simma en stund efter löpturen. Då jag kom upp ur vattnet yogade jag också i femton minuter (Happy Hips-programmet som jag nu mnns utantill) och allt var bara helt magiskt.

 

 

Då jag hade yogat klart började det droppa in lite fler människor till bryggan och det var helt okej för min del att gå därifrån. Jag sprang sista biten hem och fick alltså ihop 15 km morgonlöpning och en kvart yoga. En helt underbar morgon. Hade jag haft tid hade jag lätt kunna springa en bit över 20 km, för varken benen eller lungorna var trötta. En helt annan känsla än förra söndagen.

 

Resten av lördagen spenderades sedan i Jakobstad. Vi såg Pride-paraden (jag blev så göad och rörd av att se hur många människor som slöt upp att jag nästan började gråta) och njöt av vädret. På kvällen for vi till Fäboda där jag simmade en stund och solade på klipporna och på vägen hem stannade vi för picknick vid Andra sjön i Nykarleby. En trevlig lördag.

 

Vi åt på Friends & Brgrs, en ny hamburgarrestaurang i Jakobstad (som evetuellt öppnar i Helsingfors och Vasa snart också), där de satsar på lokala råvaror och mat gjord från grunden.

 

Igår hejade vi på cyklisterna i Botniacyklingen och firade sen min mormor som fyller år. Jag var totalt inaktiv hela dagen, bortsett från en kvart yoga, men eftersom det var min första inaktiva dag (alltså en dag då jag inte kommit upp i 15 000 steg) på tre månader så var det okej. 

 

Idag hade jag min första Fustra-timme, av de tio timmar jag köpt, och det är inte lätt att tänka på att slappna av i axlarna, dra ihop skulderbladen, hålla magen stark, ryggraden lång och trycka ut svanken, samtidigt som jag utför olika rörelser, men jag hoppas på att rörelsebanorna ska bli lite mer automatiska sinom tid.

Publicerad 28.07.2014 kl. 15:52

Pain, pain go away.

Igår var jag till gymmet på en Fustra-timme med PT. Vid mitt gym får man en gratis demotimme och jag har tänkt boka in den i flera år men inte kommit mig för förrän nu. Jag hade rätt så bra koll på Fustra sen tidigare och jag hoppades att det skulle kunna vara något som skulle kunna hjälpa dels min dåliga rörlighet och dels min bråkiga korsrygg. Eftersom de problemen hänger ihop så vore det inte omöjligt.

 


 

Som väntat kunde vi konstatera att min rörlighet ... hmm ... har utvecklingspotential. Mina höftböjare är väldigt korta och höfterna är stela som kylskåp. Övriga muskler på framsidan av kroppen är också väldigt korta (framsida axlar, bröstmuskler, framsida lår), medan musklerna på baksidan då behöver mer träning så att balansen ska bli bättre. Dessutom måste jag sluta slarva med magträningen.

 

Det känns lite surt att vara i det här läget nu, då jag vet att rörligheten i höfterna var bättre bara i vintras (då jag var flitig(are) med yoga och rörlighetsträning) och att min mag- och ryggmuskulatur varit jättestark för några år sedan, men efter det har jag liksom tränat mindre och mindre styrketräning och tydligen har musklerna inte hållits kvar av sig själva. Min ryggvärk fanns även då, men jag hoppas att den ska ge med sig nu bara jag fokuserar både på core-muskulaturen och rörligheten samtidigt nu.

 

Jag köpte 10 PT-timmar till och ska alltså under fem veckor träna två gånger i veckan med en Fustra-PT. Däremellan ska jag också göra övningar på egen hand. Dessutom har jag själv tänkt att jag ska få till Happy Hips-yogan dagligen (15 minuter, hur svårt kan det vara?) nu och också börja använda min balansboll som stol (men utan att ha fötterna i golvet) lite oftare. Då jag gjorde det förr så var min core väldigt stark. Under några veckor ska jag inte träna bröst och framsida axlar alls och jag ska också undvika att träna framsida lår. Dessutom skulle min PT helst inte vilja att jag cyklar heller, men det får jag göra bara jag stretchar noga både före och efter. 

 

Så, det blir spännande att se hur det utvecklas. Förhoppningsvis blir min korsrygg som ny igen.

Publicerad 25.07.2014 kl. 21:52

Glass till frukost.

I värmen är det inte alltid så att man är sugen på varm mat. I alla fall inte jag. Däremot är allt som är kallt ganska lockande. Därför svängde jag ihop en glass till frukost. I princip var det min vanliga frukost, men den fick mixas och ta en vända via glassmaskinen först. Jag blandade alltså ihop typ en liter färska jordgubbar, en burk kvarg, en skvätt citronsaft och en skvätt agavesirap och in i glassmaskinen. Bra frukost helt enkelt! Har ställt in skålen på frysning inför morgondagen också...

 

Min vana trogen har jag stängt in mig på gymmet under eftermiddagen. Idag var det benträning som gällde. Jag upphör inte att fascineras av hur jag svettas nu, det är liksom något helt annat än "vanlig" massiv svettning. Men jag börjar vänja mig.

 

 

Efter gymmet har jag nu två dagar i rad gått ner till vattnet vid Academill, bara en liten bit från gymmet. Jag är ingen strandmänniska, men jag gillar havet och därför passar det mig perfekt att doppa mig på lite okonventionella ställen. Fast idag var jag inte den enda som badade där faktiskt. Dock är jag nog antagligen den enda som badar med kläderna på (eller i alla fall en del kläder), då jag typ aldrig är klädd i bikini. Däremot är det väldigt skönt att svalka sig efter ett svettigt gympass och då duger sport-bh:n eller träningskläderna riktigt bra.

 

Nu på kvällen (alltså seeent) har jag sprungit en sväng igen. Det var varmare än igår, trots att solen till och med hann gå ner så länge jag var ute, men det gick i alla fall att springa. Det blev dock bara en kortis på fem kilometer idag och det var kanske lika bra, för nu känner jag igen av vänster höft/ben. Det har inte krånglat på länge, så det är lite surt att det är tillbaka men förhoppningsvis får jag bukt med det snabbt.

Publicerad 23.07.2014 kl. 23:15

Väldigt behagligt.

Igår hade jag min planerade (och välförtjänta) vilodag. Helt stillasittande var jag ändå inte, utan jag gick mina 15000 steg (och lite till) i form av en promenad på förmiddagen (ca 7 km) och en på kvällen (ca 5 km). Lagom rörelse för en varm och skön sommardag.

 

Idag har det varit varmt igen (liksom det kommer vara hela veckan åtminstone) och eftersom det blir varmt så väldigt tidigt på morgonen och jag tycker väldigt mycket om sovmorgnar, så lyckas det inte riktigt med morgonlöpning. Under den hetaste tiden mitt på dagen valde jag idag istället att stänga in mig i det typ lika heta (men folktomma!) gymmet och träna mage och rygg och på kvällskvisten for jag och mannen iväg och plockade jordgubbar till Lillkyro. Det tog en stund, men vi fick ihop ca. 13 kg helt giftfria jordgubbar och det är väl ungefär var min mage och vår frys mäktar med.

 

Älskade bär!

 

Vid 22-tiden, då solen börjat sjunka bakom träden och husen, så drog jag på mig löparstassen och lunkade iväg. Första kilometern tog jag det ganska lugnt, men sen kunde jag faktiskt springa på i helt normalt tempo (för min nuvarande form) med helt okej puls och det var riktigt behagligt och skönt. Får nog bli sena kvällspass (eller nattpass - det är mysigt!) ett tag nu fram över alltså. 10 km fick jag ihop och det var faktiskt riktigt skönt!

Publicerad 22.07.2014 kl. 23:04

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] luukku.com
 

I samarbete med:
 

 


Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)
 

 

Kategorier

Senaste kommentarer