Vinnarkänsla.

Idag morse hade jag planerat in ett lite längre pass löpning. Vaknade och kände mig inte på topp. Inte sjuk, men seg och inte riktigt mig själv. For i alla fall ut och märkte direkt jag började springa att pulsen var hög trots låg fart. Alltså högre än den är normalt också i detta tillstånd. Tänkte skita i allt och vända om. Eller i alla fall korta ner passet. 

 

Ursäkta min taskiga spegelselfie, men jag har äntligen kunnat börja ha tunn löparjacka igen och det måste förevigas.

 

Men jag gjorde inte det. Jag körde enligt plan. Och planen var tuff. 

 

Jag värme alltså upp i 2 km och satte sen av på en 4 kilometer lång fartökning i en lite snabbare fart än min (utopiska?) maratonfart för Rotterdam maraton. Det var tungt, men det gick. Tog 500 meter gå/joggvila och upprepade sedan proceduren tills jag hade fått ihop 4*4 km i hög(re) fart och totalt 20 km på klockan. Lyckades till och med hålla ihop hela vägen, trots att lungorna skrek. Vinnarkänsla indeed!

 

Fifty shades of grey - in real life.

Publicerad 03.03.2015 kl. 21:05

40 km löpning och ett mysigt gympass.

Rubriken sammanfattar i stort hur min helg sett ut. Mitt sportlov har ju annars inte varit sådär särdeles sportigt då jag försökt vara lite försiktig med ryggen, så måndag-fredag blev det bara tre kortare löppass (5-10 km) och tre gympass. Nu under helgen har jag dock ökat på löpmängden lite och det har känts riktigt bra.

 

Igår inledde jag helgen med ett pass på 10 km. Det gick ganska snabbt för att vara jag nuförtiden och pulsen var därmed också rätt så hög. Känslan var i alla fall bra och eftersom jag nu faktiskt verkar ha lärt mig att lyssna på ljudböcker då jag springer (men det måste nog vara rätt bok), så gick tiden ganska snabbt. Lyssnar på Fredrik Backmans senaste, Britt-Marie var här, och jag gillar Backmans böcker otroligt mycket!

 

Det börjar snart likna vår här också.

 

På kvällen for jag till gymmet för veckans fjärde gympass. Det är inte alla veckor det blir fyra pass, men det fjärde är i så fall väldigt kravlöst och avslappnat. Jag har ju ett 3-splitsprogram så då jag gjort mina tre träningar för veckan så kan jag alltså discogymma under det fjärde passet. Det betyder dock inte att jag inte skulle lyfta tungt och pressa mig, men det betyder att jag väljer övningar som känns roliga. Igår blev det fokus på baksida axlar, övre rygg och biceps.

 

Skön stämning på gymmet en lördagkväll. Där var en hel del folk, men det var ändå lugnt och tyst och skönt.

 

Idag hade jag stämt träff med Camilla i Gerby (dit jag har 5 km) klockan 10. Det var ett mycket bra drag för då kom jag mig iväg på långpasset i tid. Brukar aldrig hitta kragen på söndagar annars, så jag kan inte ta mig i den och därmed brukar mitt pass påbörjas alltför sent. Väl framme i Gerby hade Camilla med sig Nina också och ingen av dem hade sprungit långpass på länge så vi tog det lugnt och fint. Vi valde runda så att de kunde kliva av då vi passerade deras hus och så satte vi av.

 

I ungefär 15-16 km hade jag sällskap av dem innan de var hemma igen och då hade jag ca.10 km kvar. 10 kilometer i världens värsta motvind. Motvinden i sig kan jag hantera ganska bra, men jag verkligen hatar det där vinande, sjudande ljudet i öronen. Men det var bara att borra ner huvudet och mata på. Benen hann bli lite trötta på slutet och jag stannade och stretchade höftböjarna ett par gånger då jag började känna att ryggen kändes stel (vill inte bli immobil igen), men utöver det så gick det ganska bra att ta sig hem också och så hade jag fått ihop mina 30 km.

 

 

Eftermiddagen har jag spenderat i soffan och bara njutit av känslan av att inte ha skjutit upp löppasset och nu ska jag börja ta tag i veckans matlådor. Tänkte dessutom testa äta sikfilé ikväll. Är mycket misstänksam.

Publicerad 01.03.2015 kl. 17:50

Yoogaia, något för dig?

Ni har kanske alla hört om, eller testat, yogobe, en nätsida där man kan streama yogaklasser och yoga hemma i vardagsrummet. Jag har testat och jag var riktigt nöjd, men började aldrig prenumerera då jag kände att jag redan lägger en hel del pengar i månaden på mitt gymkort och jag har faktiskt tillgång till yoga där också.

 

Nu har jag via Buzzador fått chansen att pröva på Yogaia, ett lite motsvarande koncept. På Yoogaia kan man streama yoga, pilates, core och kettlebell-klasser. På Yoogaia kan man dessutom vara med på live-klasser. Man har igång sin webcam och är med "live" - men hemma i sitt vardagsrum. Om inte tiden för live-klassen passar kan man när som helst se på inbandningen av klassen. Deltagarna kan inte se varandra, bara instruktören. På så sätt kan man alltså få hjälp om man gör någon rörelse fel, vilket ju kan vara bra om man inte är så van utövare.

 

Om ni vill testa så får ni testa helt gratis i 14 dagar (normalt får man 7 dagar) om ni använder koden YOOGAIATRIAL2015. Yoogaia-klasserna finns på finska och engelska (konceptet är utvecklat i Finland) och där finns faktiskt riktigt mycket att välja på. Kikar lite på en foamroller-klass på söndag kväll, vore väldigt spännande att testa på det där med live-online-träning. Hittills har jag alltså bara surfat runt på sidan, inte testat något, men hör av er om ni testar och vad ni tycker!

Publicerad 27.02.2015 kl. 16:59

Bitterljuv nostalgi.

Idag fick jag ett mail från Rotterdam marathon. Det är snart bara 6 veckor kvar och i mailet fanns mitt startbevis. Samtidigt är det en påminnelse om att mina förberedelser inte riktigt gått som jag tänkt. Mina andnings/puls-problem har inte blivit bättre och dessutom har jag fortfarande lite begränsad rörlighet på grund av ryggen.

 

Jag springer ju. Det är inte det. Jag springer bara inte på den nivå jag skulle önska.

 

Jag försöker förbereda mig mentalt på att det bara ska vara ett upplevelselopp. Men det är svårt för en tävlingsmänniska som jag. Det är fortfarande så himla svårt att acceptera att något, som jag inte vet vad det är, har ätit upp den löparförmåga jag en gång besatt. Det är så himla svårt att acceptera att jag kanske aldrig någonsin kommer att bli så bra som jag en gång var.

 

Innan starten på det som jag klassar som mitt bästa lopp hittills (någonsin?). FM på 100 km 2013.

 

Kanske är det därför jag inte ännu bokat varken flyg eller hotell. Kanske försöker jag förtränga hela loppet. Men det blir ju inte bättre för det. Jag kan ju fortfarande springa och jag vet att jag tar mig runt ett maraton. Det gör jag antagligen vilken dag som helst. Och kanske hade jag aldrig hittat tillbaks till styrketräningen om jag fortfarande kunnat mala på med löpningen och bara gå framåt och framåt. Det vore ju synd, för jag gillar ju styrketräningen.

 

Jag tycker om att lyfta också. Men skulle jag inte kunna få gå framåt med både och?

 

Men ändå. Jag saknar känslan av framgång inom löpningen. Känslan av att känna mig i form och oövervinnelig. Känslan av att veta att jag är så bra som jag någonsin varit. Känslan av att slå personbästa. Ni vet. Jag önskar inte nya personbästa på löpbande band och formkurva som pekar spikrakt uppåt, men en lite lätt sluttande kurva kanske?! Uppåt då.

 

Publicerad 26.02.2015 kl. 21:11

Recension av fitnessgurus proteinpulver.

Som jag utlovat tidigare, så kommer här nu en recension av alla smaker på proteinpulver som finns i fitnessgurus sortiment; åtta stycken smaker av vassleproteinkoncentrat (OneWhey) och åtta stycken smaker av vassleproteinisolat (OneWhey Isolate).

 

Jag har testat smakerna utblandade med enbart vatten (ca. 2 dl) då jag tycker att det är det ultimata smaktestet. Om det smakar gott utblandat med vatten så kommer det med all säkerhet att smaka gott också utblandat med mjölk av något slag eller t.ex. i gröt.

 

 

Vassleproteinkoncentrat (innehåller 78% protein).

 

  • OneWhey Vanilla White Chocolate

Det här pulvret smakar sött och har en ganska konstgjord smak. Det är inte alls blaskigt, utan rätt så gott. Jag har inga problem att dricka det, men jag tror att det är en smak som jag skulle bli led ganska snabbt, just på grund av sötheten. Mycket lätt att blanda ut, klumpar inte alls.

  • OneWhey Raspberry White Chocolate

Första klunken av detta smakade verkligen hallon, men sen var den smaken inte alls lika stark (eller så vande jag mig bara). Smaken är krämig, men lite svårdefinierad - det är något jag alltid tycker med vitchokladsmak, det smakar sött, men är det vitchoklad? Den är rätt så söt, men riktigt god. Mycket lätt att blanda ut.

  • OneWhey Cappuccino

Det här smakar cappuccino/kaffe/moccha (eftersom jag inte dricker kaffe kan jag inte särskilja de smakerna alls). Det är inte min favorit, just med tanke på att jag inte tycker om kaffe, men den är ändå helt drickbar och jag skulle helt klart hellre dricka denna än många andra proteinpulver...

  • OneWhey Kiwi Yoghurt

Sämsta smaken enligt mig. Smakar kanske yoghurt, men inte kiwi utan bara konstgjort. Får nästan kväljningar av denna. Den gick inte heller att blanda ut, utan det blev en massa klumpar (vilket kan ha något att göra med att jag hade portionspåsen i en jackficka ett par timmar innan och påsens innehåll påverkades kanske av fukt/temperatur, men vitsen med portionspåsar är väl ändå att man ska kunna ta dem med sig...). Skulle absolut aldrig köpa denna.

  • OneWhey Chocolate Hazelnut

Smakar nötigt, men lite, lite blaskigare än många av de andra smakerna. Jag tyckte mig också ana en bismak som jag inte är helt förtjust i. Jag testade dock denna i slutet av testperioden (tog en smak om dagen) och märkte att jag verkligen försökte hitta sätt att rangordna smakerna och skilja dem åt. Så denna är definitivt god, men inte min favorit.

  • OneWhey Vanilla Wildberry

Den här luktade fruktyoghurt, men smakade inte alls så. Smakade nog just vanilj och bär. Var lagom söt och riktigt god!

  • OneWhey Pistachio Coconut

Mmm, den hrä smakar som mandelessens luktar (och jag tycker det luktar GOTT!). Pistagenötsmak brukar smaka såhär, men det smakar inte som riktiga pistagenötter utan jag kopplar det alltid mer till mandelmassa (och jag ÄLSKAR mandelmassa). Denna har också äkta kokosflingor i. Det är som att dricka lättflytande mandelmassa (men inte fullt så sött). Mums - min favorit av koncentraten!

  • OneWhey Strawberry White Chcocolate

Den här är mångas favorit och jag förstår varför. Den är söt och god och smakar lite milkshake. Jag tror att jag skulle bli led den i längden, just för att den är så söt (vilket egentligen är jättekonstigt för jag gillar ju sånt som är sött), men vill man ha en milkshake-aktig proteinshake så är denna nog rätt val.

 

Proteinpulver funkar i gröten också.

 

Vassleproteinisolat (innehåller 87% protein, inga kolhydrater).

 

  • OneWhey Isolate Milk Chocolate

Denna var förvånansvärt god! Jag brukar inte vara så förtjust i chokladsmak på proteinpulver, men denna var riktigt bra! Smakar inte riktigt mjölkchoklad (typ O'boy), utan mer nötigt - kanske nougat? Jag gillar det hursomhelst och den är lätt att blanda ut - inga klumpar!

  • OneWhey Isolate Mango Yoghurt

Den här har jag svårt att bilda mig en uppfattning om. Den smakar nog yoghurt, men är det mango yoghurt? Kanske mer persikoyoghurt? Den är dock riktigt god och har potential att bli en favorit som jag skulle längta efter, men det kan också bli tvärtom. Raka besked här alltså ;) Den är i alla fall inte blaskig och det blir inga klumpar då man blandar.

  • OneWhey Isolate Mint Chocolate

Omnomnom!! Den här smakar verkligen mintchoklad och är helt sjukt god! Lätt att blanda ut dessutom. Den här är min favorit bland isolaten!

  • OneWhey Isolate Rocky Road

Den här smakar ganska likadant som Milk Chocolate, även om jag som sagt inte smakat dem på samma gång. Den smakar sött och lite nötaktigt (kanske nougat då). God och fyllig smak!

  • OneWhey Isolate Pineapple

Den här smakar ananas, men inte färsk ananas utan så som konstgjord ananas brukar smaka. Det är interiktigt som Piña Colada (i alla fall inte utblandat med bara vatten), men något ditåt i alla fall (som en Virgin variant i alla fall). Jag är neutralt inställd till smaken - inte min favorit, men helt klart drickbar.

  • OneWhey Isolate French Vanilla

Här har vi fyllig vaniljsmak, men med en bismak av något annat som jag inte kan identifiera. Den är inte för söt, så som vanilj ofta blir, utan riktigt god att dricka. Den slår inte mintchokladen sådär som dryck, men den är antagligen godare i gröt och funkar kanske bättre som allround-protein.

  • OneWhey Isolate Mango

Smakar inte färsk mango (men jag anar en bismak av färsk mango), utan så som artificiell mango brukar smaka. Jag tycker om den och den smakar väldigt likt Fast Nutritions Mango smoothie för dem som testat den. Jag är väldigt imponerad av att den kan smaka smoothie utblandat med bara vatten!

  • OneWhey Isolate Peanut Butter

Om man förväntar sig äkta jordnötssmörssmak så kommer man att bli besviken, men om man är mer inställd på "något nötigt", så är det jättegott. Jag skulle inte beskriva smaken som jordnöt, men definitivt nötig som sagt. Kanske nougat igen? Gott hursomhelst!

 

En proteinshake är ett behändigt mellanmål för mig då jag inte vill släpa runt på allt jag äger och har på dagarna.

 

Jag hoppas att någon har nytta av denna smakrecension, jag vet att jag skulle ha det i alla fall (har ibland googlat som en tok för att få veta om saker smakar bra eller inte). 

 

Produkterna har jag fått i samarbete med fitnessguru.

 

 

Publicerad 25.02.2015 kl. 11:36

Är det bara jag?

Jag ser sällan på sport på TV. Jag hänger med i vad som pågår (ja, jag vet att skid-VM pågår) och jag kan följa med rapporteringen i tidningar och på webben till exempel, men jag ser väldigt sällan på det live så att säga.

 

Idag gjorde jag ett undantag och försökte se lite på damernas 10 km fritt. La på tv:n nån minut innan Kalla kom i mål och la av den igen nästan direkt efter. Jag klarar inte av att se såntdär på tv. Jag var mycket nära att brista ut i storgråt och jag kände inte riktigt för det. Varför? Jaa, för att det gick bra (för Kalla), för att det gick dåligt/sämre (för norskorna och finländskorna). För misslyckanden och infriade förväntningar. För att de kämpat så hårt och så gick det som det gick (både om det går bra och dåligt). Jag har blivit  blödig. Är det bara jag eller känner någon annan igen sig?

Publicerad 24.02.2015 kl. 15:26

Bye bye Panacod.

Idag har jag övergett mina smärtstillande tabletter och det har gått riktigt bra. Håller fortfarande kvar de muskelavslappnande (för jag är ännu sjukt stel i höft-ländryggsområdet), men ligger på en låg dos. Idag har jag faktiskt till och med upplevt en del helt smärtfria stunder, till och med stunder då jag inte känt av ryggen alls - trots att jag varit i rörelse - så det går definitivt framåt.

 

Igår testade jag också på löpning igen och det blev totalt fem kilometer på löpband (uppdelat på 2+2+1 km). Det gick riktigt bra och gjorde inte ont, men jag var långt ifrån avslappnad och det blev därför ganska klumpigt och stelt. Därför valde jag också att dela upp passet och köra styrka där emellan, så att jag kunde försöka slappna av i ryggen däremellan.

 

Ökade farten hela tiden under mina "intervaller", men som ni ser är medeltempot inte direkt hisnande.

 

Idag har jag igen besökt gymmet, men jag har bara styrketränat, inte sprungit. Styrketräningen verkar vara sjukt bra för min rygg, för efter passet kunde jag gå helt normalt på vägen hem. Jag kände bara av lite spänningar i ryggen, men mitt steg var normalt och inget småhaltande/stapplande/höftvickande som jag hållit på med den senaste tiden. Jag verkligen njöt av promenaden hem!

Publicerad 23.02.2015 kl. 21:04

Statusrapport efter ungefär en vecka.

För en knapp vecka sen fick jag alltså ont i ryggen. Det blev värre under natten och på söndagen var det verkligen outhärdligt. Har aldrig känt en sån smärta och det lättade inte ens för en sekund, oberoende av vilken ställning jag försökte befinna mig i. Efter en vända till akuten och en massa mediciner kom jag mig i alla fall på benen och kunde jobba "som normalt" denna vecka.

 

Dag för dag har det blivit lite bättre. Jag har promenerat till och från jobbet och varit så aktiv jag kunnat vara, men på eftermiddagarna har hemvägen varit vääääldigt stapplande och ansträngningen i kombination med mina starka mediciner har gjort att jag sovit ett par timmar på eftermiddagen varje dag (utan att påverka nattsömnen det minsta, de där triangelmedicinerna är verkligen uttröttande). På kvällarna har jag gått en långsam och stapplande kvällspromenad och det verkar som att mitt recept gett goda resultat.

 

Det ljusnar på ryggfronten.

 

I torsdags kunde jag nämligen besöka gymmet för första gången och jag kunde träna armar, axlar och övre rygg som normalt. Att vara aktiv har definitivt hjälpt läkningen och såhär en vecka efteråt är jag rätt så mobil, även om jag ännu inte kan gå riktigt normalt. Det är ändå väldigt kort tid i sammanhanget, då den här typen av ryggskott kan hålla i sig i upp till sex veckor annars.

 

Det här är en stretch som hjälper min rygg massor, både nu och i förebyggande syfte. Hjälper för rörlighet i ländryggen (den är dynamisk, men det syns ju inte på bilden), samt stretchar höftböjare och framlår väldigt intensivt. Det tog några dagar innan ryggen tillät mig att stå i den här positionen, men nu är den dagligt återkommande.

 

I torsdags testade jag också att springa lite under min kvällspromenad och jag kunde nästan stå ut med smärtan, men inte riktigt. Stötarna vid fotisättningen är fortfarande för smrärtsamma för att det ska kunna räknas som uthärdligt, men jag tror att det ska gå bättre redan idag eller senast imorgon. Kommer knappast att låta helgen passera helt osprungen i alla fall, men det kommer nog inte att vara frågan om annat än ett kort testpass. Jag kommer också att sluta med värkmedicinerna under helgen, men har tänkt fortsätta med de muskelavslappnande tabletterna, i alla fall tills jag känner att de värsta spänningarna i höften och ryggen släpper. Just nu är mina höftböjare t,ex, enormt mycket stelare än normalt, så allt som kan hjälpa dem att mjukna är välkommet.

Publicerad 21.02.2015 kl. 12:09

Jag kämpar på.

Mina träningsupplevelser denna vecka har bestått av:

  • Promenad till och från jobbet varje dag
  • Kvällspromenader på ca. 2 km (tar vl ca. 40 minuter och kräver djup koncentration)
  • Ett pass på motionscykeln på 25 minuter igår morse (var tvungen att bli lite svettig så att jag kunde duscha)

Så ja, jag kämpar på. Idag har jag skurit ner på mina värktabletter från totalt sex tabletter till tre. Jag tar fortfarande tre muskelavslappnande tabletter per dag och tänker inte dra ner på den dosen. Det var riktigt jobbigt att vara i jobbet idag, men det har käbts lite bättre nu på kvällen och jag ska stretcha lite innan kvällspromenaden också, så hoppas jag på att kunna utöka distansen på den lite. Babysteps.

Publicerad 18.02.2015 kl. 20:40

Det bidde ingenting.

Jag hade sett fram emot denna dag mycket. Skulle starta dagen med ett morgonpass och sen äta brunch med goda vänner och fira Chess födelsedag och sen skulle vi åka till mina föräldrar och fira mamma. Det bidde inte riktigt så.

 

Istället har jag legat kallsvettig och illamående på golvet för att smärtan i ryggen blivit ohanterbar. Jag har inte kunnat gå utan stöd och det har varit konstant smärta, så det blev fyra timmar på akuten. Inte riktigt som jag tänkt mig.

 

Att jag tog mig hit utan ambulans förstår jag inte riktigt.

 

Fick armband och sängplats. Första gången på 13 år som jag legat på sjukhus. Ironiskt nog var det i samband med alla hjärtans dag förra gången också.

 

De testade lite olika mediciner och läkaren sa att jag skulle göra en massa plågsamma rörelser och till sist trodde han att det nog rör sig om ryggskott, trots att jag inte gjort något lyft eller kraftigt ryck eller så. Fick med mig några triangelmediciner hem, så jag hoppas kunna jobba imorgon. Man ska ändå inte vara stilla med ryggskott utan röra sig så mycket som möjligt, men det är lättare sagt än gjort med den smärta jag haft det senaste dygnet. Med lite mer värkmedicin i kroppen så kan jag nu gå någotsånär upprätt, men jag är långt ifrån smärtfri, men jag hoppas på snabb bättring.

 

Hoppas på att kunna sova inatt.

Publicerad 15.02.2015 kl. 19:41

Tvärtomhelg.

I min värld är söndagar dagar då jag

  1. springer långpass
  2. jobbar
  3. gör matlådor.

Denna vecka är det dock lite annat program som gäller på söndagen eftersom jag då ska fira både en vän som fyller år och min mamma som fyller år (komiskt nog fyller de båda år idag, men firandet blir imorgon ändå) och därför blir min helg tvärtom istället. Idag är alltså långpassdagen, dagen då jag fixar matlådor och gör helgens jobb.

 

Hittills har jag klarat av långpasset. Det blev 30 km på oplogade vägar (det har kommit några centimeter snö), men det gick bra utan Icebugs. Tog det lugnt och fint och klarade faktiskt för första gången någonsin att lyssna på en ljudbok under tiden! Tur det, för jag betalade 16 euro för den där ljudboken. Köpte Fredrik Backmans senaste - Britt-Marie var här - och eftersom jag älskar Backmans böcker gick det riktigt bra att koncentrera sig.

 

Eftersom temperaturen låg kring 0 räckte det med ett par tunnare vintertights och dessa (Thermal Compression) från Newline är mina favoriter i den kategorin. Sitter SÅ skönt!

 

Var nöjd med långpasset då jag kom hem och efter en snabb dusch fick jag hundsällskap. Ska vara hundvakt till brorsans lilla valp (som inte är så himla liten längre) över natten och eftersom min man och vår hund är borta över dagen så var det bara mig hon behövde hälsa på så det gick ganska lugnt till. Sen skulle jag gå till butiken för att köpa mat inför matlådefixet och på vägen dit slog ryggvärken till. Med besked.

 

This is how I roll då jag springer. Måste. Stanna. På. Jämna. Kilometer.

 

Min rygg har varit mycket, mycket bättre sen jag började med Fustra i juli. Den konstanta stelheten och det där småonda som jag räknade som normalläge är borta och jag har mått oförskämt bra sådär ryggwise. I julas hade jag en lättare släng av ont då det blev ett för långt uppehåll mellan styrkepassen, men annars inga problem alls. Därför kom det här verkligen som en blixt från en klar himmel för jag har så ont att det inte går att förklara. 

 

Jag tog mig med nöd och näppe till butiken och väl framme där fick jag använda kundvagnen som rullator att stödja mig mot. Jag grät då jag skulle ha tag i varor på lägre belägna hyllor för jag kunde inte böja mig och det var på det hela taget mycket jobbigt. Vanligtvis då jag har ont brukar det göra ont då jag sitter/ligger/står, men det brukar funka att gå och jag brukar vara helt smärtfri då jag springer. Nu skulle jag inte ens komma på tanken att försöka springa för jag kan knappt gå. Det är alltså en helt ny nivå av smärta och jag hoppas det går om lika hastigt som det kom, för jag vill ju inte gråta mig igenom födelsedagskalasen imorgon...

 

Publicerad 14.02.2015 kl. 18:41

Jag tänkte ju...

Den här veckan har bara svischat förbi känns det som. Jag tänkte ju blogga i tisdags. Om att jag tog vilodag för att det kändes så då jag vaknade. Om att man behöver lära sig känna skillnad på den där känslan som säger "jag är trött, jag vill sova" och den där känslan som säger "jag är trött, jag vill vila". Om att det är en svår grej, men att jag vet att jag gjorde rätt i tisdags för jag var inte bara sovtrött (=lite lat) utan trött i hela kroppen.

 

I tisdags blev det aktiv vila med en långpromenad i solnedgången. Gjorde gott åt kroppen som var pigg igår.

 

Igår tänkte jag också blogga. Om hur gott vilan gjorde och hur pigg jag var då jag studsade iväg på min morgojogg. En morgonjogg utan dubbade skor (men de skulle ändå ha behövts på ett par kilometer). Om att jag var så pigg att jag efter jobbet kunde köra både benpass och korta intervaller (10*200 meter) på löpbandet och att jag t.o.m. ökade vikterna under benpasset. Men det blev inget bloggat om det heller för jag var finito hela kvällen efter den urladdningen.

 

Ben som jobbat bra. Korta intervaller tänker jag ska lära dem bli snabbare också.

 

Men idag bloggar jag! För idag har jag också haft riktigt bra med energi och sprungit ett morgonpass på 20 km och till och med fått se solen gå upp. Det var evigheter sen jag hade möjlighet att springa i soluppgången på en vardag senast, då solen gått upp har jag redan varit på jobb... Men idag lyckades det och det var vackert. 

 

Ja, vad säger man. Vackert.

 

Efter jobbet var det dessutom gymdags igen. Denna gång tränade jag rygg, biceps och axlar. Det började lite tråkigt då jag fick vänta en evighet på att göra chins (min första övning) i assisterade chins-maskinen. Det som störde mig var att hen som var där inte gjorde assisterade chins, utan fria sådana och det finns massor av räcken på gymmen där man kan göra fria chins, men bara en assisterad maskin. Nåja, jag fick in lite mer rörlighet istället, så det var ju bra.

 

Resten av passet gick rätt så bra, även om jag stör mig enormt på att vänster biceps är så mycket svagare än höger. Jag jobbar på att jämna ut det, men det går långsamt. Axlarna kände jag mig väldigt stark i idag, så jag fick avsluta passet med en riktigt bra känsla och det känns helt okej att tillbringa resten av kvällen med jobb i soffan.

 

Publicerad 12.02.2015 kl. 17:56

Löpningens dag.

I lördags firades löpningens dag och jag såg många soliga, fina löparbilder på sociala medier. Jag sprang också i lördags, men trots att solen sken så for jag faktiskt till gymmet och sprang, för jag orkade inte kämpa med stormvindarna som härjade här, samtidigt som det var isgator. Dessutom ville jag gymma, så jag slog två flugor i en smäll.

 

Gjorde hela passet till ett discopass och blandade löpning och styrketräning i intervaller. 2 km löpning, följt av 2 styrkeövningar och detta tills jag hade 12 km löpning (på totalt 62 minuter) och 10 styrkeövningar för hela kroppen. Var lagom mör och svettig efter det.

 

Jag trivs bra på gymmet, så jag var faktiskt där idag igen.

 

Igår var det långpass dag och min tanke var 30 km, men efter många om och men och en alltför sen start till Vörå så blev det bara 25 km igår. Sprang alltså hemåt från mina föräldrar och så hämtade min man upp mig med bil då han for hemåt sen. For iväg i solnedgången och det var väldigt vackert, men snart blev det mörkt - och det fanns ingen vägbelysning. Tur att jag har så bra mörkerseende, för annars skulle det nog ha kunnat gå ganska illa (för jag lyfter ju inte fötterna speciellt mycket då jag springer).

 

 

I takt med att mörkret föll, sjönk också temperaturen ganska rejält och jag hade inte förberett mig för en så drastisk temperatursänkning. Jag fick alltså aldrig riktigt varmt, men det funkade ändå ok så länge jag sprang. Tog det riktigt lugnt i 20 km och ökade sedan farten i 5 km (snittfart 5:12/km på den sista biten) och stannade sedan för att promenera (="jogga ner") och vänta in mannen. Hade trott att han bara var en bit bort, men det visade sig att jag borde ha fortsatt springa, för det tog längre än jag tänkt och jag hann bli riktigt kall... Tur att det finns varma duschar!

 

Idag var det som sagt gymdag igen och det var lika skoj som vanligt. Det är mer pusslande för mig nu fram till påsk för att lyckas få in mina gympass på tider då jag kan tänka mig att träna på gymmet (alltså inte efter klockan 15.30 eller 16.00 för då är det för trångt för mig), men jag tror jag har utarbetat en bra plan nu - så det är bara att hålla fast vid den.

Publicerad 09.02.2015 kl. 21:44

Välkommen fredag.

En stressig arbetsvecka är till ända ochjag njuter av en fredag kväll i soffan. Hade en väldigt, väldigt trött kropp idag under mitt tidiga morgonpass, så jag känner verkligen att jag behöver göra precis ingenting ikväll. Igår blev det både morgonträning (en halvtimme på motionscykeln - evigheters evigheter sen jag använde dem) och ett gympass för rygg/biceps/axlar, följt av korta intervaller på löpband.

 

Såhär fint var det idag på eftermiddagen då jag gick hem från jobbet. Skulle jag inte ha varit så trött skulle jagsäkert ha sprungit eller i alla fall tagit en längre promenad hem, men nu fick det räcka såhär.

 

Det var längesen jag körde intervaller på löpband, eller intervaller överhuvudtaget, men jag är riktigt nöjd med gårdagens pass. Klassiska pyramidintervaller (1 min - 2 min - 3 min - 4 min - 3 min - 2 min - 1 min) och jag körde konsekvent på en minuts ståvila emellan. Intervallerna gick i 3:45-fart, 4:00-fart, 4:17-fart och 4:37-fart innan jag igen ökade farten på vägen ner mot de kortare intervallerna. Svettigt, ganska jobbigt, men överkomligt. 

 

Passen på mitt maratonprogram har jag däremot inte riktigt fått till. Långpasset tänker jag fortfarande fixa, men tempopassen har jag svårt att lyckas med på morgonen och det är då jag har tid att springa inne i veckorna. Nåja, det kommer inte att bli något PB i Rotterdam i alla fall, och jag har klarat mig långt på långpass och kontinuitet i träningen tidigare också.

Publicerad 06.02.2015 kl. 20:53

Lång dag.

Steg upp 5.30 idag morse, åt min gröt och travade iväg till gymmet. Kom dit 10 minuter innan de öppnade och var den första på plats, men på så vis hann jag också bra med mitt bröst/triceps/mag-pass som jag skulle klämma in före jobbet. 

 

Sista övningen: crunches på bosu med extravikt och många repetitioner. 

 

Bra gick det att träna på morgonen också. Märkte ingen skillnad alls faktiskt, men så var det ju inte på tom mage heller (vilket jag också kör ibland, men inte så ofta). Kunde öka i en hel del av övningarna och formulerade ett lite försiktigt mål om att kunna göra fria dips om 10 veckor. Jag är riktigt svag i triceps (eller armarna överhuvudtaget) för jag har inte tränat armar på väldigt länge, men jag kan minska på hjälpvikten i den assisterade dips-maskinen varje vecka, så kanske det ska gå att fixa dem utan hjälp om 10 veckor. Den som lever får se, det är i alla fall ett fullt mätbart mål.

Publicerad 03.02.2015 kl. 21:23

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] gmail.com



Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)