Happy 15th.

Grattis på 15-årsdagen kära kusin. Jag hoppas du har fått en enhörning och att du firat med massor av glass. Hade du varit här hade du fått fira med matteprov så jag antar att du har det bättre där du är.

 

Men du är saknad här. Väldigt.

Publicerad 29.10.2014 kl. 22:15

Gubbvader.

Idag kan jag konstatera att jag definitivt chockade kroppen igår genom mina tabata-intervaller på löpband. Att jag dessutom sprang dem i Merrell Pace Glove -skor kan ju också ha något med saken att göra, men idag har mina vader i alla fall varit någon centimeter (eller decimeter) för korta. Då jag steg upp på morgonen nådde hälarna inte golvet - eller i alla fall inte utan en våldsam smärta...

 

Jag trotsade i alla fall smärtan i vaderna och for ut på en morgonrunda på 10 km. Det var faktiskt riktigt varmt (speciellt jämfört med minusgraderna och snön förra veckan), så jag behövde inte ens en jacka, hade till och med kunnat tänka mig kortärmat. Vaderna var springbara, men de gjorde nog sig påminda hela tiden. Resten av dagen har däremot varit smärtsam, och speciellt att gå nerför trappor har varit ... intressant. Jag hoppas på en förbättring tills imorgon för just nu känner jag mig som att mina vader skulle tillhöra en väldigt gammal och stel herreman.

Publicerad 28.10.2014 kl. 20:53

#morningrun.

Ni som följt den här bloggen ett tag så vet att jag tycker om morgonträning, speciellt morgonlöpning. En dag börjar aldrig så bra som då jag börjat den med att springa. Jag tränar nästan varje morgon, men det finns undantag - som idag. 

 

Då jag var i New York, och annars också då jag är på semester, så brukar jag alltid se till att få in min morgonlöpning. På det sättet tar jag minimalt av tiden som jag och min man kan spendera tillsammans (han sover oftast då jag far iväg) och jag kan börja dagen på ett bra sätt så är jag en trevligare fru senare under dagen.

 

 Några bilder från mogonrundor i världens - i mitt tycke - bästa stad.

 

Idag var dock alltså en dag som jag inte sprang på morgonen. Ändrade mig i sista stund och valde istället att springa i samband med mitt gympass på eftermiddgen. Efter jobbet drack jag en PWO (gör inte det alltid inför gympass, men ibland) och idag kände jag verkligen av den! Tyvärr blev jag lite försinkad på vägen till gymmet, så jag tror att PWO:n hade gjort ännu mer nytta om jag kommit dit lite tidigare, men med tanke på att jag inte ätit lunch så fick jag till ett riktigt bra pass för mage och rygg.

 

Efter styrkan blev det alltså löpning och jag tänkte testa på HIIT i form av 5 stycken tabataintervaller. En tabata är alltså 8*20 sekunder med 10 sekunder vila emellan. Jag inledde med några minuter uppvärmning och körde sen igång. Första tabatan i 4:00-fart, andra i 3:45-fart, tredje i 3:32-fart, fjärde i 3:26-fart och sista i 3:32-fart. Jag hade en minuts ståvila mellan tabatorna. Jag hade säkert kunnat springa ännu lite snabbare med lite mer energi i kroppen, men nu kändes det nog att det var ett tag sen jag åt och efter passet var mina vader "rätt så" möra. Men det var svettigt och bra och jag kommer att göra det igen!

 

 

Publicerad 27.10.2014 kl. 21:26

Den gyllene regeln.

Jag är hemma i Finland igen. Vi kom natten till tisdag, eller rättare sagt på tisdag morgon (kl. 5). Jag hade inte sovit sedan natten till söndag och det blev bara fyra timmar sömn innan det var dags att jobba igen. Jobb- och träningsveckan har dock förflutit ganska bra, även om den gått lite på halvfart efter resan. 

 

Resan var välbehövlig och under tiden vi var borta så fanns det faktiskt stunder då jag inte tänkte på hur tungt allting är just nu. Efter att vi kommit hem har det dock fortsatt vara tungt. Det är som sagt inget jag kan göra åt egentligen, för det handlar om saker som står utanför min kontroll men som jag ändå påverkas av. Det är lättast på jobbet, där känns allt riktigt bra.

 

Ingmarie brukar publicera "Veckans tänkvärda", och denna vecka passade det så perfekt in för mig: 

 

 

Jag önskar bara att alla skulle leva efter devisen att behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad. Tror att alla skulle må lite bättre då.

Publicerad 26.10.2014 kl. 12:40

Flytt fältet.

Jag har flytt fältet. Befinner mig i New York i en dryg vecka och hoppas verkligen att jag ska lyckas bli av med en del inre stress under veckan och acceptera att jag inte kan göra något åt alla de motgångar som drabbat mig och att jag bara behöver lära mig att leva med dem, även om det smärtar. Om ni vill ha lite tätare uppdateringar så är det på instagram ni ska hänga, jag heter johannahedvik där.
Publicerad 12.10.2014 kl. 19:41

Jag är inte bitter, men kan det inte vända snart?

Det senaste året har varit ett tungt år för min del. Jag har mött motgång på motgång, en del mindre och en del större. En del har påverkat mig direkt och andra har påverkat folk i min närhet och mig mer indirekt. För en vecka sen tänkte jag att nu kan det nog inte bli värre, men visst blev det det... Så tungt som allt varit den senaste veckan så önskar jag nog inte att det skulle behöva kännas för någon. 

 

Allt detta känns som psykisk stress i min kropp. Jag har det inte speciellt stressigt på jobbet, det är inte svårt att hinna med sånt jag behöver göra, men när livet vänder sig emot en så upplever kroppen att den är stressad i alla fall. Jag sover rätt så bra och ganska mycket varje natt, men jag blir ändå trött fort. Jag har ingen större aptit utan skulle helst leva på smörgåsar och godis.

 

Dessutom är min puls är skyhög (speciellt den senaste veckan) och det innebär att löpningen - mitt andingshål - inte fungerar som den terapi den brukar fungera som, eftersom det är så himla tungt och går så infernaliskt långsamt. Idag försökte jag springa lugnt i 6-fart, men pulsen låg kring tröskeln så för att inte springa slut på mig la jag på pulslarm på klockan. Jag försökte alltså hålla mig mellan 130 och 150 slag/minut, men klockan pep i ett om att min puls var för hög så det blev en hel del gånginslag... Lätt stressande det också. Det blev i alla fall 15 km och jag försökte njuta av den blå himlen och de färggranna träden, men ibland är sånt lättare sagt än gjort.

 

(Vill bara förtydliga att de pulsproblem jag haft det senaste året är en av de motgångar jag drabbats av, de är alltså inte ett symptom. Den senaste veckans förhöjda puls är således en förhöjning av den redan förhöjda pulsen, vilket innebär att jag nu knappt kan ta ett löpsteg utan att bli andfådd som f*n.)

Publicerad 05.10.2014 kl. 20:09

Men om det inte finns någon avtagsväg till vänster då?

 

Publicerad 02.10.2014 kl. 17:53

Helgerna bara rusar förbi.

Vet inte riktigt vad som hände där mellan fredag eftermiddag och söndag kväll, men dagarna försvann på något sätt. Igår sov jag länge och hann därför inte med allt som jag hade tänkt hinna med. Jag prioriterade bort mitt löppass och tog istället med mig Muffins ut i skogen. Hon fyllde år i torsdags så det här var hennes födelsedagspresent; en promenad runt en sjö på ett ställe hon inte besökt tidigare. Det var definitift lycklig_hund_07.

 

Ser ni hur svansen viftar? Den där lyckan alltså.

 

På lördag kväll var vi på KAJ:s skivrelease på Ritz. De pojkarna gör en aldrig besviken. De är fenomenalt bra helt enkelt. En skiva följde med hem också, deras första skiva finns också i samlingen. Lyssnar nästan aldrig på cd-skivor, men jag måste ändå ha de här två ... bara för att.

 

Idag for jag däremot ut på ett löppass nästan direkt jag steg upp. Pulsen var alldeles för hög redan då jag stod och väntade på satelliter. Antagligen sitter förkylningen kvar i kroppen, men jag känner inte alls av den, så det är lite surt att den ännu ska påverka löpningen... Jag körde 13+2-taktiken just på grund av pulsen, för den var nära tröskeln under tiden jag sprang (trots snigeltempo alltså...). Benen var jättepigga, men om inte lungorna är med på noterna så hjälper det föga. 15 km fick jag ihop i alla fall, men jag räddade nog inte riktigt veckomängden ändå...

 

Dagens pass i bilder. Grått, men med höstiga färger. 

 

Publicerad 28.09.2014 kl. 22:52

It doesn't matter how slow you go.

Idag var dagen då jag bestämde mig för att jag är tillräckligt frisk för att träna igen. Halsontet försvann under natten mellan tisdag och onsdag och istället började jag låta förkyld (ni vet, sådär nasal). Men, halsontet är den avgörande faktorn och därför var det dags att testa på det där med träning idag igen.

 

Jag har boostat som en tok då jag varit sjuk. Smoothies fyllda med grönkål, spenat och finsk superfood (alltså havtorn och blåbär), samt te med ingefära och citron. Kanske det var det som var avgörande.

 

Jag hade en Fustra-timmen inbokad med min PT idag och jag ville inte avboka ännu en av dessa, så det var också därför som jag tyckte att idag var dagen D. Jag bestämde mig ändå också för att springa en bit innan Fustran. Det blev ett väldigt kort och väldigt långsamt pass. Bara 5 km, med medeltempo 6:15/km. Jag gick ett par hundra meter då och då för att sänka pulsen (för den visade nog på att jag ännu har lite förkylning kvar i kroppen...), men benen och huvudet älskade att springa igen. Lungorna not so much. Hoppas bara att det inte blir värre igen nu... Jag ska fortsätta boosta.

 

Det är höst nu. Bara 5 grader ute och regntungt. Vantarna åkte på för första gången på en löprunda. Hade nog hoppats på tvåsiffriga plusgrader lite längre än såhär.

Publicerad 25.09.2014 kl. 10:26

Sjukstuga.

I helgen slog förkylningen till ordentligt och jag hade väldigt ont i halsen, speciellt på söndag. Det har fortsatt efter helgen också, men jag hoppas att det snart ska ge med sig. Jag är liksom tillräckligt sjuk för att inte träna (mer än promenader), men inte tillräckligt sjuk för att kunna stanna hemma från jobbet. Inte direkt ett optimalt läge.

 

Återkommer när jag är på banan igen.

Publicerad 23.09.2014 kl. 10:29

Ofrivillig vilovecka.

Den här veckan har kantats av motgångar sådär rent träningsmässigt. Jag har vaknat upp med ont i halsen om morgnarna, men det försvinner efter någon timme. Jag har försökt följa med vilopulsen för att veta hurudant halsont det är, men egentligen inte blivit speciellt mycket klokare. Men efter att jag på torsdagen vaknade upp med lite mer ont och därmed fick ställa in mitt planerade långpass på 30 km och min gymeftermiddag, så stod det klart att denna vecka får bli en vilovecka.

 

I onsdags sprang jag mitt enda löppass hittills denna vecka. 

 

Jag brukar dras med halsont om morgnarna under hela hösten och vintern och jag brukar efter ett tag alltid kunna konstatera att det är normtillstånd och inget att oroa sig över, men då det dyker upp är det alltid samma fråga: är detta förkylningssymptom eller mitt vanliga vintertillstånd? Därför har jag valt att ta det lite lugnare nu, men jag tänkte nog springa lite grann i helgen i alla fall.

 

Två Fustra-träningar och några promenader har jag dock fått till under min vilovecka hittills, så jag är inte helt inaktiv. Igår firade jag och mannen dessutom 9 år tillsammans och for på middag och bio. Bion blev lite extra spännande med ett brandlarm mitt i, så vi fick en liten bensträckare mitt i filmen.

 

Spännande tordagskväll.

Publicerad 19.09.2014 kl. 14:51

Hög puls eller hög puls?

Helgen kom och gick. Lördagen inledde jag med ytterligare ett morgonpass, en snabb runda på 7 km i morgondimman. Jag var tvungen att komma ut och röra på mig då resten av dagen i princip bestod av att sitta still; först på seminarie, sen i bil och sen på bröllop (och bil igen). Lång dag, sen natt och det innebar att jag sov bort hela förmiddagen på söndagen, vilket jag hatar.

 

Såhär fint var det ute i lördags på morgonen. Jag skulle helst ha stannat åt fotat hela tiden.

 

Något jag också hatar är att ha svaga förkylningssymptom, men inte egentligen vara sjuk. Det har jag nu. Igår var min vilopuls mer än 20 slag över det normala och jag tycker det är otroligt svårt att avgöra om den är hög p.g.a. att jag har något konstigt i kroppen eller om det har andra orsaker (typ järnbrist eller min astma eller stress eller så). Jag valde i alla fall att vila från träningen igår och jag gör det samma idag. Men det känns mest som att jag bara är lat... Jaja, jag vet att ni hört det här förr, men någonstans måste jag ju få gnälla. Imorgon ska jag i alla fall till gymmet för Fustra-träning och planen är också att styrketräna på eftermiddagen. På onsdag har jag sen planerat in ett löppass, så tills dess får nog vilopulsen sjunka, tycker jag.

 

 

Publicerad 15.09.2014 kl. 15:37

Motivationshöjare och ett snabbmatstips.

Den här veckan har jag morgontränat varje dag, åter en gång. Som jag skrev senast så är det ändå en ständig kamp jag för och i princip varje morgon överväger jag att sova vidare istället för att stiga upp. Vad är det då som får mig att välja att stiga upp, trots att tröttheten sitter i hela kroppen och jag vet att natten blev lite för kort även denna gång?

 

Här ser jag fortfarande trött ut, trots att jag både sprungit 11 km och tränat en timme Fustra med min PT.

 

Jag har några saker som jag försöker påminna mig själv om då jag velar mellan att stiga upp och att ligga kvar:

 

  • Jag blir inte piggare av att sova en timme till. Det blir jag faktiskt inte.
  • Känslan efteråt är hur bra som helst.
  • Jag får slappa i soffan hela kvällen om jag stiger upp nu.
  • Jag kan inte skriva på instagram att jag ställt in mitt morgonpass, speciellt inte då jag nyss skrivit hur fantastiskt det är med morgonlöpning.

 

Då jag gått igenom listan brukar jag vara övertygad och så stiger jag upp. Och det är skönt att inte "behöva" träna på kvällen, för ofta vet jag inte hur lång tid jag behöver sätta på att förbereda nästa dags jobb och så och dessutom är jag inte den piggaste i världen på kvällarna heller. Ibland blir det kvällsträning i alla fall, men det är bara bonus.

 

Idag packade jag min vätskeryggsäck (utan vätskeblåsa) och sprang till gymmet. Skorna rymdes inte i min lilla väska, så de sprang jag med som vantar på händerna (det blev varmt!). På gymmet blev det baksida ben och rumpa - bra fredagsstart!

 

Jobbdagen idag var ganska lång och efter jobbet hade jag dessutom ett seminarium att sitta på i fyra timmar (och det fortsätter med sex timmar till imorgon). Mannen är iväg på galej och då jag kom hem var jag alltså hungrig men det fanns ingen mat. Då svängde jag ihop en kantarellpasta som var otroligt god och gick väldigt snabbt att göra. Snabbmat helt enkelt!

 

Kantarellpasta

  • färskpasta (jag hade spenatfettuchini)
  • kantareller 
  • matlagningsgrädde (havregrädde för min del)
  • en stor klick créme bonjour kantarell

 

Koka pastan enligt anvisningar. Bryn kantarellerna i smör, häll på matlagninsgrädden och klicka i färskosten. Låt det puttra ihop sig så länge pastan blir klar. Blanda ihop allt och njut!

 

(Här kunde man ha en läcker pastabild men det var så gott så jag slukade det innan jag hann tänka tanken att fotografera maten.)

Publicerad 12.09.2014 kl. 20:53

Sömnspringare.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen; jag är ingen morgonmänniska. Varje morgonpass jag åtar mig föregås av en inre kamp mellan mig och ... mig. Men på något sätt lyckas jag ändå övertyga mig själv nästan varje gång att det nog är värt det och så stiger jag upp och tar mig ut och jo, efter någon kilometer av att springa i sömnen så är jag ganska vaken och pigg faktiskt.

 

Igår morse såg det ut såhär då jag sprang i soluppgången.

 

Jag har alltså sprungit varje morgon denna vecka. Idag hade jag egentligen bokat en tid med min Fustra-PT, men igår kväll fick jag ett sms om att den är inställd, så det blev löpning igen. 

 

Dagens pass var grått och dimmigt.

 

Tidiga morgnar borde också innebära tidiga kvällar, men det är jag lite dålig på. Priset för det får jag betala på eftermiddagar och tidiga kvällar då jag är dödstrött. Ungefär så att jag skulle kunna somna stående. Vet inte riktigt hur jag ska lyckas komma mig i säng tidigare, men jag gissar att det kanske löser sig i takt med att det blir mörkare. Att jag liksom hinner fatta att det är kväll lite tidigare. För morgonpassen vill jag inte sluta med, då blir min träning väldigt stympad.

Publicerad 10.09.2014 kl. 20:10

Se det som ett tips.

Jag gjorde egen råchoklad igår. Jag har gjort det tidigare och det var rätt så gott då, men igår hittade jag en helt perfekt smakkombination. Jag testade många olika, men jag tänkte dela med mig av mitt favoritrecept. 

 

Syrlig råchoklad (42 praliner av iskubsstorlek)

  • 1,2 dl kallpressad kokosolja
  • 125 gram kakaosmör
  • 5 msk (~125 gram) ekologisk honung (flytande)
  • 4 rågade matskedar rå kakao
  • 2 rågade matskedar carobpulver
  • 2 rågade matskedar lucumapulver
  • 3 matskedar baobabpulver
  • Ett par nypor himalayasalt
  • 1 tsk ekologiskt vaniljpulver

 

Smält kokosoljan och kakaosmöret i ett vattenbad. Blanda i honungen och blanda om så att honungen löser sig så gott det går. Blanda i de övriga ingredienserna och rör om till en jämn smet. Lägg frysta röda vinbär i bottnen på iskubsformar (4-5 bär per form är lagom). Häll på smeten och in i frysen. Gudomligt gott!

 

(Jag är lite osäker på mängden baobabpulver, då jag delade min smet i tre delar med olika smaksättning och la då en dryg matsked av varje smaksättning. Det bästa är dock att smaka av och bedöma själv om det behövs mer eller mindre. Baobab ger en härligt syrlig smak.)

Publicerad 08.09.2014 kl. 19:44

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] luukku.com
 

I samarbete med:
 

 


Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)
 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

31.10, 06:57#morningrun. av Snorkkis
29.10, 23:27Gubbvader. av Kari
26.10, 22:32Den gyllene regeln. av Fredric
26.10, 17:25Den gyllene regeln. av Mam