Harder, better, faster, stronger.

Det har gått två och en halv dag av denna vecka och jag har tränat sex timmar hittills. Inte en enda av de timmarna, ja inte ens en minut, är löpning. Jag har faktiskt inte sprungit sen i fredags och det är faktiskt riktigt konstigt. Men jag vill ju inte riskera något med benet då det ändå närmar sig tävling och den tävlingen vill jag kunna springa, så jag får träna annat istället.

 

Igår blev det 90 minuter hemmastyrka (och 30 minuter rörlighetsträning). Ja, jag klarar inte av att släpa mig till gymmet, men jag kan nog dra av en och en halv timme med några kettlebells, en pilatesboll och en yogamatta där hemma. Och ja, jag kan bli trött av det lilla också.

 

Man skönjer kanske en svettig panna, och så är också fallet.

 

Idag hände sen något otroligt; jag steg upp strax efter klockan sex och for ut på morgoncykling. Hör och häpna! Det var svinkallt (+2 grader) och under 50 km frös mina fötter till is (jag lurades av solen och trodde jag skulle klara mig utan skoskydd), men annars var det en fin tur i vackert väder och inte alltför hård vind. Min man börjar dessutom bli orolig att jag ska bli bättre än honom nu, så tydligen börjar cyklingen ge resultat.

 

Publicerad igår kl. 14:28

Skogsvandring och påskcykling,

Igår fick vi en riktigt fin dag i skogen. Vi vandrade i Kuniskogarna (Kunileden) och njöt av våren. Sist vi var där, exakt ett och ett halvt år tidigare, var det extremt blött, alltså så blött att vi fick vada med vatten till knäna, men nu var det betydligt torrare, om än inte snustorrt.

 

Muffins var med förstås, hon älskar skogen, och hon simmade också för första gången i år.

 

Det blev alltså 12,5 km (eller kanske 13 km? Den verkar vara något längre än skyltarna säger) vandring i skogen igår och min höft var rätt så snäll, även om den gnällde lite i början.

 

Idag steg jag upp rätt så tidigt för att vara en helgdag och satte igång ett långkok. Efter det gjorde jag mig i ordning för en cykeltur i det vackra vädret. Det blev 50 km på egen hand i solskenet och det var riktigt trevligt. Det blåste bara 2-3 m/s, så för att vara Vasa var det i princip vindstilla. Temperaturen låg på 10-11 grader, så det var också rätt så behagligt. Kan ju nästan börja tycka om cykling.

 

På eftermiddagen hade jag tänkt träna på gymmet med min kusin, men våra scheman passade inte ihop riktigt så det blev för sent för min del. Vi fick middagsgäster istället och jag bjöd på pulled beef med batat- pch potatisklyftor. Det var väldigt gott. Till efterrätt blev det en väldigt egen variant av pascha. 

 

Nu funderar jag om jag ska springa imorgon eller inte. Jag har inte sprungit sen i fredags, men jag vet att min höft kommer att gnälla om jag springer nu. Jag vet också att det kommer att gå över efter ett tag. men då är ju frågan om det är värt det eller inte... Får fundera lite till.

Publicerad 21.04.2014 kl. 21:32

Påsken fortsätter.

Det ultimata träningsupplägget här över påsken hade varit att följa upp mitt långpass på långfredagen med ett till långpass igår på påskafton. Att få till ett back-to-back-pass, alltså. För långa ultrasträckor är sådana pass riktigt bra, så att man får träna på att springa med färdigt trötta ben.

 

Nu blev det inte riktigt så optimalt. Eftersom jag i fredags inte direkt kvalade in som en kandidat till Dagens smartaste, så tänkte jag att jag skulle försöka mig på den titeln igår istället och därför blev det en väldigt lugn dag. Lite soffhäng på förmiddagen, en shoppingrunda på stan på eftermiddagen och så påskmiddag hos mannens bror på kvällen. Då jag kom hem stretchade jag faktiskt också, så det måste ju räknas som en idel höftdag.

 

Idag hade jag tänkt att det kanske skulle gå att springa och ja, höften känns inte av, så det skulle säkert gå. Om jag kommer att springa eller inte är dock inte fastspikat, men det kan gott hända att det inte blir av. Istället tänkte vi gå en 12 kilometers vandringsled i fin och inte så banad terräng. Det är ju lite motion det också.

Publicerad 20.04.2014 kl. 11:28

Gör som jag säger, inte som jag gör.

Idag är ett typiskt exempel på en dag då jag har gjort precis tvärtemot alla råd jag skulle ge åt andra i en liknande situation. Det är långfredag och jag vill springa långpass på långfredagar. Det är dessutom bara fyra veckor kvar till 24 timmars loppet jag ska springa, så jag ville få in ett pass längre än maraton. Hur går det ihop med en höft som inte är helt med på noterna? Nå, det är väl där jag börjar gå emot mina egna råd.

 

Jag steg upp strax efter klockan 8 idag morse och efter en frukost sprang jag iväg i regnet vid 9-tiden. Planen var att springa 16 km, komma hem en liten sväng och eventuellt byta skor och sen springa till Tropiclandia där jag skulle möta upp ett gäng som hade annonserat ut ett gemensamt långpass på facebook. De skulle springa 34 km och jag skulle därmed få 50 km. 

 

Igår fick jag hem ett par nya skor. Det är frågan om ett par Hoka One One (Stinson Tarmac -modellen), som blivit väldigt populära i ultrakretsar och nu måste jag också prova. De är dyra, ser klumpiga ut, har inte så stort häl-till-tå-dropp, men ska tydligen gå bra att springa med, så jag testade dem idag.

 

 

Under de första 16 kilometerna körde jag enligt 13+2-taktiken för att vara fräsch i benen då jag startade med de andra. Det gick rätt så bra, men pulsen var hög redan från start. Skorna kändes okej, men började skava på ovansidan av vänsterfoten efter 4 km. Det gav med sig efter typ 8 km, så det var tur. Då jag for hem efter mina första 16 km bytte jag faktiskt inte skor, utan tog istället med mig ett par extra. Det fanns en följebil med på den gemensamma rutten, så skorna kunde ligga där. 

 

Vid Tropiclandia väntade ett gäng löpare och vi blev väl totalt en 15 stycken. Vädret avskräckte troligen en del, för de brukar vara fler sa de. Det var en salig blandning av åldrar, kön, språk och löperfarenhet, men det var riktigt roligt med sällskap. Vi höll ett lugnt tempo på 6:20-6:40/km och sprang hela vägen. Med jämna mellanrum hade följebilden stannat och där fanns vatten, sportdryck, saft, banan, russin, saltgurka, choklad ... ja, som vilken vätskestation som helst. Själv hade jag med mig ett par frukpurétpåsar också.

 

Kilometerna bockades av ganska raskt då jag fick prata bort dem och även om benen var tunga på slutet så gick det bra hela vägen. Fick ihop 50 km på ca. 5 h 20 min och sprang hela vägen i mina nya skor. Det skulle jag heller inte rekommendera åt andra, men det gick bra den här gången.

 

 

Efteråt har jag varit trött, för jag tömde nog mig lite väl på energi under passet (2 fruktpurépåsar gav väl ca. 250 kcal och så 2 rutor choklad till ... inte helt i balans) och även om jag inte märkte av någon vägg då, så märker jag av sånt efteråt då jag snabbt bli sovtrött. Nu hoppas jag dock bara att höften inte blir värre av mina utsvävningar.

Publicerad 18.04.2014 kl. 20:44

En bloggfråga.

Jag lånade hem en iPad från jobbet nu över påsk och märkte då jag surfade på den att bilderna i inläggen i min blogg inte syns på paden. Gäller det här bara "min" iPad eller har andra samma problem? Finns det folk som läser min blogg på andra sätt som inte heller ser bilderna?

 

På min dator (Samsung PC) och med Chrome som webbläsare funkar allt perfekt och det gör det på jobbets datorer (PC:n) också, både med Chrome och Firefox, men jag vill gärna veta om det inte funkar överallt så att säga.

Publicerad 17.04.2014 kl. 17:37

Ospringsugen.

Idag morse hade jag planerat att springa intervaller, men jag var så ospringsugen då klockan ringde att jag aldrig trodde det skulle bli av. På någon vänster kom jag mig ändå ut och programmerade in mitt tänkta pass: 3*(10*1 min) med 30 sekunders gåvila. Planerade också att ta en längre setvila.

 

Sagt och gjort; jag sprang iväg i morgonsolen. Eller nja, jag haltade väl mer de första stegen, då höften bråkade med mig. Som tur är blev det bättre och jag kunde springa mer normalt.

 

Efter 3 km i lungt tempo (5:59/km) satte jag iväg på intervallerna. Jag hade hoppats på att kunna hålla ca 4:00/km och således komma mig 250 meter per intervall, men eftersom jag inte sprang där det var helt platt och dessutom sprang intervallerna före frukost, så blev utfallet lite sämre. Kom mig 230-250 meter per intervall och höll alltså ett tempo snabbare än 4:30/km på alla intervaller. Alltid något.

 

Kunde konstatera att en minut är lång tid och att 30 sekunder är extremt kort. Var så trött, så trött, efteråt, men också nöjd att jag fixade det. Med nedjogg och allt blev det 14 km morgonlöpning idag.

 

Såhär såg jag ut efteråt. Var lika trött som jag ser ut.

Publicerad 16.04.2014 kl. 11:50

Långsamhetens lov.

Igår efter min cykelrunda kändes mitt ben (eller min höft?) alldeles bra. Att cykla gör inte ont och känns inte av, men nu kändes det alltså inte av efteråt heller. Idag morse kändes det inte heller av, men jag avvaktade ändå och for inte ut på en morgonrunda, utan väntade till eftermiddagen...

 

Eftersom benet känts bra hela dagen så svidade jag om till löparkläder efter jobbet och tog med mig hunden på en mycket långsam (det blir så med min hund) och mycket kort runda i solskenet. Jag hade inte med mig Garmin (armbandet har gått av!), så det var lätt att strunta i tempot - det enda jag vet är att det var låååångsamt. Vi sprang ca. 6 km och promenerade sen sista biten hem. Vackert så.

 

Under rundan kändes nog benet av lite grann, men det har inte blivit värre efteråt utan känns tvärtom riktigt bra. Tror jag ska försöka få till ett intervallpass imorgon bitti och sen löpvila på torsdagen. Intervallpasset och ett långpass på långfredag är veckans "måste-pass", så de vill jag genomföra no matter what (inte bokstavligen då, men nästan). Sen hoppas jag bara på att det ska bli bättre.

Publicerad 15.04.2014 kl. 21:31

Autch.

Igår efter löpningen började mitt ben (tror det kommer från höften, förresten) göra mer ont. Det var inte alls skönt att gå. På kvällen gick vi en promenad och då lättade det, men idag morse var det illa igen. Återigen lättade det under dagen och kändes egentligen inte alls av, men jag vågade inte riktigt chansa och dra ut på ett löppass...

 

Istället plockade jag fram cykeln och for iväg på en tur helt ensam. For ut till Gerby och rundade Västervik innan jag for vidare mot Singsby och Karperö och sen hem via Smedsby. Ganska jobbig runda där i princip en tredjedel av rundan gick åt till transport ut ur och in i stan, men också en omväxlande och trevlig rutt. Det blev lite drygt 30 km och det var sådär lagom jobbigt.

 

Och så minns vi fina, varma dagar så man kunde cykla i shorts. Snart igen!

Publicerad 14.04.2014 kl. 19:24

Jobbigt läge.

Det gick tre hela dagar som jag inte sprang på. Torsdagen och fredagen var jag sådär förlamande trött. Tydligen inte sjuk, men enormt trött. Det blev lite styrketräning och lite yoga, men inte mer. Igår hade jag tänkt cykla, men det blev inte så heller. Ville ge benet ytterligare en vilodag från löpningen och eftersom cyklingen inte blev av så blev det till ingenting. 

 

Idag steg jag dock upp och for iväg på en runda. Sprang iväg och märkte direkt att tre löpfria dagar inte har gjort mitt ben bättre. Inte heller sämre, förtsås, men inte bättre. Det gör inte ont, men det känns av. Jobbigt läge.

 

Sprang i alla fall 5 lugna kilometer innan jag ökade tempot. Sprang 1 km snabbt och 1 km långsamt tills jag hade totalt 6 snabba kilometer. Man kan ju kalla det 6*1000 meter med 1000 meter joggvila så låter det som ett snofsigt intervallpass. De snabba kilometerna gick på 4:36 - 4:36 - 4:25 - 4:31 - 4:40 - 4:37. På de två sista hade jag motvind. Farterna borde vara kring mitt tröskeltempo, eller jag skulle i alla fall kunna acceptera att mitt tröskeltempo ligger där nu, men pulsen var inte på tröskeln utan mycket, mycket högre. Jobbigt läge.

 

Det är jobbigt att blogga om pass där jag springer på en nivå som jag var på då jag nyss börjat springa. Det är jobbigt att läsa andras bloggar där formen är fin och pass efter pass går lekande lätt i fina tempon. Det tävlas och slås personbästa till höger och vänster och jag går bara bakåt. Skulle vilja se någon ljusglimt snart.

Publicerad 13.04.2014 kl. 13:58

Något på gång.

Efter gårdagens födelsedagsfirande i löparskor var inte mitt ben sådär superivrigt längre. Har känt av det till och från idag och det är inte så skoj. Det gör inte ont-ont, sådär så att jag inte står ut, men det känns av och det är inte bra. 

 

Såhär såg jag ut för två år sen då jag fyllde år. Har nog inte ändrat så mycket på två år tycker jag.


Det blev ingen löpning idag, med andra ord, och det är lite jobbigt psykiskt att ställa in löppass. Jag hade tänkt att det skulle funka att springa varannan dag, men är det nu sen så smart att springa för att sen ha en springfri dag för att benet känns av och sen upprepa proceduren?! Skulle någon annan be mig om råd i samma situation skulle jag förstås ge dem rådet att ha en något längre löpvila (i alla fall ett par dagar i rad för att se hur det känns), men att lyda sina egna råd är inte alltid så lätt.

 

Nu ser det i alla fall ut som att jag eventuellt har en annan orsak att vila från löpningen, för det känns inte helt hundra i kroppen. Kom hem från jobbet idag och sov nästan fyra timmar och känner mig fortfarande trött. Lite frusen också, så jag borde ju misstänka feber, men eftersom jag i princip aldrig får feber så gissar jag på att kroppstemperaturen är normal. Så var går riktigt gränsen för att vara sjuk? Räcker det med känslan eller måste man ha hårda fakta? Svårt det där.

Publicerad 10.04.2014 kl. 19:32

Happy Birthday to me.

Idag blir jag 00011010 år (har en liten crush på binära tal för tillfället, speciellt efter att jag igår var och såg på stand-up mathematician Matt Parker). 

 

Födelsedag innebär också födelsedagsjogg och idag startade den tidigt. Redan 5.50 var jag ute. Ska man hinna springa lika många kilometer som man fyller år så behövs en del tid. 

 

Jag fick en riktigt fin morgonrunda i soluppgången och strålande solsken och var ute i ca. två och en halv timme. Det enda som drar ner humöret är att veta att ifjol sprang jag min födelsedagsrunda (en kilometer kortare, förstås) 50 sekunder snabbare per kilometer...

Publicerad 09.04.2014 kl. 10:06

Man borde blogga om allt.

Söndagslångpasset uteblev igår och ersattes istället med ett vanligt pass på 15 km i ganska vanlig fart. Mellanmjölk, typ. Pulsen var rätt så okej, så på det hela taget var det ett hyfsat pass.

 

Idag startade jag dagen med en mycket lugn (och faktiskt med riktigt låg puls!) morgonrunda på 5 km (exat 30 minuter). Bra start på dagen i soluppgången, om det inte vore före en sak...

 

I några veckor har jag haft något konstigt i mitt vänstra ben. Det gör ont då jag börjar springa, men avtar sen. Det är svårt att förklara var eller hur det känns, men det är i låret/nedre delen av höftböjaren och känns som att det skulle göra ont i benet (alltså skelettet). Tyvärr har det här inte blivit bättre nu, utan snarare värre då det idag kändes av under hela rundan. 

 

Att gå eller cykla gör inte ont, men de där första löpstegen är stapplande (haltande) och att hoppa på ett ben på vänster ben går egentligen inte. Jag har för mig att jag skulle ha upplevt något liknande tidigare, men jag verkar inte ha bloggat om det, för jag hittar inget om det då jag söker. Man borde tydligen blogga om allt.

Publicerad 07.04.2014 kl. 07:01

Den där vilan.

Lördagar är nästan alltid min vilodag. Men vila betyder väldigt sällan helvila i min värld. Det betyder mest vila från löpning. Sen är det lite olika vad jag hittar på istället, idag blev det cykling.

 

Jag har fått nya däck nu (vilket på ren svenska betyder att min man har fixat det åt mig). Så nu är min cykel mer en landsvägscykel än en cyclocross, för mina hjul är 23 mm breda och alltså riktiga landsvägsringar. Det rullade nog lättare. I drygt 40 km lekte livet och jag verkligen älskade att cykla. Pulsen var sjukt låg och det var lekande lätt att hålla en hastighet på 35 km/h.

 

Sen vände vi.

 

 

Jag behöver väl knappast nämna att vi hade motvinden från helvetet på tillbakavägen. I knappt 50 km kämpade vi och slet i den ihållande vinden. Jag försökte ta skydd bakom mannen, men det hjälpte inte så mycket och farten sjönk rejält. Det var en pärs att hålla sig över 20 km/h... Dessutom frös mina fötter till is (typ) och det var inte heller så skönt. På tillbakavägen mindes jag alltså varför jag trots allt är löpare och inte cyklist.

 

Efter ca. 90 km och tre och en halv timme var vi i alla fall hemma igen.  Min puls hade, trots motvinden, hållit sig på en bra nivå hela vägen och jag fick ett perfekt grunduthållighetspass där pulsen aldrig gick över aeroba tröskeln. Efter att fötterna tinat och jag fått duscha så ser jag ju faktiskt nästan framemot nästa cykeltur. Minnet är bra, men kort.

Publicerad 05.04.2014 kl. 18:20

Halvmaraton före frukost.

Igår tog jag en mentalt välbehövlig vilodag (känner aldrig att jag fysiskt behöver vila, men mentalt är det jobbigt att vara i så pass dålig form som jag är nu och därför behöver jag med jämna mellanrum bryta ihop och komma igen) från löpningen och istället blev det lite styrketräning hemma.

 

Idag däremot var det ett längre morgonpass som stod på schemat och efter lite om och men kom jag mig iväg. Sprang mot Sundom, vilket är extremt tråkigt, och märkte direkt att dagsformen var usel. Första kilometern gick på 6:35, trots att pulsen var rätt så hög, så det säger en del... Skärpte till mig lite grann med farten efter det, men pulsen fortsatte vara hög. Det var mycket bättre i måndags (och i tisdags, men då sprang jag ju snabbt, så det är svårt att jämföra).

 

I Sundom rundade jag Öjberget och fick ta mig uppför Markbacken. Den är lång. Och rätt så brant. Då man nått krönet och tror man är uppe så fortsätter den. 

 

Hade hela rundan problem med mina hörlurar. De har tjänat mig troget i flera år, men nu har jag fått löskontakt verkar det som, så det "skraplar" i dem mest hela tiden. Ganska irriterande, så det blir väl att införskaffa ett par nya snart. Antagligen ett par likadana, eller i alla fall liknande. Ett par Koss Porta Pro har jag och de har klarat av massvis av svett, olika temperaturer och alltid suttit som en smäck. Hatar in-ear-lurar.

 

När man springer till och från Sundom har man finaste vyn över stan. Blir inte så bra på en mobilbild, men Vasas skyline är inte så dålig från den här vinkeln.

 

Trots dålig dagsform så fick jag i alla fall ihop ett halvmaraton på ungefär 2 timmar sådär före frukost. Tror nog jag skulle ha kortat av passet med några kilometer om jag hade valt att springa åt något annat håll, men på en rutt som går fram- och tillbaka har man liksom inget val. Ångrar ju inte det nu efteråt precis...

Publicerad 03.04.2014 kl. 16:55

Årets första intervallpass. (OBS! Inget aprilskämt!)

När det börjar pratas intervaller på den här bloggen den 1 april så förstår jag att många tror att det är frågan om ett aprilskämt. Men så är inte fallet. De blev faktiskt av!

 

Dagen började med att morgonlöpningen uteblev då jag mådde illa imorse (OBS! Inga barn på gång, jag var bara extremt hungrig så det hade slagit över till illamående). Jag hade alltså en stor utmaning framför mig: att springa på kvällen

 

Efter jobbet gick klockan och hann bli över sju innan jag till sist drog på mig löparkläderna och for ut. Började lugnt med 2 km uppvärmning (5:39/km i snitt). Sen satte jag av på första intervallen som var 4 km lång. Farten tog jag på känsla och den landade på 5:07/km i snitt (5:10 - 5:08 - 5:09 - 4:59). Efter en kilometers joggvila satte jag av på andra intervallen som var 3 km lång och den landade på 4:58/km i snitt (5:01 - 4:57 - 4:56). En kilometerjoggvila igen och så en tvåkilometare på 4:38/km i snitt (4:34 - 4:42). Sen ännu en sista joggvila innan den avslutande intervallen på en kilometer brändes av på 4:25 och så fick jag nöjt jogga ner i en kilometer.

 

Totalt alltså 16 km (5:10/km), varav 10 km gick i snabbare fart (de snabba kilometerna gick på 49 minuter). Det var sjukt jobbigt, trots att farterna jag höll inte var speciellt snabba sett till min forna kapacitet, men här är jag nu och härifrån kan det väl bara bli bättre.

Publicerad 01.04.2014 kl. 21:36

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] luukku.com
 

I samarbete med:





Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)