Min helg som coach.

Den här helgen har varit fullspäckad med löpning, även om jag själv inte sprungit mer än 20 km. 

 

På lördagsmorgonen sprang jag en morgonrunda i ett riktigt skönt och härligt väder. Hade alldeles för mycket kläder på mig, då jag inte alls hade väntat mig sådan sommarvärme, men det var en fin runda ändå. Därifrån fortsatte jag till Karlsplan och årets upplaga av Stafettkarnevalen. Min huvudsaklig uppgift där var att "ta hand om" gymnasiepojkarnas gatustafett. Tio pojkar (och en reserv) i åldern 16-19 borde ju vara en plättlätt sak att ha hand om, men nog kan de vara yra i den åldern också ;)

 

Det verkade betydligt varmare än 16 grader...

 

Pojkarna kom sig i alla fall iväg till sina startpunkter (och alla hade sina nummerlappar) och det blev en väldigt spännande stafett, som slutade med att vårt ankare bokstavligt talat rullade i mål (han slog två kullerbyttor på upploppet då hans rygg och baksidan av benen gav vika). Det blev ett brons, med bara ett par sekunder från silvret, och jag var så himla glad och stolt över "mina" pojkar.

 

 

Så duktiga pojkar!

 

På söndagen fortsatte jag min coachbana. Förra veckan blev jag tillfrågad av några kollegor (som just börjat springa igen) om jag ville komma och gå igenom lite grundläggande löpteknik med dem och det tyckte jag lät som en jättebra idé. Igår kväll träffades vi i den varma vårkvällen och for iväg på ett varv längs Vasklotbanan. Vi stannade på fotbollsplanen och körde lite löpskolning barfota i gräset och fortsatte sedan vidare, hela tiden fokuserandes på tekniken. Jag borde kanske inleda en ny karriär som coach, jag känner att jag är på gång.

Publicerad 23.05.2016 kl. 20:19

Jag ska INTE springa lopp i helgen.

Då man (som jag) läser löparbloggar får man snabbt bilden av att varenda löpare i hela världen (nåja) ska springa lopp i helgen. Det är Olympian Race i Grekland, det är Göteborgsvarvet, Kokkola Ultrarun och Eco Trail i Oslo... Sådär bland annat. Men jag ska inte springa lopp i helgen.

 

Ifjol sprang jag Kokkola Ultrarun, 6 h. Jag vann damklassen, men jag var inte nöjd med resultatet för efter två timmar fick jag inte luft längre. Kom mig nästan 60 km till slut, men det var ingen bra känsla efter loppet.

 

Vad jag däremot ska göra är att jag ska "coacha" löpare som ska springa lopp. Det är nämligen Stafettkarneval på gång, och i år ordnas karnevalen här i Vasa. Eftersom den ordnas på så nära håll (två kilometer från skolan), så är det arbetsdag/skoldag för alla lärare och elever på skolan jag jobbar. Mitt huvuduppdrag är att ta hand om gymnasiepojkarnas gatustafett, en stafett med sträckor mellan ca. 300 meter och 800 meter. Så trots att jag inte ska springa något lopp själv, så kommer jag att få en lördag i löparanda. När jag själv ska nåla fast en nummerlapp på bröstet nästa gång är dock väldigt oklart.

Publicerad 19.05.2016 kl. 17:16

Att omdefiniera sig själv.

Den här bloggen har alltid haft det här namnet. Curro ergo sum. Jag springer, alltså finns jag. Jag har i många år definierat mig själv främst som löpare. Jag har faktiskt varit mitt bloggnamn.

 

Från bloggens begynnelse. 

 

I och med att jag blev sjuk 2013 så har jag sprungit mindre. Inte till en början - då kämpade jag på trots att det bara gick sämre och sämre - men sen, då det började kännas allt mer hopplöst. Det här, i kombination med rädslan att behöva ge upp löpningen helt och hållet, har gjort att jag känt mig ganska vilsen det senaste året. Vem är jag om jag inte springer liksom?

 

Från ett pass i NYC i början av månaden.

 

Det har ju blivit så, att det inte bara är jag själv som definierar mig som löpare, utan även min omgivning. I väldigt många sammanhang bli jag presenterad som ultralöpare eller "hon som springer så långt" och då känns det himla jobbigt att knappt springa alls. Visst sprang jag ett ultralopp i november och än har det inte gått en kalendervecka utan att jag skulle ha tagit ett löpsteg, men för mig själv och mina referensramar så känns det som att jag knappt springer. 

 

Men det är säkert nyttigt att omdefiniera sig själv lite ibland. Eller att i alla fall hitta andra sidor av sig själv. Mina andra sidor kanske också har med träning att göra, men jag står i alla fall på mer än ett ben nu. Fast jag skulle nog tappa balansen om jag var tvungen att kapa löparbenet för gott.

Publicerad 16.05.2016 kl. 21:04

Vad har hänt sedan senast?

Man skulle kanske kunna tro att jag, efter att inte ha skrivit blogginlägg på nästan fem månader, skulle ha en hel del att berätta, men så är det faktiskt inte.

 

Hösten, vintern och delvis också våren, har varit ett enda mörker för mig. Egentligen har det pågått betydligt längre än så, men det blev outhärdligt till sist. Så den här tiden som gått här sedan december har jag mest bara fokuserat på att orka. Orka stiga upp på morgnarna, orka fungera, orka leva. Skulle jag inte ha haft mitt jobb och min träning så skulle det knappast ha gått alls, men jag har hämtat min energi där.

 

Jag tankade både mental energi, D-vitamin och endorfiner på Bali över jul.

 

Jag pausade mitt samarbete med min löptränare, eftersom jag bara blev sämre och sämre under hösten och vintern, och istället har jag fokuserat på att träna sådant som varit roligt och ångestfritt. Det var så jag började gå på gruppträningar på gymmet igen (danspass och steppass), för där fick jag svettas utan att ha tider och pulszoner "från förr" att jämföra mig med. 

 

Förutom gruppträningen så har yogan hjälpt mig, i alla fall med att ibland hitta en stunds sinnesro. Jobbar ännu på smidigheten.

 

Så de här månaderna har gått på rutin. Jag har jobbat och tränat, tränat och jobbat. Jag har sprungit mycket mindre än jag gjorde för några år sedan, men min totala träningsmängd är fortfarande hög, jag bara tränar mer varierat nu. Jag har hunnit fylla år (närmar mig 30 alltför snabbt), men inte så mycket mer än det. Däremot har jag börjat kunna springa lite bättre igen, men det förtjänar ett helt eget inlägg. Lite senare.

Publicerad 14.05.2016 kl. 16:09

En lättsam lista.

Om jag ska komma mig in i bloggrutiner igen så får jag nog fortsätta lite lättsamt sådär, så det blir en liten lista idag. Många av er har ju hängt här ett bra tag, så ni vet ju redan en hel del om mig, men kanske får ni ändå reda på något nytt här. Annars är ju repetition nyckeln till all kunskap ;)

 

1. Beroende av?

Förutom the basics som syre, näring, vatten och sömn så är jag ju - förstås - endorfinberoende. Märker definitivt av det om/då jag tränar mindre än jag brukar.

 

Med de här typerna får man extra mycket endorfiner.

 

2. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken?

Jag gillar färger, men den enda färg jag kan tänka mig att ha på på alla plagg är nog svart. Eventuellt mörkgrått, men troligen inte.

 

3. Vad får du oftast komplimanger för?

Att jag har bra minne, är bra på mitt jobb och "duktig" med träningen. Ofta också för mina kläder/accessoarer/frisyr.

 

4. Dina planer inför 2016?

Nu har det ju gått en hel del av året redan, men planen är att bli frisk så jag kan springa ännu mer, fixa mina sista studiepoäng så jag får min andra magistersexamen, resa lite och satsa mycket på jobbet där jag får fler och fler ansvarsområden just nu.

 

 

5. Brukar du skratta för dig själv?
Jo, då jag lyssnar på Ted&Kaj-podden.

 

6. Vad är det konstigaste du ätit?
Ingen aning. Äter generellt sett inte konstiga saker. Kör typ alltid på säkra kort.

 

7. Hur imponerar man på dig?
Beror helt på i vilket sammanhang. Men människor som står upp för sina åsikter eller går utanför sin komfortzon imponerar ofta på mig. 

 

8. Vilken stad vill du helst bo i för resten av livet?

New York. Ingen tvekan.

 

 

9. Hur ser dina morgonrutiner ut?

 

Det känns bra att kunna säga det är igen, men morgonträning är definitivt en del av mina morgonrutiner nu igen. Det innebär dock inte att jag aldrig skulle snooza...

 

10. Vad längtar du efter?

Värme, semester och den där magistersexamen...

 

Tog lite semester förra veckan och for till NYC, men någon värme fick vi inte där.

 

11. Serier du följer just nu?

Har haft lite seriepaus nu, men väntar på nya säsonger av Orange is the New Black, Suits och Modern Family bl.a. Ser på Finaste familjen på TV.

 

12. När brukar du oftast gå och lägga dig?
Det blir alldeles för sent just nu. Aldrig före 23, alltför ofta efter midnatt. Försöker skärpa mig.

 

13. 5 saker du vill göra i framtiden?
Bo utomlands, springa ett 6-dagars lopp ... och, öhm, jag vet inte. Känns inte som att resten av de sakerna jag vill göra nödvändigtvis behöver vänta till framtiden.

 

14. Vad finns alltid i din handväska?
Ingenting, jag har aldrig någon handväska. Kör på ryggsäck till jobbet och där finns alltid en proteinbar (eller liknande), näsdukar, en ask tamponger, min penal, en kam och diverse saker enligt dagens behov.

 

15. Sysslar du med någon idrott? 

Nåjo, jag springer ju en del. Om man med idrott menar sådant man tävlar i, så är det den enda idrotten. Däremot tränar jag ju också styrketräning och yoga (japp! det var kanske nytt för er som inte följer mig på insta) och jag har också dansat och gått på step lite oregelbundet under våren. Ska också landsvägscykla i sommar, men har inte kommit igång än.

 

 

16. Hur känner du dig just nu?

Lite trött i kroppen, vilket jag varit nästan hela veckan av någon anledning, men annars ganska tillfreds med tillvaron. Det är ju fredag imorgon.

Publicerad 12.05.2016 kl. 21:33

Hej igen!

Det har hänt en del sen sist, men jag tänkte inte gå in på allt här och nu. Jag tänkte mest bara slänga in ett inlägg sådär casually, som om ingenting hade hänt.

 

Hej hej, här är jag. Har börjat springa trail och allt på gamla dar.

Publicerad 10.05.2016 kl. 09:07

Vart tar tiden vägen?

Det känns verkligen som att tiden rusar fram just nu. Eller egentligen har det varit så hela hösten. Jag hinner inte riktigt med i svängarna och jag har ingen aning om vart halva december tagit vägen. 

 

Jag har i alla fall jobbat på med den jävligt jobbiga julkalendern:

 

7 december - jag tog the easy way out och sprang 7 km i lugn fart. I dagsljus, bara för att det är så ovanligt den här tiden på året.

 

8 december - inget speciellt fantasifullt här heller (stressade ihjäl mig för en tent den 10:e, så julkalendern var inte prio ett), men det blev 8 övningar på gymmet och 8 repetitioner av varje set.

 

9 december - ett lågvattenmärke, men inte en missad lucka. Det blev 9 tåhävningar innan läggdags, helt yr i huvudet av allt plugg.

 

10 december - klämde in ett gympass innan min kvällstent och upprepade nästan lucka 8. Gjorde alltså 10 repetitioner av varje set (dock blev det inte 10 övningar).

 

11 december - hrm ... den här dagens lucka blev lite bortglömd ... men det blev 11 * 11 minuter (ganska exakt faktiskt) naptime på soffan för att ta igen mig efter en helt sjukt stressig vecka.

 

12 december - 12 kilometer löpning och 12 hektometer promenad (blandade löpning och gång p.g.a. jättehög puls - visade sig dagen efter att jag nog hade en förkylning i kroppen). Vacker, solig dag och jag var faktiskt ute rätt så tidigt för att vara en lördag eftersom vi hade julfest på eftermiddagen/kvällen.

 

13 december - Vaknade upp med ont i halsen och på programmet stod det vilodag. Kände mig däremot inte speciellt hängig, så en promenad fick det bli. Promenerade i ca. två timmar, varav en i skogen där vi gick helt obanat och stötte på minst 13 hinder :)

 

14 december - Fortfarande förkyld, men jag for till gymmet för att fokusera på rörlighet och det blev 14 olika rörlighetsövningar (prehab/stretch/rörlighet).

 

15 december - Fortfarande förkyld, så dagens mål blev minst 15000 steg, vilket var avklarat vid 16-tiden på eftermiddagen. Där ingick, förutom jobb, en dryg timmes promenad med hunden då vi fick skåda en underbart vacker solnedgång.

Publicerad 15.12.2015 kl. 21:55

Jävligt jobbig julkalender fortsätter.

Det har gått ytterligare några dagar i december och Saras Jävligt jobbiga julkalender fortskrider riktigt bra.

 

Den andra december tränade jag två pass - ett löppass i solen och ett rörlighetspass på kvällen.

 

Den tredje december var det gymträning som gällde och då gjorde jag tre set av varje övning. Det blev lite blandat för hela kroppen.

 

Den fjärde december stod det ett kort löppass på mitt träningsschema, så det gick bra att kombinera med siffran fyra; det blev helt enkelt 4 km lugn löpning. Brukar sällan eller aldrig springa så kort, men det räckte till för att väcka kroppen sådär på morgonen.

 

Den femte december blev 5*5 minuter (med noll komma fem minuters återhämtning) backintervaller på löpband. Gjorde inte intervallerna springandes (för dagens träning skulle inte vara så högintensiv), utan det var gående intervaller med massor av lutning. Brände gott i vaderna.

 

Idag, den sjätte december, lyckades jag inte riktigt få ihop mitt löppass med siffran sex, så utöver de 11 km jag sprang blev det sex minuter jägarvila. Benen var sådär lagom skakiga redan efter ett par minuter, men det gick över förväntan att hålla ut i alla sex minuter.

 

Imorgon lutar det åt att jag tar den enkla vägen och springer 7 km, för det går bra ihop med träningsschemat. Frågan är mer när jag ska utföra träningspasset...

Publicerad 06.12.2015 kl. 22:22

Bristen på julkalender.

Jag har under åren haft en del julkalendrar på den här bloggen. Jag bland annat har sprungit 24 km - 23 km - 22 km o.s.v och jag har lottat ut vinster varje dag. I år blir det dock ingen julkalender på den här bloggen, för det känns som att det finns alldeles tillräckligt med bloggjulkalendrar i alla fall. Däremot tänkte jag utmana mig själv med Saras Jävligt jobbiga julkalender för den känns inpsirerande och kan kanske få mig att tänka lite utanför boxen också.

 

Idag blev det dock inte så mycket "utanför-boxen-tänk", men lite grann kan man kanske kalla det för det ändå. Det blev nämligen ett (1) kvällspass. Jag springer ju typ aldrig på kvällen, så det var utanför komfortzonen, men själva passet var precis inne i den zonen hela tiden. Det blev 10 km, från punkt A till punkt B (händer också väldigt sällan) då jag sprang till det hus som vi ska bo i de närmaste två veckorna då vi är husvakter. Kan kanske lyckas med att få in transportspring nu alltså.

 

Det är mörkt nu. Himla mörkt. Tur att jag har en garanterat ljus och solig jul att se fram emot.

Publicerad 01.12.2015 kl. 22:07

Bislett 24 hours indoor challenge.

Förra veckan var det alltså dags för mitt första 24 timmars lopp på över 5 år (har sprungit 48 timmars och Ultrabalaton som tog över 30 timmar senare än så, men inget dygnslopp), i källaren under Bislettstadion i Oslo. Jag tänkte kort sammanfatta det positiva och det negativa med mitt lopp (om arrangemanget har jag bara positivt att säga - rekommendera definitivt!)

 

Det positiva:

  • Jag hade inte problem med andningen på samma sätt som t.ex. under Kokkola Ultra run tidigare i år. Blev lite mer andfådd än jag borde bli, men det var hanterligt.
  • Jag var mycket mer disciplinerad än jag hade befarat. Speciellt de 10 första timmarna så följde jag min plan (som jag visserligen gjorde upp efter att startskottet gått, men ändå...) till punkt och pricka.
  • Jag tog inga långa, onödiga pauser "bara för att" under loppet.
  • Jag gav inte upp utan kämpade på i 24 timmar.

 

Det negativa:

  • Jag fick ont i foten efter ca. 10 timmar (jag tror det är ett muskelfäste där på utsidan av foten, mot hälen till) och det var omöjligt att springa med. Massage hjälpte inte alls.
  • Att gå i 14 timmar var förödande för fötterna; blåsor utan dess like - värst var den som kom under trampdynan (eller trampdynorna, men höger fot var värst), som i ett skede gjorde att jag inte kunde gå ens. Tack och lov lyckades jag och en funktionär avhjälpa den saken till sist!
  • Resultatet blev, som en konsekvens av det ovanstående, förstås inget att hänga i julgranen.

 

 

 

Var det värt att plågas i 14 timmar för ett undermåligt resultat? Mja, jag vet inte. Jag motiverades av medaljgränsen på 130 km. Kom man inte längre än det så fick man ingen medalj och att åka utomlands och inte ens få en medalj känns surt, så egentligen var det ju nog värt det. Jag kom ungefär 132,5 km totalt och med tanke på hur stor del av tiden jag gick - och hur långsamt det gick då mina fötter gjorde som mest ont - så är resultatet ändå okej, men det är ett resultat som kräver en lång (bort)förklaring. 

 

Hur som helst, så har jag i alla fall sprungit/tagit mig fram för egen maskin ett tresiffrigt antal kilometer igen och det var faktiskt en av orsakerna till att jag ville genomföra det här loppet trots att hösten inneburit många sömnlösa nätter, mycket stress och sorg och att jag därmed inte var speciellt bra förberedd. Jag har redan börjat fundera på revansch...

 

Publicerad 26.11.2015 kl. 20:33

Imorgon är det dags!

Nu är vi på väg till Norge. Imorgon kl. 10 norsk tid startar tävlingen. Jag tror inte att jag någonsin tidigare varit såhär oförberedd på en tävling, men vi tar det som det kommer :)

 

Om ni vill bidra med era bästa pepplåtar så kan ni lägga till dem på min spotifylista.

Publicerad 19.11.2015 kl. 19:15

Det närmar sig tävling.

Jag närmar mig min nästa tävling med stormsteg, samtidigt som formen tar stora kliv neråt. Inte direkt en optimal kombination, men någon förklaring hittar jag inte och jag måste väl helt enkelt acceptera läget.

 

Det har varit, och är, en tung höst sådär mentalt och det tär säkert på den fysiska formen det också, trots att jag inte skulle vilja det. Jag hade ju hoppats att 2015 skulle bli ett bra år efter bottenåret 2014, men det blev sämre. När man nått botten så tror man ju inte att det ska gå att sjunka djupare, men det går tydligen det. Men jag måste ju också tro på att det går att ta sig uppåt igen.

 

Jag sprang i novembersol förra veckan för att tanka energi mitt i den mörka perioden.

 

Tävlingen är hur som helst nästa veckas fredag, och även om jag lämnat alla resultatmål, så vill jag åka dit och röra på mig lite i 24 timmar. En ultradistans ska det ju bli i alla fall och tresiffrigt antal kilometer borde inte heller vara ett problem om jag kan hålla mig i rörelse. Utöver det har jag ingen aning om vad jag kan prestera, men den som lever får se.

 

 

Publicerad 09.11.2015 kl. 19:34

Bloggen 5 år.

Idag är det exakt 5 år sedan jag började blogga på den här adressen. Det känns som det vore längre än så faktiskt, men det kan ju bero på att jag bloggat på andra ställen tidigare.

 

Såhär på bloggens 5-årsdag så firade jag med att springa 46 km och det gick riktigt bra, om man bortser från att pulsen var för hög i förhållande till farten. Det är bara några få veckor kvar till Bislett, så det skulle vara trevligt att hinna sänka pulsen innan dess, men med den stressnivå jag har för tillfället så kan det bli svårt.

 

Publicerad 01.11.2015 kl. 21:18

Fullt upp just nu.

Den senaste tiden ha jag jobbat och studerat nästan dygnet runt känns det som. Alldeles för lite sömn, tidiga morgnar, fullspäckade dagar och sena kvällar. Jag hade en tentamen igår och har en till på torsdag och efter det blir det förhoppningsvis aningen lugnare för då fortsätter kurserna med inlämningsarbeten istället - de kan man i alla fall bli klar med. 

 

På grund av detta har bloggen fått stå tillbaka och på den tiden jag varit borta har trollet/trollen hittat tillbaks. Det har varit trolltorka här i några månader, men nu är det tydligen dags igen. Jag fascineras lite av fenomenet ändå; att det faktiskt finns människor som orkar lägga tid på att skriva anonyma, elaka kommentarer på sociala medier. Vad får man riktigt ut av det? Vet någon om det finns någon forskning om detta? 

 

Mitt knä återhämtade sig i alla fall bra och jag började springa igen för en vecka sen då vi var på en minisemester till Stockholm. Den här veckan har jag tränat normalt enligt mitt träningsprogram, vilket var nödvändigt med tanke på arbetsmängden jag har haft. Träning gör det så mycket lättare att orka hantera resten av livet också, så jag är mycket tacksam för att jag kan träna, både löpning och styrketräning.

Publicerad 24.10.2015 kl. 19:57

Det går inte riktigt som jag vill nu.

Igår var det dags för ett ultralångpass för min del. Det var soligt och fint och jag skulle springa 50 km hade jag tänkt. Ställde in klockan på 50 repetitioner av 900 m/100 m och hade alltså planerat att växla löpning och gång i de proportionerna, samtidigt som jag höll pulsen under 145 slag/minut.

 

Det började rätt så bra, med undantag för att pulsen låg något högt hela tiden. Det brukar den i och för sig göra när jag ska ut på extralånga långpass, det är som att jag skulle vara lite väl spänd och förväntansfull inför dem och därmed ha ett adrenalinpåslag som ger högre puls. Den brukar gå ner då jag sprungit 10-20 km, och visst började det gå lite lättare att hålla stabil puls efter 10 km.

 

Jag malde på där i allsköns ro med en podcast i öronen och strax efter 15 km sprang jag över en gångbro gjord i metallgaller (en sån som man ser genom). På något sätt fastnade min fot i gallret och jag föll handlöst. Slog sönder vänster knä och båda händerna och det gjorde så förbenat ont. Att ramla på asfalt är en kakbit i jämförelse. 

 

 

Jag funderade över att springa vidare, men jag märkte snabbt att jag inte kunde gå för att knäet var så blåslaget. Ringde efter min man som fick hämta mig och både händerna och knäet värkte som bara den. Min svägerska, som är hälsovårdare, kom för att se över såren och konstaterade att jag nog borde åka till akuten eftersom ett av såren på knäet var så pass djupt att det borde sys och mycket riktigt; det blev fyra stygn på akuten. 

 

Idag blöder ett av såren på knäet ännu och jag kan inte riktgt böja benet, vilket gör det svårt att gå i trappor, gå över huvud taget, stiga upp och ner från sittande läge o.s.v. Det lär bli några löpfria dagar med andra ord... Inte direkt som jag hade planerat.

Publicerad 12.10.2015 kl. 19:59

 

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] gmail.com



Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)
 

 

Kategorier

Senaste kommentarer

24.05, 19:48Min helg som coach. av Fredric
24.05, 09:36Min helg som coach. av Kari
16.05, 14:50Vad har hänt sedan senast? av Fredric