Nytt PB!

Fördelen med att börja med en ny "gren" är att det är lätt att förbättra sig. Jag har sprungit i snart åtta år och jag förbättrade mig mest hela tiden fram till 2013. Nu, efter alla mina andningsproblem, känns vägen tillbaka lång och det är inte speciellt troligt att jag kommer att slå några PB:n den närmaste tiden.

 

Inom styrketräningen lyckas jag däremot slå PB:n lite då och då. Mest för att jag bara lyft sådär på riktigt i typ ett år, men ändå. Började faktiskt styrketräna för tio år sedan, men det var ett on-off-förhållande (mest off där mellan hösten 2008 och våren 2014) fram tills ifjol och utan kontinuitet är det svårt att gå framåt speciellt mycket.

 

Idag tog jag nytt PB i bänkpress (och också i bicepscurls). Har alltid varit svag i bänkpress och var supernöjd då jag nådde 40 kg. Idag tog jag 2*8 med 42,5 kg och undrar om jag kanske kunde klara av en repetition på 50 kg. Skulle behöva ha någon som säkrar bara, vågar inte testa på egen hand, men tids nog når jag nog dit i alla fall. Det är kul att slå PB:n.

Publicerad 28.05.2015 kl. 21:43

Nedräkningen har börjat.

Så har jag inlett läsårets sista arbetsvecka och det känns riktigt bra. Ser mycket fram emot lördag eftermiddag då jag har tio veckor semester framför mig, men före det finns det ännu en del att ta fixa med på jobbet.

 

I helgen var jag på Stafettkarnevalen med ett gäng högstadie- och gymnasieelever och det var en lyckad karneval trots att vi inte fick med oss några medaljer hem. Stämningen på karnevalen är alltid härlig och trots att det i år var kallt och blåsigt (och lite regnigt) så tror jag nog att eleverna hade en trevlig resa.

 

Själv fick jag in ett transportlöpningspass på lördagen och sprang till Stadion från skolan vi sov på. Det blev 17 km allt som allt, eftersom jag avslutade med ett utvidgat varv runt Tölöviken. Njöt verkligen av att springa i lördags och då hade dessutom nästan all träningsvärk släppt (benpasset i onsdags var BRUTALT).

 

 

Publicerad 25.05.2015 kl. 17:36

Förslag till SAOL: limin.

Jag har inte sprungit sen i lördags. Jag har inte haft lust. Alls. Känner mig mentalt misshandlad efter att åter igen fått oförklarliga (?) problem med andningen. Det börjar lätta lite nu, såhär fyra dagar efteråt, men så är det också svårt att jämföra då jag inte sprungit.

 

Helt inaktiv har jag inte varit - förstås. Jag blir ju, som ni kanske vet, lite lätt rastlös då. Har tagit tag i mina gymrutiner igen efter att förra veckan bara ha besökt gymmet en gång, och har för det belönats med massiv träningsvärk*. Det kunde vara värre. 

 

*på min dialekt säger man för övrigt inte att man har träningsvärk, utan man är limin. Det är ett myket bra och enkelt ord som jag tycker att SAOL borde ta i beaktan inför nästa upplaga.

Publicerad 20.05.2015 kl. 23:21

Jag sprang ultra igen.

Igår (och idag) går Kokkola Ultrarun av stapeln. Jag var anmäld redan ifjol (på 24 timmar), men livet kom emellan och jag kunde inte komma till start. I år anmälde jag mig till sprintdistansen 6 timmar. Hade en förhoppning om att springa 65-66 km och slå nytt officiellt personbästa på distansen (mitt inofficiella resultat, en mellantid i ett 100 kilometers lopp, är ännu för svårt för mig att våga mig på att försöka slå).

 

Vi kan börja från slutet. Jag sprang 59,548 km och vann damklassen. Inget resultat att hänga i julgranen för min del, men jag kämpade i alla fall till slut och sex timmar i rörelse är ändå sex timmar i rörelse.

 

 

Så vad hände? Jag läser Mias inlägg om Kungsholmen runt och känner igen mig. Jag grät i bilen på vägen till starten för att jag inte ville springa. Jag brukar känna så inför tävlingar, p.g.a. nervositet, men det var värre än vanligt igår. Jag frös, jag kände mig yr, trött och illamående. Skyllde allt på nervositet och gjorde mig i ordning för start. Det kändes bättre, det brukar ju göra det då jag väl får sätta igång och springa.

 

Jag känner igen den där trycket över bröstet som Mia skriver om, för det drabbade mig efter ungefär två timmars löpning. Då kunde jag plötsligt inte andas längre. Andningen var ytlig och flämtande. Jag trodde ju att jag var kvitt mina andningsproblem redan, men igår var jag definitivt inte det. Det gick inte att springa helt enkelt, i alla fall inte i farter som jag normalt springer med lätthet i. 

 

Jag var nära att ge upp, men fortsatte kämpa mig framåt, ömsom gåendes och ömsom joggandes. Ville komma över maratondistansen och få känna mig ultra igen. De två sista timmarna kunde jag igen springa lite snabbare, men endast på villkor att jag gick två gånger per varv (och ett varv var 864 meter). Inte direkt långa sträckor jag sprang alltså, men det var det jag klarade av. Springa - gå och flämta och försöka lunga ner andningen - springa igen.

 

 

 

Jag känner mig inte speciellt stressad, i alla fall int mer än vanligt, men måhända är kroppen och jag av olika åsikt. Eller så reagerar jag på pollen, trots att jag inte borde. Eller så är det mina oförklarliga andingssvårigheter som helt enkelt inte vill släppa taget. Tråkigt hur som helst, men om två veckor har jag semester, vilket i alla fall borde innebära stora möjligheter för god återhämtning.

 

Trots att jag inte är nöjd med min egen tävling så var det kul att träffa en del gamla bekanta och även Susann som brukar läsa bloggen. Hon hade en väldigt ödmjuk målsättning om att springa 160 km på 24 timmar (trots att hon sprungit mycket bättre än så tidigare) och jag har skrattat åt hennes lågt satta mål sen hon berättade det till mig. Nu har 24 timmars löparna nämligen gått i mål och Susann sprang nästan 197 km. Stort grattis - ett helt makalöst bra resultat!

Publicerad 17.05.2015 kl. 11:46

Long time no see.

Då man (som jag) inte bloggat på ett tag så blir tröskeln för att faktiskt göra det bara högre och högre. Det gäller inte bara mig utan det är många andra bloggare som också skrivit om detta fenomen. Så nu tänkte jag ta tjuren vid hornen och bara få det gjort, så blir det kanske lite bättre och lättare sen.

 

Orsaken till bloggfrånvaron är helt enkelt att livet kommit emellan. Ni vet sådär som det gör ibland. Privat har det hänt en del jobbiga saker, vilket delvis bidragit till att jag inte tränat som jag brukar. Dessutom hade jag ont i halsen ett par dagar förra veckan och efter det har jag inte känt mig helt hundra, så det är den andra orsaken till att jag inte tränat som vanligt. Och tränar jag inte så bloggar jag inte. Det funkar lite så med en träningsblogg.

 

Idag kan jag i alla fall blogga om att jag tävlat igen. I och för sig "bara" i en stafett, men ändå. Sprang 7,4 km med en snittfart på 4:35/km och det kändes okej, trots att pulsen inte riktigt vill ligga där jag vill att den ska ligga. Mitt lag slutade på en andra plats och det var också den placering jag hade på min sträcka, så det kan man väl kalla för godkänt.

 

Efter att jag sprungit.

 

Nåja, sådär. Nu är jag på banan igen.

Publicerad 14.05.2015 kl. 17:35

Sommarkänsla.

Idag kände jag för första gången i år (i Finland) lite sommarkänslor! Det var 14 grader varmt och det kändes faktiskt varmt. Riktigt härligt.

 

Lite mindre härligt är det dock att jag känner av lite halsont nu. Det smög sig på efter mitt gympass på eftermiddagen, så jag får nog stå över morgondagens löppass. Tur att jag hann springa idag morse i alla fall, för jag har en hel del spring i benen nu.

 

 

Morgonpassen är för övrigt typ allra bäst nu. Solen går upp redan klockan 5, det finns ingen snö kvar och dessutom är det rätt så varmt (men inte för varmt). Bara riktigt perfekta förhållanden för spring. Bäst helt enkelt!

Publicerad 05.05.2015 kl. 20:45

Ett spontant halvmaraton.

Igår for jag och min man iväg på en roadtrip för att jag sådär spontant skulle kunna delta i ett halvmaraton. Jag tävlar för lite och ville få till en tävling där jag inte skulle gå för personbästa, utan bara tävla för att avdramatisera tävlingssituationen och för att få till ett lite längre pass i hyfsad fart.

 

Jag har varit enormt trött denna vecka, men tänkte ändå försöka mig på att springa under 1.45, alltså ungefär samma tid som jag sprang första halvan på i Rotterdam. Ingen maxfart, utan jämnt, fint tempo. Utan desto vidare förberedelser så kändes det ändå realistiskt.

 

Sprang iväg i starten och la mig i ett något högre tempo än jag tänkt, men benen var pigga så jag lät det bero. Försökte dock sänka tempot lite vartefter då jag faktiskt inte ville att detta skulle vara något som kräver återhämtning. Hittade till sist ett bra tempo där kring 4:45-4:50/km och där höll jag mig hela vägen och gick i mål på 1.41 - på en andra plats.

 

Strax innan målgång.

 

Tycker det var en hyfsad comeback efter fiaskot i Rotterdam och jag är nöjd med att kunna springa på en tid 5 minuter långsammare än mitt personbästa då jag dels höll tillbaka lite och dels inte alls föreberett mig (vilket jag i och för sig inte heller gjorde då jag sprang mitt personbästa, det var också en spontantävling). Jag tror att nog kunnat springa några minuter snabbare om jag gått för fullt, men jag tror inte att jag hade kunnat slå personbästa.

 

Pokal och sånt. Händer inte alltför ofta eftersom jag tävlar så sällan. 

 

Idag har kroppen känts hur bra som helst, så min plan att hålla tillbaka så att prestationen inte kräver någon lång återhämtning funkade fint. Dessutom mycket bra formbesked och det stöder min tes om att det skulle ha funnits minuter att kapa om jag skulle ha velat. Det får dock bli en annan gång, denna gång (och förhoppningsvis fler gånger), ville jag mest träna på att tävla. 

 

Idag har jag sprungit 20 km, varav jag fick fint sällskap under 15 av dem. Sprang med Juhani, Minna och Suvi (längst med Minna, de andra vek av som det passade deras dagsprogram) och det var riktigt trevligt att kunna kombinera löpning och att prata finska - DET har jag velat länge, men inte riktigt hittat rätt sällskap. Hoppas jag har hittat det nu! :)

 

Strålande sol under dagens knappa två timmar i löparskor.

 

Långhelgen gjorde gott och jag har tagit det väldigt lugnt utöver halvmaratoner och dagens 20 kilometer. Har spenderat ovanligt mycket tid i soffan och jag känner mig otroligt mycket piggare än i torsdags. Hoppas på att kunna upprätthålla den känslan under veckan som kommer.

 

 

Publicerad 03.05.2015 kl. 21:39

En månad kvar till sommaren.

Så gick vi in i maj. Vet inte riktigt vart april tog vägen, men jag är helt okej med att ha maj nu och därmed bara en månad kvar till sommar och semester. 

 

Jag har varit extremt trött den här veckan. Helt utmattad har det känts som. För min del blev Valborg alltså fem timmar framför Netflix (ensam!) och sen 11,5 timmar sömn. Känner mig ännu trött (och nej, jag har inte sovit för mycket - jag känner nog min kropps signaler rätt så bra), men som tur är kan jag ta det lugnt idag.

 

Jag har, trots tröttheten, fått in en del träning i veckan. Några fina morgonpass (en del i riktigt hyfsad fart) och tre pass styrketräning. 

 

Dimmig tisdagsmorgon. Sagolikt.

 

Har också lämnat in min avhandling (som jag suttit uppe med sent på kvällarna, vilket bidragit en del till tröttheten) och min handledare svarade att det vid första anblicken såg mycket bra ut. Han har inte läst igenom den än, så vi får se om han håller fast vid den åsikten, men man kan ju hoppas ;)

Publicerad 01.05.2015 kl. 12:54

Fin snabbdistans och radiointervju.

Igår inledde jag dagen med en fin morgontur i löparskorna. Det var dimmigt (men soligt) och magiskt vackert då jag stack iväg och när jag var klar var det klarblå himmel och strålande sol. Däremellan hann jag avverka 10 km på 51 minuter, med 3 km uppvärmning och 2 km nedjogg. Var riktigt nöjd med snabbdistansbiten på 5 km på där kring 23 minuter, speciellt med tanke på att jag sprang innan frukost.

 

Sagomorgon.

 

Efter frukosten spatserade jag iväg mot Brändö och Yle-huset, där jag välkomnades av Jukka Isojoki och Hannah Norrena. Jag skulle alltså bli intervjuad om löpning i Radio Vegas Lördax. Intervjun kan ni lyssna på här (den börjar där kring 1:00:00). Klippet är bara tillgängligt i Finland, men åtminstone på Chrome så finns det ett tillägg för att surfa från ett annat land, så det borde gå fint ändå.

 

Som vanligt skulle jag gärna ha formulerat mig annorlunda på vissa frågor och en del som jag skulle ha velat säga blev osagt. men förhoppningsvis blev det okej i alla fall. Har inte lyssnat själv, men det kanske jag gör någon dag.

 

Eftermiddagen spenderade vi hos min mormor där nästan hela mammas sida av släkten var samlad. Efter att ha ätit x antal bullar hos mormors och tagit en powernap då vi kommit hem var jag sen redo för ett discopass på gymmet innan de stängde. 

 

Jag är ju inte annars så rosa av mig, men om det står Pink'n strong så passar det nog ;)

 

Idag har jag suttit med min avhandling. Det har gått trögt idag, men på det hela taget har jag ändå kommit ganska långt. Hoppas nog på att kunna skicka iväg en så-gott-som-färdig version innan maj tar vid.

Publicerad 26.04.2015 kl. 20:51

Istället för energigel.

Det börjar vara högsäsong för löptävlingar och ju längre lopp desto större behov har man av att få i sig extra energi också under tävlingen. Om du är som jag, och alltså har en mage som inte tål sportdrycker och gel, eller om du helt enkelt inte gillar smaken av maltodextrin, fruktos och smakämnen så tänkte jag nu berätta lite om vad jag brukar använda istället för energigel.

 

På många längre lopp brukar det finnas bananbitar, russin och saltgurka på en del av vätskestationerna och sådana former av energi funkar bra för mig, också under löpning. Banan är en bra energikälla med olika typer av kolhydrater och en del mineraler (t.ex. kalium). Men sen finns det ju lopp, t.ex. Rotterdam marathon, där sånt inte finns...

 

Man blir lite ledsen då det inte finns bananer på vätskestationerna.

 

På mina 100 kilometers lopp har jag kört på att varva blåbärssoppa och resorb. Det har funkat bra då loppen gått på rundbana (2 kilometers varv och 5 kilometers varv) och jag har då kunnat ta en flaska i farten och hålla den i handen i ett varv. På de här loppen har jag alltså haft egen support och det funkar inte lika bra på ett maraton eftersom loppen oftast inte går på relativt korta rundbanor.

 

Det som jag troligtvis kommer att ersätta gelen med på nästa maraton där det inte finns annan energi att tillgå är barnsmoothies i klämpåse. Jag har många gånger haft med dessa på träning och jag tycker de är både goda, lätta att få i sig och dessutom skapar de inga som helst magproblem. 

 

Jag har hört att många tycker att de innehåller för lite energi, men där vill jag påpeka att det nog är väldigt stor skillnad på olika sorter. Ella's kitchen, som har många olika smaker, har påsar på allt från 52 kcal/påse till 120 kcal/påse, så jag tycker nog att energimängden är ganska tillräcklig.

 

 

På bilden ovan finns alltså en helt vanlig gel från Maxim. Den innehåller 83 kcal (21 gram kolhydrater). Där finns också en fruksmoothie från Ella's kitchen. Det är inte den mest energirika, men inte heller den minst energirika. Påsen innehåller 87 kcal (2,7 gram fett, 14 gram kolhydrater, 0,8 gram protein). Energimängden är alltså ganska lika, men mitt val är enkelt; fruksmoothien smakar bättre, funkar för min mage, och innehåller även lite fett och protein (med betoning på lite). Dessutom är den ekologisk. Den är visserligen något större i formatet än gelen, men den är ändå mitt förstahandsval.

 

Vad funkar för dig?

 

 

Publicerad 24.04.2015 kl. 16:20

Det börjar vara förlåtet nu.

Vi har fått njuta av flera fina soliga dagar i rad nu här i Vasa. Snart kan jag kanske förlåta för besvikelsen jag kände då vi landade förra veckan och möttes av snö på marken och snöblandat regn. Tycker inte att snöblandat regn passar sig i april faktiskt. Så det så.

 

Soligt ute betyder också att det är lite mindre folk på gymmet dagtid, så det utnyttjade jag i söndags. Satsade på samma sak igår, men det gick inte lika bra, måndagar verkar det inte vara lika poppis att vara utomhus. Fick i alla fall till riktigt bra pass båda dagarna och dessutom fick jag igår träffa min fina kusin som debuterade i bikinfitness i lördags. 

 

​​Alltså man ska ta bilder framför fönster, visst? Ljussättningen blir så fantastisk. 

 

​Jag springer förstås också, och ta mej tusan det går bra ännu. Igår sprang jag 13 km på morgonen och trots att jag försökte ta det lugnt så gick det bara snabbare och snabbare. Det roliga var att pulsen ändå hölls på en riktigt bra nivå, så det kändes nästan som gamla goda tider. Idag sprang jag igen (och solen var uppe redan klockan 6 - det är något jag älskar!) och lyckades faktiskt ta det riktigt lugnt idag. Men mitt lugna tempo är nu betydligt bättre än för bara några månader sen, så jag hoppas verkligen att formen bara går uppåt.

 

Har nya skor också. Man behöver nog 7 par Nike Free (fast jag springer inte i alla, använder löpskor i jobbet också).

 

Ah, morgonljus och tomma gator. Älsk!

Publicerad 21.04.2015 kl. 18:09

Jag är stark!

Efter att vi kommit hem från Nederländerna har jag tagit lite springpaus. Delvis p.g.a tidsbrist och trötthet, men delvis för att jag inte haft lust. Istället har jag tillbringat tid på gymmet, för det saknade jag då vi var borta.

 

I torsdags blev det bröst/biceps/triceps och igår blev det ben och mage. Jag har börjat inse att jag faktiskt är ganska stark numera. Har alltid tyckt att jag varit sådär okej-stark. Inte svagast på gymmet, men inte heller stark. Men numera tar jag sådana vikter i vissa övningar att jag t.o.m. får en del imponerade blickar (det här är ju Finland, så ingen kommenterar förstås) och det känns riktigt bra att faktiskt vara stark. Och starkare har jag tänkt bli.

 

 

Man kan ju dock inte springvila hur länge som helst, så två dagar fick räcka. Idag tog jag på mig springskorna igen och for ut på en kvällsrunda. Började lugnt, men märkte sen att farten bara blev snabbare och snabbare, trots att jag har träningsvärk efter gårdagens benpass. Till sist hade jag avverkat 14 km på inte mycket mer än 70 minuter och det tycker jag är rätt okej faktiskt.

 

Publicerad 18.04.2015 kl. 19:53

Hemma igen.

Bloggen fick kliva åt sidan under resan till Nederländerna, men nu är vi hemma igen. Åkte ju iväg för att springa Rotterdam marathon, men också för att få lite semester och tur var väl det, för loppet gick rent ut sagt åt helvete. Min sluttid blev personsämsta, och även om tiden inte är dålig per se, så är det inte en bra tid för mig.

 

Ledsen typ efter målgång. Hade ju hoppats på mycket mer då löpningen äntligen verkat gå åt rätt håll.

 

För att börja med det positiva: formen verkar vara helt okej. Jag passerade halvmaraton på 1.44 och det kändes ganska avslappnat och lätt.

Efter det blev det jobbigt, för energin tog slut och jag hade trott att de skulle servera bananer/russin på någon av vätskestationerna, men det enda som fanns var vatten och sportdryck (och te (?) längre fram). Hade inte ens tänkt på att kolla upp den saken, för jag var liksom säker på att det måste finnas mer energi på ett maratonlopp med 30 000 deltagare. 

 

Erasmusbrug som vi sprang över två gånger.

 

Vid 25 km tog jag alltså dumt nog en mugg sportdryck för att få i mig någon typ av energi, men sportdryck funkar inte för mig och min mage kraschade direkt. Kunde inte springa och det kändes som att jag spenderade mer tid på bajamajor (eller i kö till dem) än på banan. Vägrade kliva av (ville ha min medalj) så jag kämpade mig framåt, mycket gåendes (fick grymma kramper direkt jag försökte springa, eller så blev jag ... ja ... nödig).

 

Det var inte roligt någonstans och även om publiken var fantastiskt peppande, så hälpte det inte så mycket då jag inte kunde springa fast jag ville. Var sur och arg ett tag, men till sist gav jag upp alla tankar på sluttid och baa knatade framåt. Fick en banan av någon i publiken och vid 37 km stod ett grannskap och delade ut apelsinklyftor - så sjukt gott!

 

Sista kilometern lyckades jag faktiskt springa, för då hade magen fått lugna sig i 5-6 km (då jag gått extremt mycket) och den gick på 4:45 eller något sånt. Benen var alltså inte speciellt trötta... Andra halvan tog 2.27, så det blev en positiv split som heter duga...

 

Morgonen efter loppet var jag ute på morgonjogg/promenad och kunde utan problem sprinta på den här banan. Hade hoppats på att ha lite mer funktionsodugliga ben i måndags faktiskt.

 

Efter loppet tog det 8 timmar och en hel del magmedicin innan jag kunde äta. Efter det har magen varit okej, och jag har istället ältat min dumhet och ångrat mig tusen gånger om (att jag tog den där sportdrycken alltså). Det kommer fler lopp och allt sånt, ja, men det kändes som att det var min tur att lyckas lite nu, så det gör lite ont att det gick såhär. Nu skulle jag vilja tävla igen, men samtidigt är jag inte så sugen på att misslyckas ännu en gång, så vi får se när nästa tävling blir. Får väl slicka såren och träna mer, helt enkelt.

Publicerad 16.04.2015 kl. 19:07

Ett år äldre.

Idag fyller jag år. Firade det med ett löppass idag morse före frukost: 27 stycken korta intervaller (27 sekunder spring, 27 sekunder gåvila). Ni kanske kan gissa hur många år jag fyller ;)

 

 

Jag har också varit på massage idag. Inför-tävling-massage. Det var längesen jag var på den massagen sist. Utsidan av mina lår var extra spända, så min massör tyckte jag skulle foamrolla dem ännu ett par gånger innan tävling. Det lockar inte direkt, men jag ska väl göra det ändå.

 

Imorgon ska jag alltså hinna jobba, sitta på eftermiddags- och kvällsfortbildning, packa och förbereda för de dagar jag är borta från jobbet. På lördag morgon kl. 6 flyger vi iväg mot Amsterdam. Det är lite med skräckblandad förtjusning jag ska tävla igen. Har ju typ glömt hur man gör.

Publicerad 09.04.2015 kl. 22:11

Det närmar sig.

Det blev lite tyst på bloggen här p.g.a. påsk och jobb, men nu är jag här igen. Påsken förflöt genom lite träning, en del studier och ett dop. Efter påsken har det varit pang på med jobb - ny period (sista innan sommarlovet!) innebär att det ska ges betyg för den förra perioden och det tar alltid lite tid, men nu är det gjort.

 

Ingen gav mig något påskägg i år, så jag fick köpa ett själv.

 

Förutom allt jobb så har jag också klämt in alla tre gympass för denna vecka redan. Ben/mage i måndags, bröst/biceps/triceps igår och rygg/axlar idag. Detta p.g.a. att jag inte vill ha träningsvärk på söndag, för då går ju starten till Rotterdam marathon. Det är inte länge kvar nu alltså.

 

Kommer inte att befinna mig på gymmet igen förrän nästa torsdag eller så.

 

Jag känner mig som en nybörjare då det kommer till maratonstarten. Har haft problem med andningen så länge nu att jag aldrig räknat med något annat än att lalla runt banan på nytt personsämsta eller så. Men nu förutspår min Garmin att jag har ett VO2-max värde på 52 ml/kg/min (vilket är elitvärde) och att jag borde kunna springa maraton på 3:11:12. Och min Garmin har jag bara haft under tiden jag haft andningsproblem, så där finns ingen data från "my golden days". Gissa om jag är förrvirrad. Ska jag springa i 4:30/km eller 6:00/km liksom? Tror jag kommer att känna efter hur det känns på söndag helt enkelt.

Publicerad 08.04.2015 kl. 21:00


Ambassadör för

 

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] gmail.com



Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)
 

 

Kategorier

Senaste kommentarer