Två gånger om dagen. I tolv veckor.

Jag har en längre tid haft lite problem med min ena akillessena (eller egentligen båda, men höger är värre). Det har varit bra ibland och lite mindre bra ibland, men aldrig så illa att jag inte kunnat springa eller gå. Det har varken blivit bättre eller sämre av att springa, men för några veckor sen fick jag faktiskt riktigt ont under, men framförallt efter, ett långpass. Dagen efter kunde min naprapat konstatera att min högra akillessena är kroniskt inflammerad.

 

Kronisk hälseneinflammation är inte så drastiskt som det låter. Det betyder inte att jag inte kan bli bra igen och det betyder inte att jag inte kan springa. Däremot blev jag ordinerad excentriska tåhävningar två gånger om dagen. 3*15 per ben varje gång. Det innebär att jag gör tåhävningar en kvart om dagen. Hittills har jag samvetsgrant gjort dem i två veckor, och det är varken till eller från i smärtgrad.

 

Jag gör excentriska tåhävningar med böjt ben, men går inte ner med hälen lägre än tårna (alltså inte så som på bilden).

 

Springa har jag fortsatt göra. "Efter mående", sa min naprapat. Men han sa också att jag helst ska blanda löpning och gång då jag springer längre, så att hälsenan får återhämta sig lite mellan varven, och det har jag gjort. Förra veckan sprang jag hela sex gånger, så det kan förklara varför hälsenorna protesterade lite mer än vanligt under gårdagens långpass, även om det aldrig blev outhärdligt på något sätt.

 

Om inte tolv veckor av excentriska tåhävningar hjälper så kommer jag nog att testa på stötvågsbehandling. Jag är optimistisk och tror inte att det här kommer att vara obotbart, och även om det skulle vara det, så kan jag ju faktiskt springa.

Publicerad 04.07.2016 kl. 11:49

Test: Proteinstänger.

Jag har via Buzzador fått möjligheten att testa Tehos proteinstänger i fyra olika smaker och jag tänkte recensera dem, men också jämföra dem med andra, liknande proteinstänger. Det här blir alltså lite av ett smaktest, men också lite info om stängernas proteinmängd i förhållande till deras socker-/kolhydratmängd. 

 

Jag har alltså själv köpt alla andra stänger, förutom de från Teho, som jag fått.

 

Det finns en hel hög med proteinstänger på marknaden i dagsläget och jag kunder omöjligt ta med dem alla i testet (då hade jag käkat proteinstänger and nothing but proteinstänger i ett halvår. Minst). De jag har valt ut är vanliga stänger på den finländska marknaden i alla fall, och de är ganska slumpmässigt utvalda.

 

Vi börjar med Maxims Proteinbar i smaken Crispy Brownie.

  • Stången är 50 g
  • 40 g protein/100 g
  • 24 g kolhydrater/100 g (varav 2,7 g är sockerarter)
  • Omdöme: Mjuk konsistens med lite krisp. Påminner till konsistensen om vilken godisstång som helst, vilket jag tycker är en bra sak. Smaken är lite konstgjord. Inte direkt äcklig, men den ger inte heller cravings ;) Bra storlek på stången.

 

Teho Sports bar i smaken Hasselnöt

  • Stången är 50 g
  • 37,6 g protein/100 g
  • 23,0 g kolhydrater/100 g (varav 3,1 g är sockerarter)
  • Omdöme: Krispig och lite steg konsistens, vilket inte ger godiskänsla utan mer müslibar. Smaken är nötig och riktigt god.

 

Fast Sport Nutritions Nude Protein bar i smaken Vanilla & Almond

  • Stången är 60 g
  • 30 g protein/100 g
  • 4,4 g kolhydrater/100 g (varav 4,1 g är sockerarter)
  • Omdöme: Smakar vidrigt. Så vidrigt att jag inte kunde äta mer än en tugga ungefär. Påminner till konsistensen om Questbars som en del kanske är bekanta med. Det kanske finns bättre smaker än denna, men jag vet inte om jag vågar prova...

 

Teho Sports proteinbar i smaken Mörk choklad - Banan

  • Stången är 50 g
  • 34,3 g protein/100 g
  • 34,4 g kolhydrater/100 g (varav 15,2 g sockerarter)
  • Omdöme: Konsistensen är bra, med mjukt tuggmostånd och krisp ovanpå. Smaken är som väntat, så som banan brukar smaka i sådana här sammanhang. Inget jag gillar. Inte alls. Men om man brukar tycka om banan-choklad-smaker, så gillar man säkert denna. Har betydligt mer socker än hasselnöts- och chokladsmakerna.

 

Fast Sport Nutritions Luxus bar i smaken Hazelnut Caramel

  • Stången är 75 g
  • 43 g protein/100 g
  • 34 g kolhydrater/100 g (varav 15 g är sockerarter)
  • Omdöme: Den här gör nog skäl för namnet. Den är lyxig. Den har en mjuk konsistens, med små nötbitar i och ett lager "karamell"sås högst upp, under chokladskalet. Som en godisstång. Och smaken är riktigt bra, speciellt med tanke på det relativt höga proteininnehållet. Den har visserligen också en del sockerarter, men förhållandet mellan protein och socker är i mitt tyckte helt klart godkänt. Det finns även en mintchokladvariant som är riktigt god!

 

The Sports proteinbar i smaken Choklad .- Bär

  • Stången är 50 g
  • 35,4 g protein/100 g
  • 34,9 g kolhydrater/100 g (varav 16,5 g är sockerarter)
  • Omdöme: Liknande konsistens som banan-smaken. Mjuk, med ett visst tuggmotstånd, och krisp högst upp. Smakar nog typiskt bärig, men i sådana här fall är det ofta en konstgjord smak, och det märks även här. Ingen favoritsmak, men den är inte heller äcklig. 

 

Fast Sport Nutritions Naturally High Protein bari smaken Coconut

  • Stången är 35 g
  • 42 g protein/100 g
  • 31 g kolhydrater/100 g (varav 9,6 g är sockerarter) 
  • Omdöme: Jag gillar smaken. Den smakar verkligen kokos.Typ som Bounty, men lite segare (och inte lika söt). Det är en lite för liten stång tycker jag, men det finns säkert behov av det också. Naturally High har också en lakritssmak som är riktigt, riktigt god.

 

Tupla+ Protein bar i smaken Choco Almond

  • Stången ä 55 g
  • 31 g protein/100 g
  • 40 g kolhydrater/100 g (varav 27 g är sockerarter)
  • Omdöme: Smakmässigt är det här top notch.  Den är riktigt god, ja, det är godis. Näringsmässigt är jag inte överförtjust då den faktiskt innehåller nästan lika mycket socker som protein (och är den enda stången, förutom Goodlife, i testet som innehåller betydligt mer kolhydrater än protein).

 

Teho Sport Protein bar i smaken Choklad

  • Stången är 50 g
  • 39,5 g protein/100 g
  • 23,8 g kolhydrater/100 g (varav 2,6 g är sockerarter)
  • Omdöme: Bra konsistens (likt de andra Teho-barsen); mjuk med tuggmotstånd och krisp. Smaken är chokladig med en bismak av protein, men med tanke på förhållandet mellan protein och socker så har de lyckats riktigt bra med smaken! Den innehåller å andra sidan (förstås) sötningsmedel. 

 

Dexal Protein Bar i smaken Licorice

  • Stången är 35 g
  • 38 g protein/100 g
  • 37 g kolhydrater/100 g (varav 6 g är sockerarter) 
  • Omdöme: Bra konsistens och helt okej smak, även om lakritssmaken för min del gärna skulle få vara ännu starkare. Även om Naturally Highs lakritssmak inte finns med i det här testet så skulle jag ändå rekommendera den framom denna. De är vädligt lika näringsmässigt och storleken på stången är densamma, men smaken på Naturally High är bättre.

 

Goodlife Delicious High Protein Bar i smaken Salty Liquorice Sensation

  • Stången är 50 g
  • 32,9 g protein/100 g
  • 39,8 g kolhydrater/100 g (varav 34,6 g är sockerarter)
  • Omdöme: Det här är alltså, tillsammans med Tupla+, testets "godisstänger" snarare än proteinstänger. Smaken är gudomlig, speciellt om man gillar saltlakrits (men alla Goodlifes smaker är underbara, jag har testat de flesta). Konsistensen är också bra, men sockermängden är i högsta laget. Däremot är dessa bars fria från sötningsmedel, men det beror ju på vilka preferenser man har.

 

Smakmässigt är Tupla+ och Goodlife helt klart de godaste stängerna, men så är ju också sockermängden i en klass för sig i dem. Tupla+ och Goodlife (alla smaker) är kanske mer som ett något bättre alternativ till godis, men man ska nog inte lura sig själv och tro att just den stången är speciellt nyttig. Däremot kan de funka bra efter träning då de innehåller både protein och snabba kolhydrater, speciellt om man vet att det kan ta en stund innan man kan äta riktig mat. Så till det syftet tycker jag att de stängerna är riktigt bra.

 

Som "helhetsvinnare" i testet, där jag tar i beaktan både smak, konsistens, näringsinnehåll och storleken på stången, så får jag också krona två vinnare. Den ena är Fast Sport Nutritions Luxus, som trots ett relativt högt sockerinnehåll, har många andra goda (!) egenskaper. Den andra vinnaren är Teho Sports Hasselnöts-smak som har en krispig konsistens, ett riktigt bra förhållande mellan protein och socker och dessutom en riktigt god smak.

Publicerad 20.06.2016 kl. 20:01

Semesterprio: stressa ner.

Det har snart gått två veckor av min semester. Jag har varit på jobb några av de dagarna, men största delen av tiden har jag spenderat på annat sätt.

 

Jag skrev redan förra veckan att min högsta prioritet under semestern är att stressa ner. För min andning hänger ihop med stress, och för att få bukt med andningen måste jag först fatta att jag måste ta det lugnt. Jag har i alltför många år haft alltför många bollar i luften och det är förståeligt att jag måste betala ett pris för det. 

 

Hittills har jag lyckats ganska bra med min plan. Jag har tagit det lugnt, sovit mycket, tränat i lagom doser och inte tvingat mig själv till saker. I tisdags tog jag itu med att rensa ur garderoben och jag började med träningskläderna. Det har jag egentligen aldrig gjort på riktigt förr, så det fanns mycket att plocka i. 

 

Idag har jag också besökt naprapaten för att få bukt med min ländrygg som gör så ont och det har hittills varit ett vädligt lyckat besök - jag har inte haft ont på hela dagen. Om jag bara får bukt med alla spänningar och egenheter i kroppen, så kommer nog andningen också att börja funka och då kommer löpningen att börja flyta igen. Det längtar jag efter.

Publicerad 17.06.2016 kl. 00:03

Det blev semester i år också.

I lördags var det skolavslutning, vilket också innebär att min semester börjar. Att inleda semestern är förstås roligt, men annars är skolavslutningen en ganska sorglig dag. Att skiljas från de där fina ungdomarna som man sett i princip dagligen i tre läsår, det är tufft. Vissa vet jag inte ens om jag kommer att träffa någonsin igen.

 

Sommarvärmen försvann lagom till skolavslutning, så det var lite kyligt med bara ben. 

 

Trots att semestern alltså börjat så har jag ändå tillbringat dagen på jobbet. Eller halva dagen i alla fall. Inledde med en morgonrunda i solen, och for sen till jobbet. Jag hade inte hunnit städa mitt skrivbord (trots att jag alltför många dagar lämnat jobbet ungefär samtidigt som larmet går på), så det var dagens projekt. Som tur var hade jag flera kollegor som var ute i samma ärende, så vi fick också en trevlig lunch på stan tillsammans. 

 

Tanken är att jag ska fokusera på att stressa av och på att träna under semestern. Träningen hjälper mig förstås att stressa av, men för att den ska göra det måste den vara ganska kravlös, och om jag vill kunna andas normalt igen så är det den väg jag måste gå. Jag måste bara acceptera det också.

Publicerad 06.06.2016 kl. 21:25

Hej juni!

Idag hade jag tänkt skriva ihop ett inlägg om min sjukdom (andningsproblemen), men jag hade ett så uselt besök på sjukhuset idag att jag nog måste vänta lite med att skriva om den saken. Vill inte hålla på att älta och skriva om det hela tiden heller. Det är som det är, men idag blev jag himla besviken på bemötandet och bristen på information.

 

Något jag däremot är nöjd med idag är att jag inledde cykelsäsongen! Något sent kan tyckas, men tiden har helt enkelt bara flugit iväg. Jag var förvånad över hur hög hastighet jag med lätthet kunde hålla, och jag tror att jag kan tacka mitt ihärdiga gymmande för det (starka ben!). Det blev inte mer än 33 km ungefär, men det var en lagom runda att börja med. Det finns ju vissa kroppsdelar som gärna vänjer sig vid sadeln i maklig takt ;)

 

Bilden är tagen för ganska exakt två år sedan, men allt var sig likt idag.

Publicerad 01.06.2016 kl. 23:56

Glimtar av min lördagkväll.

Jag kom precis hem från gymmet och så tänkte jag på bloggen, som fått stå orörd alltför många dagar nu igen. Det är bråttom såhär i slutet av maj för en lärare och bloggen får helt enkelt inte högsta prioritet då.

 

På väg hem från gymmet blev jag omkörd av en moppepojke som glatt vinkade och ropade "Hej Johanna!". Jag blir glad av sånt. Då mina elever hälsar glatt på mig på stan alltså. Det är inte alla som hälsar och det är inte så många som hälsar så glatt som den här moppepojken, men det har ju att göra med deras olika personligheter och det är inte det jag talar om. 

 

På tal om moppepojkar så körde det just förbi en låååång karavan av mopeder. Säkert hundra stycken om inte fler. Glädjande nog hade alla hjälm, både chaufförer och passagerare. Det märks att det börjar vara sommar (och att det är både varmt och soligt idag), det är så otroligt mycket mer folk i farten på kvällarna.

 

På gymmet ikväll blev det rygg och lite mage och axlar, följt av en halvtimme yinyoga. Jag har sån otrolig träningsvärk i ben och rumpa idag efter ett mycket bra benpass igår, så någon löpning ville jag inte tänka på. Promenaden hem var dock betydligt behagligare då jag mjukat upp musklerna lite, men jag gissar att jag nog känner av den här träningsvärken några dagar ännu.

 

Så, det var mina tankar och upplevelser om denna lördagkväll hittills. Nu ska jag ut med hunden en sväng. 

Publicerad 28.05.2016 kl. 21:28

Min helg som coach.

Den här helgen har varit fullspäckad med löpning, även om jag själv inte sprungit mer än 20 km. 

 

På lördagsmorgonen sprang jag en morgonrunda i ett riktigt skönt och härligt väder. Hade alldeles för mycket kläder på mig, då jag inte alls hade väntat mig sådan sommarvärme, men det var en fin runda ändå. Därifrån fortsatte jag till Karlsplan och årets upplaga av Stafettkarnevalen. Min huvudsaklig uppgift där var att "ta hand om" gymnasiepojkarnas gatustafett. Tio pojkar (och en reserv) i åldern 16-19 borde ju vara en plättlätt sak att ha hand om, men nog kan de vara yra i den åldern också ;)

 

Det verkade betydligt varmare än 16 grader...

 

Pojkarna kom sig i alla fall iväg till sina startpunkter (och alla hade sina nummerlappar) och det blev en väldigt spännande stafett, som slutade med att vårt ankare bokstavligt talat rullade i mål (han slog två kullerbyttor på upploppet då hans rygg och baksidan av benen gav vika). Det blev ett brons, med bara ett par sekunder från silvret, och jag var så himla glad och stolt över "mina" pojkar.

 

 

Så duktiga pojkar!

 

På söndagen fortsatte jag min coachbana. Förra veckan blev jag tillfrågad av några kollegor (som just börjat springa igen) om jag ville komma och gå igenom lite grundläggande löpteknik med dem och det tyckte jag lät som en jättebra idé. Igår kväll träffades vi i den varma vårkvällen och for iväg på ett varv längs Vasklotbanan. Vi stannade på fotbollsplanen och körde lite löpskolning barfota i gräset och fortsatte sedan vidare, hela tiden fokuserandes på tekniken. Jag borde kanske inleda en ny karriär som coach, jag känner att jag är på gång.

Publicerad 23.05.2016 kl. 20:19

Jag ska INTE springa lopp i helgen.

Då man (som jag) läser löparbloggar får man snabbt bilden av att varenda löpare i hela världen (nåja) ska springa lopp i helgen. Det är Olympian Race i Grekland, det är Göteborgsvarvet, Kokkola Ultrarun och Eco Trail i Oslo... Sådär bland annat. Men jag ska inte springa lopp i helgen.

 

Ifjol sprang jag Kokkola Ultrarun, 6 h. Jag vann damklassen, men jag var inte nöjd med resultatet för efter två timmar fick jag inte luft längre. Kom mig nästan 60 km till slut, men det var ingen bra känsla efter loppet.

 

Vad jag däremot ska göra är att jag ska "coacha" löpare som ska springa lopp. Det är nämligen Stafettkarneval på gång, och i år ordnas karnevalen här i Vasa. Eftersom den ordnas på så nära håll (två kilometer från skolan), så är det arbetsdag/skoldag för alla lärare och elever på skolan jag jobbar. Mitt huvuduppdrag är att ta hand om gymnasiepojkarnas gatustafett, en stafett med sträckor mellan ca. 300 meter och 800 meter. Så trots att jag inte ska springa något lopp själv, så kommer jag att få en lördag i löparanda. När jag själv ska nåla fast en nummerlapp på bröstet nästa gång är dock väldigt oklart.

Publicerad 19.05.2016 kl. 17:16

Att omdefiniera sig själv.

Den här bloggen har alltid haft det här namnet. Curro ergo sum. Jag springer, alltså finns jag. Jag har i många år definierat mig själv främst som löpare. Jag har faktiskt varit mitt bloggnamn.

 

Från bloggens begynnelse. 

 

I och med att jag blev sjuk 2013 så har jag sprungit mindre. Inte till en början - då kämpade jag på trots att det bara gick sämre och sämre - men sen, då det började kännas allt mer hopplöst. Det här, i kombination med rädslan att behöva ge upp löpningen helt och hållet, har gjort att jag känt mig ganska vilsen det senaste året. Vem är jag om jag inte springer liksom?

 

Från ett pass i NYC i början av månaden.

 

Det har ju blivit så, att det inte bara är jag själv som definierar mig som löpare, utan även min omgivning. I väldigt många sammanhang bli jag presenterad som ultralöpare eller "hon som springer så långt" och då känns det himla jobbigt att knappt springa alls. Visst sprang jag ett ultralopp i november och än har det inte gått en kalendervecka utan att jag skulle ha tagit ett löpsteg, men för mig själv och mina referensramar så känns det som att jag knappt springer. 

 

Men det är säkert nyttigt att omdefiniera sig själv lite ibland. Eller att i alla fall hitta andra sidor av sig själv. Mina andra sidor kanske också har med träning att göra, men jag står i alla fall på mer än ett ben nu. Fast jag skulle nog tappa balansen om jag var tvungen att kapa löparbenet för gott.

Publicerad 16.05.2016 kl. 21:04

Vad har hänt sedan senast?

Man skulle kanske kunna tro att jag, efter att inte ha skrivit blogginlägg på nästan fem månader, skulle ha en hel del att berätta, men så är det faktiskt inte.

 

Hösten, vintern och delvis också våren, har varit ett enda mörker för mig. Egentligen har det pågått betydligt längre än så, men det blev outhärdligt till sist. Så den här tiden som gått här sedan december har jag mest bara fokuserat på att orka. Orka stiga upp på morgnarna, orka fungera, orka leva. Skulle jag inte ha haft mitt jobb och min träning så skulle det knappast ha gått alls, men jag har hämtat min energi där.

 

Jag tankade både mental energi, D-vitamin och endorfiner på Bali över jul.

 

Jag pausade mitt samarbete med min löptränare, eftersom jag bara blev sämre och sämre under hösten och vintern, och istället har jag fokuserat på att träna sådant som varit roligt och ångestfritt. Det var så jag började gå på gruppträningar på gymmet igen (danspass och steppass), för där fick jag svettas utan att ha tider och pulszoner "från förr" att jämföra mig med. 

 

Förutom gruppträningen så har yogan hjälpt mig, i alla fall med att ibland hitta en stunds sinnesro. Jobbar ännu på smidigheten.

 

Så de här månaderna har gått på rutin. Jag har jobbat och tränat, tränat och jobbat. Jag har sprungit mycket mindre än jag gjorde för några år sedan, men min totala träningsmängd är fortfarande hög, jag bara tränar mer varierat nu. Jag har hunnit fylla år (närmar mig 30 alltför snabbt), men inte så mycket mer än det. Däremot har jag börjat kunna springa lite bättre igen, men det förtjänar ett helt eget inlägg. Lite senare.

Publicerad 14.05.2016 kl. 16:09

En lättsam lista.

Om jag ska komma mig in i bloggrutiner igen så får jag nog fortsätta lite lättsamt sådär, så det blir en liten lista idag. Många av er har ju hängt här ett bra tag, så ni vet ju redan en hel del om mig, men kanske får ni ändå reda på något nytt här. Annars är ju repetition nyckeln till all kunskap ;)

 

1. Beroende av?

Förutom the basics som syre, näring, vatten och sömn så är jag ju - förstås - endorfinberoende. Märker definitivt av det om/då jag tränar mindre än jag brukar.

 

Med de här typerna får man extra mycket endorfiner.

 

2. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken?

Jag gillar färger, men den enda färg jag kan tänka mig att ha på på alla plagg är nog svart. Eventuellt mörkgrått, men troligen inte.

 

3. Vad får du oftast komplimanger för?

Att jag har bra minne, är bra på mitt jobb och "duktig" med träningen. Ofta också för mina kläder/accessoarer/frisyr.

 

4. Dina planer inför 2016?

Nu har det ju gått en hel del av året redan, men planen är att bli frisk så jag kan springa ännu mer, fixa mina sista studiepoäng så jag får min andra magistersexamen, resa lite och satsa mycket på jobbet där jag får fler och fler ansvarsområden just nu.

 

 

5. Brukar du skratta för dig själv?
Jo, då jag lyssnar på Ted&Kaj-podden.

 

6. Vad är det konstigaste du ätit?
Ingen aning. Äter generellt sett inte konstiga saker. Kör typ alltid på säkra kort.

 

7. Hur imponerar man på dig?
Beror helt på i vilket sammanhang. Men människor som står upp för sina åsikter eller går utanför sin komfortzon imponerar ofta på mig. 

 

8. Vilken stad vill du helst bo i för resten av livet?

New York. Ingen tvekan.

 

 

9. Hur ser dina morgonrutiner ut?

 

Det känns bra att kunna säga det är igen, men morgonträning är definitivt en del av mina morgonrutiner nu igen. Det innebär dock inte att jag aldrig skulle snooza...

 

10. Vad längtar du efter?

Värme, semester och den där magistersexamen...

 

Tog lite semester förra veckan och for till NYC, men någon värme fick vi inte där.

 

11. Serier du följer just nu?

Har haft lite seriepaus nu, men väntar på nya säsonger av Orange is the New Black, Suits och Modern Family bl.a. Ser på Finaste familjen på TV.

 

12. När brukar du oftast gå och lägga dig?
Det blir alldeles för sent just nu. Aldrig före 23, alltför ofta efter midnatt. Försöker skärpa mig.

 

13. 5 saker du vill göra i framtiden?
Bo utomlands, springa ett 6-dagars lopp ... och, öhm, jag vet inte. Känns inte som att resten av de sakerna jag vill göra nödvändigtvis behöver vänta till framtiden.

 

14. Vad finns alltid i din handväska?
Ingenting, jag har aldrig någon handväska. Kör på ryggsäck till jobbet och där finns alltid en proteinbar (eller liknande), näsdukar, en ask tamponger, min penal, en kam och diverse saker enligt dagens behov.

 

15. Sysslar du med någon idrott? 

Nåjo, jag springer ju en del. Om man med idrott menar sådant man tävlar i, så är det den enda idrotten. Däremot tränar jag ju också styrketräning och yoga (japp! det var kanske nytt för er som inte följer mig på insta) och jag har också dansat och gått på step lite oregelbundet under våren. Ska också landsvägscykla i sommar, men har inte kommit igång än.

 

 

16. Hur känner du dig just nu?

Lite trött i kroppen, vilket jag varit nästan hela veckan av någon anledning, men annars ganska tillfreds med tillvaron. Det är ju fredag imorgon.

Publicerad 12.05.2016 kl. 21:33

Hej igen!

Det har hänt en del sen sist, men jag tänkte inte gå in på allt här och nu. Jag tänkte mest bara slänga in ett inlägg sådär casually, som om ingenting hade hänt.

 

Hej hej, här är jag. Har börjat springa trail och allt på gamla dar.

Publicerad 10.05.2016 kl. 09:07

Vart tar tiden vägen?

Det känns verkligen som att tiden rusar fram just nu. Eller egentligen har det varit så hela hösten. Jag hinner inte riktigt med i svängarna och jag har ingen aning om vart halva december tagit vägen. 

 

Jag har i alla fall jobbat på med den jävligt jobbiga julkalendern:

 

7 december - jag tog the easy way out och sprang 7 km i lugn fart. I dagsljus, bara för att det är så ovanligt den här tiden på året.

 

8 december - inget speciellt fantasifullt här heller (stressade ihjäl mig för en tent den 10:e, så julkalendern var inte prio ett), men det blev 8 övningar på gymmet och 8 repetitioner av varje set.

 

9 december - ett lågvattenmärke, men inte en missad lucka. Det blev 9 tåhävningar innan läggdags, helt yr i huvudet av allt plugg.

 

10 december - klämde in ett gympass innan min kvällstent och upprepade nästan lucka 8. Gjorde alltså 10 repetitioner av varje set (dock blev det inte 10 övningar).

 

11 december - hrm ... den här dagens lucka blev lite bortglömd ... men det blev 11 * 11 minuter (ganska exakt faktiskt) naptime på soffan för att ta igen mig efter en helt sjukt stressig vecka.

 

12 december - 12 kilometer löpning och 12 hektometer promenad (blandade löpning och gång p.g.a. jättehög puls - visade sig dagen efter att jag nog hade en förkylning i kroppen). Vacker, solig dag och jag var faktiskt ute rätt så tidigt för att vara en lördag eftersom vi hade julfest på eftermiddagen/kvällen.

 

13 december - Vaknade upp med ont i halsen och på programmet stod det vilodag. Kände mig däremot inte speciellt hängig, så en promenad fick det bli. Promenerade i ca. två timmar, varav en i skogen där vi gick helt obanat och stötte på minst 13 hinder :)

 

14 december - Fortfarande förkyld, men jag for till gymmet för att fokusera på rörlighet och det blev 14 olika rörlighetsövningar (prehab/stretch/rörlighet).

 

15 december - Fortfarande förkyld, så dagens mål blev minst 15000 steg, vilket var avklarat vid 16-tiden på eftermiddagen. Där ingick, förutom jobb, en dryg timmes promenad med hunden då vi fick skåda en underbart vacker solnedgång.

Publicerad 15.12.2015 kl. 21:55

Jävligt jobbig julkalender fortsätter.

Det har gått ytterligare några dagar i december och Saras Jävligt jobbiga julkalender fortskrider riktigt bra.

 

Den andra december tränade jag två pass - ett löppass i solen och ett rörlighetspass på kvällen.

 

Den tredje december var det gymträning som gällde och då gjorde jag tre set av varje övning. Det blev lite blandat för hela kroppen.

 

Den fjärde december stod det ett kort löppass på mitt träningsschema, så det gick bra att kombinera med siffran fyra; det blev helt enkelt 4 km lugn löpning. Brukar sällan eller aldrig springa så kort, men det räckte till för att väcka kroppen sådär på morgonen.

 

Den femte december blev 5*5 minuter (med noll komma fem minuters återhämtning) backintervaller på löpband. Gjorde inte intervallerna springandes (för dagens träning skulle inte vara så högintensiv), utan det var gående intervaller med massor av lutning. Brände gott i vaderna.

 

Idag, den sjätte december, lyckades jag inte riktigt få ihop mitt löppass med siffran sex, så utöver de 11 km jag sprang blev det sex minuter jägarvila. Benen var sådär lagom skakiga redan efter ett par minuter, men det gick över förväntan att hålla ut i alla sex minuter.

 

Imorgon lutar det åt att jag tar den enkla vägen och springer 7 km, för det går bra ihop med träningsschemat. Frågan är mer när jag ska utföra träningspasset...

Publicerad 06.12.2015 kl. 22:22

Bristen på julkalender.

Jag har under åren haft en del julkalendrar på den här bloggen. Jag bland annat har sprungit 24 km - 23 km - 22 km o.s.v och jag har lottat ut vinster varje dag. I år blir det dock ingen julkalender på den här bloggen, för det känns som att det finns alldeles tillräckligt med bloggjulkalendrar i alla fall. Däremot tänkte jag utmana mig själv med Saras Jävligt jobbiga julkalender för den känns inpsirerande och kan kanske få mig att tänka lite utanför boxen också.

 

Idag blev det dock inte så mycket "utanför-boxen-tänk", men lite grann kan man kanske kalla det för det ändå. Det blev nämligen ett (1) kvällspass. Jag springer ju typ aldrig på kvällen, så det var utanför komfortzonen, men själva passet var precis inne i den zonen hela tiden. Det blev 10 km, från punkt A till punkt B (händer också väldigt sällan) då jag sprang till det hus som vi ska bo i de närmaste två veckorna då vi är husvakter. Kan kanske lyckas med att få in transportspring nu alltså.

 

Det är mörkt nu. Himla mörkt. Tur att jag har en garanterat ljus och solig jul att se fram emot.

Publicerad 01.12.2015 kl. 22:07

 

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] gmail.com



Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)
 

 

Kategorier

Senaste kommentarer