Löpningens dag.

I lördags firades löpningens dag och jag såg många soliga, fina löparbilder på sociala medier. Jag sprang också i lördags, men trots att solen sken så for jag faktiskt till gymmet och sprang, för jag orkade inte kämpa med stormvindarna som härjade här, samtidigt som det var isgator. Dessutom ville jag gymma, så jag slog två flugor i en smäll.

 

Gjorde hela passet till ett discopass och blandade löpning och styrketräning i intervaller. 2 km löpning, följt av 2 styrkeövningar och detta tills jag hade 12 km löpning (på totalt 62 minuter) och 10 styrkeövningar för hela kroppen. Var lagom mör och svettig efter det.

 

Jag trivs bra på gymmet, så jag var faktiskt där idag igen.

 

Igår var det långpass dag och min tanke var 30 km, men efter många om och men och en alltför sen start till Vörå så blev det bara 25 km igår. Sprang alltså hemåt från mina föräldrar och så hämtade min man upp mig med bil då han for hemåt sen. For iväg i solnedgången och det var väldigt vackert, men snart blev det mörkt - och det fanns ingen vägbelysning. Tur att jag har så bra mörkerseende, för annars skulle det nog ha kunnat gå ganska illa (för jag lyfter ju inte fötterna speciellt mycket då jag springer).

 

 

I takt med att mörkret föll, sjönk också temperaturen ganska rejält och jag hade inte förberett mig för en så drastisk temperatursänkning. Jag fick alltså aldrig riktigt varmt, men det funkade ändå ok så länge jag sprang. Tog det riktigt lugnt i 20 km och ökade sedan farten i 5 km (snittfart 5:12/km på den sista biten) och stannade sedan för att promenera (="jogga ner") och vänta in mannen. Hade trott att han bara var en bit bort, men det visade sig att jag borde ha fortsatt springa, för det tog längre än jag tänkt och jag hann bli riktigt kall... Tur att det finns varma duschar!

 

Idag var det som sagt gymdag igen och det var lika skoj som vanligt. Det är mer pusslande för mig nu fram till påsk för att lyckas få in mina gympass på tider då jag kan tänka mig att träna på gymmet (alltså inte efter klockan 15.30 eller 16.00 för då är det för trångt för mig), men jag tror jag har utarbetat en bra plan nu - så det är bara att hålla fast vid den.

Publicerad 09.02.2015 kl. 21:44

Välkommen fredag.

En stressig arbetsvecka är till ända ochjag njuter av en fredag kväll i soffan. Hade en väldigt, väldigt trött kropp idag under mitt tidiga morgonpass, så jag känner verkligen att jag behöver göra precis ingenting ikväll. Igår blev det både morgonträning (en halvtimme på motionscykeln - evigheters evigheter sen jag använde dem) och ett gympass för rygg/biceps/axlar, följt av korta intervaller på löpband.

 

Såhär fint var det idag på eftermiddagen då jag gick hem från jobbet. Skulle jag inte ha varit så trött skulle jagsäkert ha sprungit eller i alla fall tagit en längre promenad hem, men nu fick det räcka såhär.

 

Det var längesen jag körde intervaller på löpband, eller intervaller överhuvudtaget, men jag är riktigt nöjd med gårdagens pass. Klassiska pyramidintervaller (1 min - 2 min - 3 min - 4 min - 3 min - 2 min - 1 min) och jag körde konsekvent på en minuts ståvila emellan. Intervallerna gick i 3:45-fart, 4:00-fart, 4:17-fart och 4:37-fart innan jag igen ökade farten på vägen ner mot de kortare intervallerna. Svettigt, ganska jobbigt, men överkomligt. 

 

Passen på mitt maratonprogram har jag däremot inte riktigt fått till. Långpasset tänker jag fortfarande fixa, men tempopassen har jag svårt att lyckas med på morgonen och det är då jag har tid att springa inne i veckorna. Nåja, det kommer inte att bli något PB i Rotterdam i alla fall, och jag har klarat mig långt på långpass och kontinuitet i träningen tidigare också.

Publicerad 06.02.2015 kl. 20:53

Lång dag.

Steg upp 5.30 idag morse, åt min gröt och travade iväg till gymmet. Kom dit 10 minuter innan de öppnade och var den första på plats, men på så vis hann jag också bra med mitt bröst/triceps/mag-pass som jag skulle klämma in före jobbet. 

 

Sista övningen: crunches på bosu med extravikt och många repetitioner. 

 

Bra gick det att träna på morgonen också. Märkte ingen skillnad alls faktiskt, men så var det ju inte på tom mage heller (vilket jag också kör ibland, men inte så ofta). Kunde öka i en hel del av övningarna och formulerade ett lite försiktigt mål om att kunna göra fria dips om 10 veckor. Jag är riktigt svag i triceps (eller armarna överhuvudtaget) för jag har inte tränat armar på väldigt länge, men jag kan minska på hjälpvikten i den assisterade dips-maskinen varje vecka, så kanske det ska gå att fixa dem utan hjälp om 10 veckor. Den som lever får se, det är i alla fall ett fullt mätbart mål.

Publicerad 03.02.2015 kl. 21:23

Förberdelser för morgongym.

En fullspäckad måndag idag med många timmar på jobb och ännu fler timmar med jobb i soffan här hemma (ergonomiskt som bara den). Jag släcker fortfarande bara bränder, men nu har jag i alla fall också en plan för det där förebyggande arbetet så det är på gång.

 

Steg upp tidigt idag morse för att i alla fall röra på mig lite grann idag också och jag tog en kort och väldigt lugn morgonjogg. Kroppen var nog lite trött efter gårdagens snöplumsning, men det var skönt att komma ut en stund i alla fall. Imorgon kommer det att bli en ännu tidigare morgon, för då ska jag hinna gymma innan jobbet och det kommer att bli tight, men denna vecka har jag inga andra val eftersom jag undviker gymmet efter kl. 15.30 på dagarna då det är alldeles för fullsmockat för mig.

 

Tänkte att den här får hjälpa mig imorgon bitti. Koffeinberikad PWO - borde kicka fint för mig som inte dricker kaffe.

 

Jag ser dock fram emot att gymma imorgon bitti. Visualiserar hur jag är stark och ökar i varje övning. Hoppas på tankens kraft här, men jag tror det kan gå bra för jag känner mig stark. En härlig känsla, det där.

Publicerad 02.02.2015 kl. 21:01

Släcka bränder, men inte hinna brandsäkra.

Jag har ganska fullt upp nu. Det är periodbyte på gång på jobbet och mitt nya schema är smockat. Samtidigt har jag hela tiden mina studier i bakhuvudet och dessutom vill jag ju hinna träna så mycket som möjligt. 100% jobb och 100% studier och träning är en lite jobbig ekvation ibland. Därför känns det just nu som att jag bara släcker bränder, men jag hinner inte syssla med brandförebyggande åtgärder. Så denna vecka är mitt mål att effektivisera min tid så gott jag bara kan.

 

Dags att bli (ännu) bättre på att utnyttja tiden.

 

På söndagar har jag tre saker jag vill eller måste hinna med: långpass, jobb och förberdelse av veckans matlådor. Dessutom gärna i kombination med sovmorgon och söndagschill, så söndagar skulle gärna få ha någon extra timme.

 

Idag har jag faktiskt hunnit med alla sakerna. Jag tog sovmorgon, jag sprang ett långpass i massor av snö (fötterna krampade efter en halvtimme på grund av snöpulsningen och det jätteojämna underlaget, men det var bara att köra på), jobb och matlådor. Inte så himla illa.

 

 

Långpasset är jag lite extra nöjd med eftersom förhållandena var som de var idag. Det snöade alltså under hela tiden (har väl snöat i ett dygn här nu) och vägarna var förstås oplogade. Jag sprang 16 km i ett lugnt tempo och ökade sen till maratonfart och den höll jag i 10 km, trots underlaget (men jag fick stanna och slå bort snön som fastnat under Icebugsen ibland, för då det låg snö ovanpå blankis så hjälpte inte buggarna förrän jag fått bort snön) och så avslutade jag med en lugn kilometer. Totalt 27 km långpass alltså.

 

P.s. Jätteroligt förresten att ni är så pass många som också helst väljer både och då det kommer till löpning och styrketräning! :)

Publicerad 01.02.2015 kl. 20:50

Att längta efter gymmet.

Jag älskar att springa. Jag definierar mig som löpare och om jag inte springer är det som att en bit av mig fattas. Men just nu är det faktiskt styrketräningen som känns allra, allra roligast och jag skulle helst vilja besöka gymmet varje dag. 

 

 

Jag har kanske skrivit det här tidigare, för jag har gillat gymmet skarpt ända sen i somras, men det slog mig ändå igår hur himla roligt jag tycker det är att lyfta vikter nu. Och springa. Jag fattar inte varför man ska behöva välja, men det känns som att det är väldigt få som sysslar med både och. Löpare ser ofta styrketräningen som ett tråkigt "måste" och då löpare tränar styrka så är det ofta korta pass med fokus på löpmuskler, precis som jag själv gjorde förr. De som gymmar aktivt däremot så tenderar ofta att se på löpning som "cardio" och "cardio" är jobbigt och tråkigt. 

 

Men tänk, kombinerar man båda så är det SÅÅÅ SKOJ! Jag är nästan exalterad - tänk att det tog så många år innan jag fattade att kombinera det jag började med (styrketräningen) med det jag sen fortsatte med (löpningen).

Publicerad 31.01.2015 kl. 19:07

På fel sida strecket.

Den här vintern verkar bli av den sort som jag ogillar mest. Detta på grund av att temperaturen envisas med att pendla mellan att gå över och under nollstrecket. Att det töar och slaskar och sen fryser på gör att det hela tiden är jobbigt löpväder - och inte så himla roligt väder annars heller. Men sådana vintrar har vi ibland.

 

Idag hade temperaturen igen krupit upp på "fel sida" strecket. Det regnade och slaskade idag morse då jag får iväg på min morgonrunda och om det inte var många centimeter med slask så var det is istället.

 

 

Icebugsen hjälper fint mot isen, men inag dubbar i världen hjälper mot att slira i slasket. Trots detta lyckades jag förvånansvärt bra med dagens pass. Jag började lugnt, precis som jag alltid gör på morgnarna, men fortsatte sen i högre och högre fart. Varje kilometer gick snabbare än kilometern innan och jag avslutade med en tolfte kilometer på 4:45 - vilket i dagsläget är rätt så bra såhär innan frukost.

 

Nu hoppas jag att temperaturen ska krypa ner under noll, att det ska snöa och sen hållas stabilt tills början av mars. Sen vill jag ha vår! (Egentligen vill jag ha vår redan nu, men man måste ju vara realistisk också).

Publicerad 29.01.2015 kl. 20:47

One of those days.

Idag vaknade jag och ville inte stiga upp. Jag skulle helst bara ha dragit täcket över huvudet och blivit kvar i sängen hela dagen. Sådana dagar kommer ibland - tack och lov inte lika ofta nu som i höstas - men det är ändå lite tråkigt, speciellt som jag igår var uppspelt som ett litet barn inför julafton eftersom jag skulle träna ben på gymmet idag.

 

Nåja, ben på gymmet blev det i alla fall, för jag kunde ju inte bli kvar i sängen då jag har ett jobb att gå till. Benpasset blev till och med rätt så bra, även om jag hade lite krångel med ryggen i början. Lyckades i alla fall öka i nästan alla övningar och det var minst sagt svettigt!

 

Bilden är från måndagens gympass då det stod bröst/triceps/mage på schemat.

 

Lite spring får jag till med jämna mellanrum också, men där har jag svårt att hitta roliga rundor nu. Det är också något som kommer i perioder - att alla stadsdelar känns sjukt tråkiga att springa till. Jag brukar lösa det med att kryssa lite på småvägar och bege mig in i bostadsområden och sånt för att få lite variation. Hur brukar du göra?

Publicerad 28.01.2015 kl. 20:01

Egen domän.

Jag har funderat på att skaffa en egen domän i åratal, men jag har helt enkelt inte fått tummen ur. Ifjol var jag väldigt nära och diskuterade en hel del med fua som då nyligen flyttat till eget, men sen kom jag mig aldrig längre än så. Det strandar på namnet, för jag vet inte vad jag ska välja. 

 

Nu när Ida så resolut gjorde slag i saken så började jag fundera igen över domännamnen. Mitt förstahandsval curroergosum.com är upptaget (sidan har sett ut sådär i flera år, så det känns ju lite surt att "min" domän används till ... ingenting). Kvar finns alltså dessa alternativ:

 

  1. curroergosum.fi
  2. johannahedvik.com

 

Nu skulle jag alltså vilja ha lite hjälp; vilken av dem ska jag välja? Ska jag hålla kvar bloggnamnet i domänen (bloggen skulle inte byta namn fast jag väljer den andra) eller ska jag försöka sammankoppla mitt instagramkonto med bloggen på ett bättre sätt? 

Publicerad 27.01.2015 kl. 17:30

Godaste vassleproteinet.

För en vecka sen fick jag hem ett paket från fitnessguru, med ett efterlängtat innehåll. Jag har försökt googla som en dåre efter "det godaste vassleproteinet" men inte hittat någon riktigt bra jämförelse. Jag vet att det är en smaksak, men jag försökte hitta någon forumstråd eller något blogginlägg där olika smaker jämfördes, men det var väldigt skralt.

 

Paketet jag fick hem innehöll i alla fall portionspåsar av varje smak av vassleprotein och vassleisolat som fitnessguru har i sitt sortiment, så nu får jag själv utföra det ultimata smaktestet och recensera här i bloggen så att någon annan kan ha nytta av det. Det ultimata smaktestet betyder alltså att jag blandar pulvret med vatten och dricker rakt av för det är då jag tycker man får reda på hur det verkligen smakar. Blandar man med mjölk eller i gröt så går det att dölja en hel del bismaker...

 

 

Jag dricker en shake om dagen nu av dessa så att jag sen kan recensera dem. För mig är det ett praktiskt sätt att höja proteinintaget under dagen och portionspåsarna är praktiska då de alltid går att ha med i väskan. Dessutom är portionspåsarna jättebra om man som jag inte vet vilken smak man ska välja - det är ganska tråkigt att beställa hem 1 kg av något man sen inte gillar (been there, done that).

 

 

I paketet fanns också aminosyror i portionspåsar och eftersom jag dricker aminosyror i samand med mina gympass så var det också väldigt välkommet. Fitnessgurus aminosyror är faktiskt väldigt goda (har smakat cola, apple och pear - vill ännu testa wild strawberry) och äpple är min favorit för den smakar som äkta surt äpple. Päron och cola är också båda väldigt goda och päron påminner mig om en lyckad arbetsdag eftersom den luktar som då man lyckas med tillverkningen av en ester, hehe.

 

Inlägget är i samarbete med fitnessguru.

Publicerad 26.01.2015 kl. 18:45

Helgens bravader.

Igår försökte jag mig på det tuffaste passet (i mina ögon) på veckans maratonprogram. Det var 12 km lite snabbare än tänkt maratonfart som stod på programmet. Ute blåste det ganska ordentligt och låg snömodd på gångvägarna, men jag for ut i alla fall och gjorde mitt bästa. 

 

Det blev 2 km uppvärmning och sen satte jag av på de 12 kilometerna. Höll en högre fart än tänkt (men det var också otroligt tungt för min puls var höööög), så till sist blev det faktiskt så att snittfarten över alla 14 km blev lite snabbare än min tänkta maratonfart, så jag är ändå ganska nöjd med passet.

 

Igår kväll var det sen dags för massage. Hos en för mig ny massör. En manlig massör. Jag har bara en gång tidigare varit till en manlig massör och det var ingen trevlig upplevelse, så jag var lite nervös innan. Det var dock helt i onödan för Turo vid hierontapiste i Vöråstan var jätteduktig och professionell. Han var också jättestark och brutal och tog i ordentligt (vilket jag tycker är bra - jag vill ju att mina spända muskler ska bli mjuka). Det var i alla fall två och en halv ganska smärtasamma timmar... och idag har jag blåmärken här och där, men också en riktigt bra känsla i benen.

 

Turo sa att jag nog kunde ta ett kort och lätt återhämtningspass idag, så jag skippade mitt tänkta långpass på 25 km (med 10 km i maratonfart) och tog istället 15 riktigt lugna kilometer. Höll pulsen under 150 slag/minut nästan hela tiden och i dagsläget innebär det snigeltakt, men framåt kom jag och benen känns ännu riktigt bra. 

Publicerad 25.01.2015 kl. 22:19

Lite superkvinna ibland.

Igår bestämde jag mig för att vara superkvinnan idag och det lyckades jag med. Jag räddade förstås inte världen eller så, men jag steg upp i svinottan och sprang 15 km före klockan 7 på morgonen. Dessutom i -12 grader och lätt snöfall. Inte jättehardcore, men i alla fall lite.

 

Alltid, alltid jämna kilometer.

 

Sen jobbade jag, åt lunch på jobbet och diskuterade lite med mina kollegor innan jag begav mig till gymmet för ett rygg/biceps/axel-pass. Lyckades inte med chins med gummiband nu heller, tekniken som jag hittade för två veckor är som bortblåst, men i den assisterade chins-maskinen lyckades jag bättre än jag brukar då jag placerade fötterna lite annorlunda. Nog ska det gå det där också. Resten av passet gick väldigt bra - speciellt axeldelen.

 

Fokuserad :D

 

Jag är alltså riktigt nöjd med dagen ur tränings- och jobbsynvinkel och jag är också riktigt nöjd med att få ta en lugn kväll i soffan och att sen få sova och ha sovmorgon imorgon. Älskar lördagsmorgnar!

 

 

Publicerad 23.01.2015 kl. 20:54

Nya blåstester.

Idag var jag och gjorde spirometri på nytt. Det är fjärde gången på ett år som jag gör dessa blåstester och precis som tidigare var värdena riktigt usla och de hade inte förbättrats alls sen i somras. Inte hjälper ventolinen heller för att förbättra värdena, fast det visste jag ju sen tidigare, men nu är det också mer eller mindre bekräftat att Symbicort, den långtodsverkande astmamedicin jag tagit sedan i mars, inte heller hjälpt. TIllbaka på ruta ett, ungefär.

 

Nu hoppas jag att min läkare ska ha lite nya uppslag då hon ringer till mig efter att också en specialist i Åbo analyserat provsvaren. Jag hoppas ju nog att jag inte ska vara ett hopplöst fall så att säga. På egen hand har jag också testat att träna mindre, träna mer, träna annat och träna mer varierat. Ingendera har hjälpt. Jag har också testat ändra kosten och uteslutit mjölkprodukter, kött och fisk, gluten och socker i perioder, men inget av det har heller haft någon effekt. Just nu är min kost nästan mjölkfri, köttfri (men jag äter tonfisk), glutenfattig och i princip sockerfri. 

 

Typisk middag. Bönlinsbiffar med klyftpotatis och grönsaker.

 

Träningen stretar jag på med som vanligt. Igår kändes det rätt så bra att springa, men pulsvärdena sa nog något helt annat. Jämfört med för ett och ett halvt år sen så går det över en minut långsammare per kilometer vid samma puls och jag känner tydligt det inte går att dra in luft i lungorna som tidigare, det tar emot och jag kan inte utvidga lungorna. 

 

Idag har det varit -15 grader, så då valde jag att inte springa. Jag störs inte av kylan annars, men jag vill inte irritera mina luftvägar ytterligare genom att andas in för kall luft. I så fall borde jag ha en luftvärmare (t.ex. lungplus), men det är tyngre att andas genom dem så det känns inte heller lockande i mitt läge. Det ska i alla fall bli varmare framöver så det borde gå bättre att springa utomhus då. Jag kommer i alla fall inte att sluta springa!

Publicerad 22.01.2015 kl. 20:36

Cirkeln är sluten.

Då jag började springa på hösten 2007 så var det löpband som gällde. Endast löpband. Jag trodde inte att jag kunde springa utomhus och dessutom var jag ju en sån som hatade att springa. Någon gång under 2008 började jag ändå söka mig ut på vägarna och snart var det bara det som gällde och det ställde också lite mer krav på kläderna, t.ex. behövde jag en jacka.

 

Min första löparjacka snattade jag av mamma. Det var en svart, tunn jacka med röda detaljer och den var av märket Newline. 

 

Min första löparjacka.

 

Den här jackan var den jag sprang mina två första halvmaraton i (alltså mina första riktiga löpartävlingar), men efter det, då löparintresset ökade i och löpargarderoben utvidgades (och jackan blev för stor) så har den fallit i glömska och så hade klädmärket Newline för min del.

 

Nu i höstas fick jag, som ni kanske minns, möjlighet att testa ett par Newline-tights från runforest.fi och jag var imponerad av deras mycket höga kvalitet. Tightsen (Newline Iconic Protect tights) har varit så bra att jag inte på hela vintern behövt använda underställ. Det har räckt med dessa tights och det om något är hög kvalitet för mig, för jag brukar frysa ganska lätt om benen. Jag rekommenderar alltså tightsen till 100%! (Om du har storlek XS så finns dammodellen till riktigt bra pris på runforest nu - men kom ihåg att de är lite små i storlek!).

 

Modebloggarpose och de fantastiska tightsen.

 

Efter samarbetet med runforest så har jag också fått chansen att pröva på ett samarbete med Newline direkt. Det är småskaligt och vi får se vart det leder, men jag har i alla fall fått testa en del av deras kompressionskläder och accessoarer: thermal compression tights, kompressionsstrumpor, kompressionssleeves, pannband och windrunner vantar.

 

 

Vad tycker jag om resten av Newlines produkter då? Iconic Protect tightsen rankar jag alltså som absolut bäst på marknaden (efter att ha testat otaliga andra kända och mindre kända märken), men hur är kompressionsprodukterna?

 

  • Thermal compression tights: Det här är "vanliga" vintertights med flossad insida. De har alltså inte samma wow-effekt som Iconic Protect tightsen då det kommer till att hålla en varm, men de är inte heller sämre än vintertights från andra märken. Kompressionseffekten är inte lika stor som CW-X -tightsen, men den är i alla fall likvärdig med 2XU (för att nu jämföra med märken som eventuellt är mer kända). De är stilrena och snygga med en fin silhuett. De sitter väldigt skönt på och har skönare midja än 2XU (dock har jag inte testat 2XU:s nya modell med bred linning). De sticker inte ut ur mängden på samma sätt som Iconic Protect tightsen, men de har ett betydligt lägre pris än t.ex. 2XU:s motsvarighet och det talar ju till deras fördel (snabbt prisexempel: 2XU Thermal tights 129€ och Newline Compression Thermal 89€ - och då är 2XU-tightsen till specialpris).

 

En halvtaskig bild av tightsen, men ni anar kanske designen i alla fall.

 

  • Kompressionsstrumpor: Kompressionsstrumporna är likvärdiga andra kompressionsstrumpor jag testat. De har lagom mängd kompression, inte för mycket och inte för lite. De finns i flera snygga färger (jag har neongröna, men de finns också i chockrosa, neongult, vitt och svart). Jag gillar den assymetriska designen; vänster strumpa är inte likadan som höger (utseendemässigt alltså). Precis som kompressionstightsen ovan så sticker de ut mest med priset - förmånligare än många andra märken trots att de har samma funktion. På runforest.fi finns de för endast 12€ just nu.

 

Neongröna strumpor = happy feet.

 

  • Kompressionssleeves: De här är faktiskt de bästa sleeves jag testat, även om det är en jämn kamp. Newlines variant vinner mycket på att de är tillräckligt långa - jag gillar inte då man måste välja mellan att dra upp dem till knävecket eller att dra ner dem till akillessenan. Jag vill ha båda och kunna täcka hela vadmuskeln! Dessutom är kompressionen i dessa aaaaaningen bättre än t.ex. Zeropoints motsvarighet. Det enda jag önskar är att de fanns i lite roligare färger, för de finns bara i svart och vitt. Igen är priset dock en positiv faktor. Här hittas de för 17€ paret.

 

Sleevsen var sköna att ha då jag sprang på löpbandet i lördags - gav inga trötta vader alls.

 

  • Accessoarerna: Jag har alltså vantar och pannband och jag gillar båda, speciellt till utseendet. Pannbandet blir tyvärr genomblött och kallt då jag springer med det, men det beror mycket på att jag svettas kopiöst just om huvudet. För mig funkar en buff bättre, men om man svettas me annanstans så funkar det fint. Vantarna är ju av en modell som jag har älskat sedan 2010. Perfekt för mig som fryser massor om händerna till en början, men då jag springer snabbt blir varm och kan då "skala av" huvan och sen ta av mig hela vanten. Vantarna får plus för att de finns i den snygga gula färgen - det syns lite bättre i mörkret. Vantarna är inte den allra tunnaste modellen så de funkar också då det är många minusgrader (men är lite för varma vid några plusgrader, då åker de av snabbt). Om man vill ha den svarta modellen så finns de för 15€ här.

 

 

Överlag är jag positivt inställd till Newlines produkter. Jag skulle inte heller ha valt att pröva på ett samarbete med dem annars. Jag tycker det är roligt att det finns fler aktörer på marknaden än bara Nike och Adidas och jag tycker om att det är ett nordiskt företag. Jag tycker också om att Newline i allmänhet håller ett något lägre pris på sina produkter än de andra sportmärkena, även om de förstås inte ligger i samma prisklass som t.ex. H&M:s sportkollektion. Det är också rolitgt att det var med Newline som "allting började" och att jag nu har "hittat" dem igen. Cirkeln är sluten.

Publicerad 21.01.2015 kl. 13:00

Förtydligande.

Känner att jag behöver förtydliga mitt förra inlägg lite grann. Läste inte igenom det innan jag publicerade det och min läsarskara  verkar till stora delar ha bytts ut under det senaste året, så en liten "detta har hänt" är kanske på sin plats.

 

Före alla problem började. Min senaste lyckade tävling i juni 2013.

 

År 2013 var jag alltså i mitt livs bästa form. Jag sprang 100 km på drygt 9 timmar och halvmaraton (som träning) på drygt 1:36. Allt var frid och fröjd och tipptopp, tills jag plötsligt under hösten började få tungt att andas. Alltså riktigt tungt att andas. Sådär så att jag blev andfådd då jag klädde på mig eller promenerade till arbetet. Jag uppsökte läkare och undersöktes för än det ena, än det andra, men det var inget fel på mitt hjärta, inte på mina blodvärden, jag hade inte mycoplasma, jag var inte förkyld, ingenting syntes på lungröntgen och jag var inte övertränad. Jag hade mitt i allt bara tappat all lungkapacitet.

 

Ett dygn i december 2013 gick jag omkring med en Holtermätare som registrerade mitt EKG dygnet runt.

 

För knappt ett år sedan var jag till en idrottsläkare i Tammerfors där jag fick utföra fler tester under ansträngning. De konstaterade att jag absolut inte har kunnat springa så som jag gjort tidigare med dessa lungvärden, vilket alltså innebär att de hade försämrats drastiskt på kort tid. Jag fick astmamedicin och den har jag nu tagit i snart ett år, men det har inte skett någon förbättring (snarare en liten försämring i lungvärdena) och min(a) läkare (och jag) börjar vara utan uppslag.

 

Frågan är alltså inte om hur jag borde lägga upp min träning för att utvecklas, utan vad jag ska få för behandling för att kunna ta till mig den träning jag gör. För tillfället (eller de senaste 15 månaderna) har en väldigt stor del av de löppass jag gjort varit utanför bekvämlighetszonen, trots att farten jag håller borde vara bekvämlighetsfart (och det tror mina ben också att det är - så det är en ständig kamp mellan benen och lungorna). 

 

Så, därav frustrationen, men jag hoppas ännu på att kunna dra djupa andetag (i alla fall i vila) och känna att det går.

Publicerad 20.01.2015 kl. 16:02

 

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] gmail.com



Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)