Att fly från sitt hem.

Ingen kan väl ha missat att det råder en flyktingkris ute i världen. Att miljoner och åter miljoner människor är på flykt från sina hem. Att människor dör då överfulla båtar sjunker, att de inte är välkomna någonstans utan möts av taggtråd och stängda gränser. Men det här är inte en anonym massa, utan människor precis som du och jag. De kommer inte från länder med ett "medel-IQ på 65" (fy fan vad jag har läst mycket främlingsfientlig skit på nätet de senaste dagarna) och det är inte bara rika unga män som kommer hit för att leva på bidrag. De flyr för sitt liv, de flyr från sina hem. Det är svårt att förstå när man har det så bra som du och jag har det.

 

Träningsblogga-Ida har startat en insamling för att hjälpa och jag uppmanar just dig att också bidra. Jag skämdes för att jag satt och nätshoppade träningskläder som om jag inte hade ett bekymmer i världen och bestämde mig därför för att donera en ganska stor summa som jag delade upp på några av Röda korsets olika insamlingar, men jag bidrog också till Idas insamling (det går bra även från Finland).

 

Om man inte vill eller kan bidra med pengar så samlas det också in kärl, handdukar, lakan, vinterkläder, leksaker och annat behövligt på många platser, både i Sverige och Finland, så kanske kan du bidra med något där via. På sociala medier sprids uppropen om insamlingar just nu och i Vasa tas donationer emot vid Olympia i Olympiakvarteret 7.9.-10.9. (man behöver ringa på förhand om man för till Olympia) och vid Röda Korsets finska avdelning (på Handelsesplanaden) den 10.9.-11.9 (fram till klockan 18 på kvällen).

 

Publicerad 03.09.2015 kl. 19:34

Newline AW15 Collection.

Det blev höst igår. I alla fall enligt kalendern. I bloggvärlden tycker jag att det har pratats om höst ganska länge. Och i väldigt positiva ordalag. Som om alla skulle ha längtat jättemycket efter hösten, och jag undrar om det bara är jag som minns att november också är höst. 

 

Men det finns ju positiva saker med hösten också, även om jag gillar sommaren väldigt mycket. Nu i början av hösten är det härligt att springa och jag tycker det är okej att det blir mörkt på kvällarna (men inte sen när det blir mörkt före, säg, klockan 20). Det är lite roligt med nystart, även om den här hösten kommer att bli helt otroligt stressig för mig med 100% jobb och (mer än) 100% studier. 

 

En annan rolig sak med hösten är att AW-kollektionerna släpps, för jag tycker alltid om att uppdatera garderoben på hösten. Både träningskläderna och den vanliga garderoben (även om jag i år inte ännu hunnit städa ur den...). Eftersom jag samarbetar med Newline så fick jag se AW15-kollektionen redan i våras och nu i augusti fick jag välja ut några plagg som jag kommer att få och träna i under hösten och vintern. Trots detta är det här inget inlägg jag "får betalt för" eller blivit ombedd att skriva, utan jag vill helt enkelt visa er hur Newlines AW15-kollektion ser ut.

 

 

Newlines kollektion är inspirerad av den danska skogen och det syns i färgskalan. Om ni är trötta på pastellfärger och dylikt så är det här definitivt ett alternativ. Jag gillar också att det är andra färger än svart som är basfärgen; det är istället mörkgrått, marinblått och typ burgundi som gäller. Jag gillar ju dock också klara färger, så jag fastnade för många plagg i höstens accentfärg Glow.

 

Den klara Glow-färgen blev min favorit. En höstigare variant av SS15-kollektionens orange.

 

Nackdelen med att jag fick se AW-kollektionen redan i våras var att jag kärade ner mig totalt i en långärmad, grå batsleeve-tröja som sedan inte gick till produktion. Jag som redan såg mig själv bära den både till träning och till vardags. Som tur var fanns det en annan tröja i samma färg, men i annan modell, så den kommer att komma hem till mig istället.

 

Murriga färger med fina detaljer (lägg märke till att tightsen inte bara är tråkigt enfärgade).

 

Ett plagg som jag definitivt rekommenderar inför vintern är Iconic Protect -tightsen. Jag hade dem redan innan jag började samarbeta med Newline och jag skrev om dem ifjol. De återfinns i ny färgsättning i årets kollektion och jag står fortfarande fast vid att jag aldrig haft ett par bättre vintertights. Finns en jacka i samma serie, men den kan jag inte uttala mig om då jag inte testat den själv.

 

Det här är en outfit jag kommer att springa i under hösten och vintern.

 

Jag älskar shortsen, men beställdede dem inte då den här typen av shorts sällan sitter så löst som de "borde" på mig. Men de såg enormt sköna ut på bild, med en bred mudd i midjan.

 

Jag väntar ivrigt på att få hem det jag beställt här någon gång under september och ni kommer säkert att få se och höra mer om de plagg som jag valt ut. Jag hoppas jag kommert att vara lika nöjd som jag var med SS15-kollektionen.  

 

Alla bilder kommer från Newline Internationals facebooksida.

 

 

Publicerad 02.09.2015 kl. 21:49

Att träna på det oväntade.

I lördags på morgonen packade jag och min man ihop våra saker och vår hund i bilen och styrde kosan mot nordöst, rättare sagt mot Kuusamo. Det var en lång bilfärd innan vi kom fram till ett väldigt kyligt Kuusamo och insåg att trots att vi försökt fly fyrverkerierna här i Österbotten så har eländet (=firandet av villaavslutning/veneziad/forneldarnas natt) nu spritt sig till hela landet och det vankades fyrverkerier precis vid vårt hotell. Vår stackars skotträdda hund skulle få en jobbig kväll...

 

Det var ändå lugnare än det brukar vara i Österbotten (inga smällare eller privata fyrverkerier) så det gick bra att gå en promenad på kvällen och jag och min man for sen ut för en bit mat och lämnade Muffins på hotellrummet med lite godsaker. Vi hörde fyrverkeriet då vi åt och konstaterade att det bara var fem minuter långt och förhoppningsvis hade Muffins klarat det bra, men några minuter senare ringer de från hotellet och meddelar att vår hund har rymt... Hon hade alltså lyckats få upp dörren, något hon aldrig klarat förr (hon brukar inte ens få upp dörrar som går att öppna genom att skjuta upp dem). Det blev alltså att snabbt betala och rusa iväg för att ta hand om vår lilla stackare. Som tur är var det okej då vi kom dit och natten gick bra.

 

Igår var det då dags för det som vi kom till Kuusamo för; att vandra Pieni Karhunkierros, men först for jag ut på en morgonrunda i löparskor. Började lugnt och kunde konstatera att jag mådde lite illa, det kändes som att mina vitaminer som jag tog innan jag for (krom och magnesium) inte riktigt ville hållas i magen. Efter 1,5 km var det ett faktum; jag fick stanna och spy. Efter det mådde jag bra och kunde inte se någon orsak till att inte springa vidare; magproblem har jag ju drabbats av på lopp också och nu fick jag en gyllene chans att träna på att klara av en sådan situation (det gäller att tänka positivt).

 

Tyst och stilla morgonrunda i Kuusamo.

 

Och vet ni vad? Rundan gick hur bra som helst efter den här incidenten! Steget var lätt och andningen flöt på bättre än på mycket länge. Farten bara ökade och ökade och en gubbe som cyklade om mig berömde mitt löpsteg och tyckte att det såg lätt ut. 10 km blev det på 55 minuter och med tanke på att de två första kilometerna var urlångsamma så är jag mycket nöjd med tiden, men speciellt med känslan!

 

Efter hotellfrukosten for vi sen iväg mot starten för Lilla Björnrundan, en 12 km lång vandringsled i Oulanka nationalpark. Där finns också Karhunkierros/Björnrundan, som är 80 km lång och som vi defintivt ska vandra (eller springa) någon dag!

Pieni Karhunkierros var enormt vacker. Jag rekommenderar starkt ett besök där någon gång! Muffins älskade att få springa i skogen och trots att det inte blir rundor på över 10 km så ofta för hennes del (och speciellt inte så pass kuperade rundor) så var hon pigg hela vägen. Det enda hon inte gillade var hängbroarna (som gungade väldigt mycket) så där fick vi hjälpa henne över :)

 

Vår lilla famnhund.

 

Det var mycket folk på rundan, en del som helt klart gick den längre sträckan (för de var utrustade med stora ryggsäckar och sovsäckar och sånt), men också en hel del "sådana som oss". Och naturen ... wow! Mäktiga forsar, underbart vacker skog, branta stup, massor av upp- och nerförsbackar. En helt perfekt vandringsled!

 

 

 

 

 

Publicerad 31.08.2015 kl. 17:30

Fredagsfys.

I och med att det gått extra trögt för mig sådär andningsmässigt den senaste tiden så har jag inte tränat två pass per dag lika ofta som tidigare. Jag har helt enkelt satsat på återhämtning och hoppats på att det skulle hjälpa mig att bli av med den tunga känslan. Idag var dock ett undantag, för jag körde fredagsfys med besked.

 

Inledde dagen med ett morgonpass på 8 km. För första gången på flera veckor så var min mission inte heller att hålla pulsen så låg som möjligt, utan istället var planen ett progressivt pass där varje kilometer skulle gå snabbare än den föregående. Första kilometern gick på 6:08/km och den sista på 4:50/km, så jag lyckades riktigt bra med progressionen.

 

 

Efter jobbet for jag iväg till gymmet för veckans benpass. Idag kombinerade jag styrketräning med plyometrisk träning (i form av hopp) och blev väldigt, väldigt svettig.

 

En högkvalitativ frontkamera-selfie, men ni ser ju hur stor andel av min tröja som är dyblöt av svett i alla fall :D

 

För den intresserade såg benpasset ut såhär:

  • Superset 1: Hipthrusters i smith maskin (15 reps) + "knäböjshopp" från stepbräda med fötterna på varsin sida stepbrädan och upp igen (15 reps). Fyra stycken upprepningar av supersetet.

 

  • Superset 2: "Pistols", men med en bänk bakom så att man sätter sig ner vid varje böj (10 reps/ben) + snabba knäböjshopp på stepbräda där en fot är uppe på stepbrädan och den andra ner på marken (15 reps/ben). Fyra stycken upprepningar av supersetet.

 

  • Superset 3: Raka marklyft i cable-maskin (15 reps) + box jumps på stepbräda (15 reps). Fyra upprepningar av supersetet.

 

  • Superset 4: Utsida lår i maskin (15 reps) + utfallshopp (15 reps/ben). Fyra upprepningar av supersetet.
Publicerad 28.08.2015 kl. 23:20

Strömsö är långt borta.

I Finland brukar man säga att saker inte går riktigt som på Strömsö, och med det menas att saker och ting inte riktigt gått som man tänkt. Geografiskt sett bor jag väldigt nära Strömsö men sådär bildligt verkar Strömsö vara längre bort än på länge. I alla fall då det kommer till träningsframgångar, för jag får bara tyngre och tyngre att andas (och det är fortfarande inget fel på mig). 

 

Jag försöker vara snäll med mig själv och springa bara lugna pass då andan faller på, men det är inte så lätt som det låter, för huvudet vill egentligen så mycket mer, samtidigt som det inte alls är roligt då det inte fungerar (eller går som på Strömsö). Men jag tänker inte ge upp, för jag mår ändå bättre av att träna än av att inte träna.

 

I helgen deltog jag faktiskt också i en tävling. Eller ett evenemang. Väriestejuoksu/Color Obstacle Rush i Tammerfors stod på programmet och det var jag och min yngsta lillebror som deltog. Loppet hade 10 stycken hinder, fem (?) färgstationer och det var fem kilometer långt. Banan var backig och det var väldigt varmt och soligt, men det gick bra ändå - speciellt med tanke på att min lillebror inte sprungit på flera år.

 

Före och efter.

 

Min bror tyckte att det var lite väl långt på slutet och att jag ville springa lite för mycket (vi gick i alla uppförsbackar, men jag försökte peppa honom till att springa däremellan), men trots detta pinnade han på riktigt bra och han hade en rejäl träningsvärk dagen efter (som vi tillbringade på nöjesfältet Särkänniemi - en helt perfekt dag att vara där; strålande väder och inga köer).

 

Jag försöker i alla fall få till ett träningspass per dag, även om jag helst skulle träna två gånger per dag. Just nu försöker jag dock bara upprätthålla rutinen och få till ett pass i veckan på minst två timmar. Det måste ju lätta någon gång.

Publicerad 26.08.2015 kl. 20:24

En spontan Europaresa, del 2.

Söndagen den 19 juli lämnade vi alltså Stuttgart och åkte med tåg mot Zürich. Vi anlände på kvällen och eftersom vi var i Schweiz så fick vi förstås direkt känna på lite höjdmetrar då vi släpade våra väskor till vårt hostel. Då vi kom fram, helt genomsvettiga, så lyckades vi inte få vår nyckel (man skulle knappa in en bokningskod och den enda kod vi hade funkade inte), men efter några om och men fick vi tag i kundservice och vi fick vår nyckel. Rummet saknade luftkonditionering och det var över 30 grader varmt även på natten, så det blev en svettig natt...

 

På morgonen steg jag upp tidigt för att få in ett löppass innan eventuell check-out. Under tiden försökte min man få fixat så att vi skulle kunna hålla rummet en natt till, då vi kvällen innan till sist bestämde oss för att skippa Liechtenstein då det verkade vara både krångligt och dyrt att ta sig dit nästa dag.

 

Zürichsee.

 

Löppasset var helt fantastiskt; inledde med 2 km nerförsbacke och sprang sen längs vackra Zürichsee. Fick ihop 12 km innan jag var tillbaka vid hostellet och fick veta att rummet var bokat för nästa natt, så vi fick packa ihop våra saker och leta efter en annan möjlighet. Hittade ett hotell till ok pris någon kilometer bort och traskade dit med väskorna ... och blev svettiga igen. Svett är ett väldigt återkommande tema under hela resan :)

 

Vi tillbringade alltså en hel dag i Zürich och njöt av värmen (men njöt lite mindre av att vara genomsvettiga) och förfasades över prisnivån. Efter detta jämförde vi allt med vad en liter vatten kostade på lunchrestaurangen i Zürich (vilket alltså var 10 euro), det fick allt annat att framstå som billigt :)

 

Zürichsee från en annan vinkel. Så blått, så magnifikt.

 

Följande morgon sprang jag ytterligare ett morgonpass, innan vi igen packade ihop våra saker och drog vidare. Denna gång gick färden till Milano och den tågresan var nog något av det vackraste jag upplevt. Magnifika vyer då vi färdades fram i ganska makligt tempo genom Schweiz. Hade tänkt läsa en av mina medhavda böcker på tåget, men det fanns så mycket att se på och så många fina miljöer att insupa att jag inte hann läsa nästan någonting.

 

Bara ette exempel... Och betänk då att detta är fotat genom ett smutsigt tågfönster. Så. Himla.Vackert.

 

Vi kom fram till Milano på tisdag förmiddag och kunde direkt konstatera att det var stekhett. Ännu en dag att svettas alltså. Vi hade bestämt att vi skulle tillbringa några timmar i Milano, för att sen på kvällen åka vidare till Peschiera del Garda, vid Gardasjön, och tillbringa några nätter där. 

 

Vi traskade omkring i Milano så mycket som vi nu orkade i värmen och såg nu i alla fall en del av de "viktigaste sevärdheterna". Vi kan nog säga att vi besökt Milano i alla fall och vi har traskat på gator där asfalten smultit av värmen.

 

When in Milan.

 

På kvällen satte vi oss på ett tåg igen och for alltså till Gardasjön. Vårt hotell låg en bra bit från tågstationen, det var sent då vi kom fram, så vi tog en taxi till hotellet och begav oss sedan gående in mot centrum igen för att försöka hitta en restaurang. Det visade sig vara lättare sagt än gjort vid den tiden, men det lyckades till sist, men inte förrän min en sko gått sönder (hade flipflops och bandet som går mellan tårna lossnade från sulan), vilket ledde till att jag fick gå barfota ganska många kilometer på asfalt. Inte så himla skönt...

 

Vi stannade tre nätter vid Gardasjön och det var skönt att vara lite längre på ett och samma ställe igen, speciellt med tanke på värmen. Det var riktigt hett (upp emot 40 grader) alla dagar som vi tillbringade i Peschiera del Garda och det enda vi saknade var en pool vid hotellet, annars var det riktigt mysigt, om än väldigt turistigt.

 

Fick till några löppass vid Gardsjön också. Bilden är från ett morgonpass på 8 km.

 

I Italien blev det bara korta och ganska lugna löppass eftersom det var så pass varmt. Avslutade dem med ett dopp i sjön och det var skönt, även om vattnet nog var kroppstempererat och alltså inte direkt svalkande. På torsdagen valde vi också att testa på SUP (Stand Up Paddling) för första gången och det var verkligen superroligt, men jag hade väntat mig att det skulle vara lite svårare och generera lite mer träningsvärk. Trots att jag suppade i 3,5 timmar så kände jag inte alls av det dagen efter, så kanske mina gymtimmar ger lite resultat. Och fast jag inte tyckte att själva paddlandet var svårt så var det däremot mycket svårare att göra yogaövningar på brädan,så jag föll nog i ganska många gånger i min kamp att bemästra trädets poisition och krigare på brädan. Fick till sist nöja mig med att kunna göra lite solhälsningar och hundar och sånt.

 

 

Efter ett par lata dagar vid Gardasjön bar det av igen på fredag morgon. Målet var fortfarande inom Italien och vi hade bestämt oss för Venedig, eftersom det känns som ett "must-see". Det var lite skralt med boenden i vettiga prisklasser och det blev till sist ett sunkigt (dyrt!) hostel utan luftkonditionering. Rummet hade kvällssol och det var alltså stekhett där då vi skulle sova, så vi sov med öppet fönster. Det finns dock en hel del mygg i Venedig, så i flera dagar efteråt kliade jag upp myggbett, efter myggbett, efter myggbett...

 

Venedig var enormt turistigt. Och dyrt. Vi tog faktiskt en gondoltur på kvällen för att det kändes som en sak man behöver göra någon gång i sitt liv. Den kostade 100 euro och skulle räcka 35 minuter, men den tog knappt 25 minuter. En liten besvikelse och knappast något vi gör om. Frågan är om vi ens kommer att återvända till Venedig. Visst var det vackert och så, men prisnivån och mängden turister förtog en del av stämningen. Rekommenderar alltså nödvändigtvis inte.

 

Jag sprang i alla fall i Venedig också. Och vi köpte en selfiepinne, så nu är våra liv kompletta. 

 

På lördagen den 25 juli lämnade vi sen Italien, men vi gjorde ett sista stopp inom landets gränser ännu, och det blev i Trieste. Min man jobbar vid Wärtsilä och de har en fabrik i Trieste och en av min mans finländska kollegor arbetar där just nu så vi hälsade på dem i deras fantastiska hus i Miramare. Trevlig kaffestund, magnifik utsikt, strålande varmt väder och wifi (så att vi kunde boka övernattning) bjöds vi på, innan vi hoppade på bussen som tog oss ut ur Italien. 

Publicerad 20.08.2015 kl. 19:56

Ett riktigt långpass.

Sommarmånaderna har inneburit att löppassen blivit kortare för min del. Inte färre, men långpassen saknades. Sprang 25 km som längst i juni och juli och därtill en drös pass kring 20 km, men inget riktigt långpass (notera att jag pratar om riktigt långpass med glimten i ögat, jag är mycket medveten om att definitionen på ett långpass är väldigt individuell). Igår blev det av, dock, och dessutom i gott sällskap.

 

Heidi N och jag har planerat att springa ett långpass tillsammans ganska länge, men det var först denna helg som vi fick det att fungera för oss båda. Vi startade klockan 10 i strålande solsken och lagom temperatur och begav oss av i lugnt tempo.

 

Bilden ovan är från min morgonrunda i fredags. Tog inga bilder under långpasset i söndags, trots att vi flera gånger konstaterade att det var så himla fint väder.

 

Jag hade kommenderat ut min man med cykel så att han kunde agera mobil vätskekontroll och han stod och väntade på oss ungefär efter 9 km och sen på nytt efter 18 km. Med facit i hand hade det nog varit väldigt bra att ha ytterligare en "kontroll" vid 25 km ungefär, för då hade det hunnit bli riktigt varmt i solen och det hade suttit fint med lite vatten.

 

Vi kämpade hur som helst till slut, trots att solen gassade och vi kunde skriva in 30 km i träningsdagboken. Medeltempot blev 6:28/km, vilket är riktigt bra med tanke på min ultraträning, men tyvärr var min puls alldeles för hög de sista 7-8 kilometerna, men det berodde antagligen på vätskebrist (hade ju inte direkt tänkt på att "vätska upp" dagen innan eller ens på morgonen före passet heller).

 

 

Jag känner att mina ben börjar vänja sig vid att hålla en ultralunk nu, men jag skulle ännu önska att pulsen skulle fatta det också och gå ner ytterligare. Jag lyckas nog oftast hålla den i "rätt zon", men skulle helst vilja ha ner den 5-10 slag/minut i det tempo jag håller. På slutet av långpasset skulle jag ha velat sänka den med 20 slag/minut.

 

Nåja, härifrån är det bara att fortsätta nöta distans. Det är faktiskt inte mer än tre månader till Bislett 24 timmars...

 

Publicerad 17.08.2015 kl. 20:03

Bendödaren.

Förra veckan körde jag ett benpass på gymmet som var helt brutalt. Hade träningsvärk i fem dagar och då är jag inte direkt nybörjare med benträning. Upprepade förstås proceduren denna vecka och hoppas på något mindre träningsvärk... ;) Såhär ser passet ut:

 

  • Box squats (40 reps + 30 reps + 20 reps + 10 reps)
  • Sumo squats (30 + 20 + 10)
  • Bulgarian split squats (30 + 20 + 10, per ben)
  • Walking lunges (30 + 20 + 10, per ben)
  • Benspark (dropset, totalt fyra nivåer - tre likadana set)
  • Bencurle (dropset, totalt fyra nivåer - tre likadana set)

 

På övningarna med fallande repetitioner stiger vikterna i takt med att repetitionerna blir färre. De sista tio repetitionerna ska vara på en tung vikt. Då man fokuserar på kontakt hela tiden så bränner det ganska bra och jag vet att den här typen av pass har fått mig att bli en mycket starkare backlöpare det senaste året (trots utebliven backträning).

Publicerad 12.08.2015 kl. 22:01

Slut på semestern.

Jag kommer nog att fortsätta berätta om vår resa, men det får bli med lite (o)jämna mellanrum. Jag lever ju nu också. Och just nu har jag faktiskt börjat jobba.

 

Med tio veckors sommarsemester så hinner man bli ganska bra på att semestra. Eller jag hinner i alla fall det. Jag hinner vänja mig vid lata dagar utan så många tider att passa och jag hinner vänja mig vid sena kvällar och sena morgnar. Men idag var det slut med det och jag gick ut hårt och inledde dagen med en morgonrunda. 

 

 

Jag sprang långsamt idag. Riktigt långsamt. Har tänkt fortsätta med det resten av augusti (och till stor del senare också tror jag, men i augusti tänkte jag faktiskt inte göra något annat alls). Jag behöver lära mig att springa långsamt och inte alltid låta benen bestämma tempot för då blir det, om inte snabbt så i alla fall för snabbt för att vara ultralångsamt.

 

Det är bara drygt tre månader kvar till Bislett 24 timmars och jag är anmäld. Där måste jag kunna springa ultralångsamt. Så nu ska jag öva mig samtidigt som jag vänjer mig vid morgonrundor och jobbdagar. Det ska nog funka det också.

 

 

Publicerad 10.08.2015 kl. 19:53

En spontan Europaresa, del 1.

Vi startade vår Europaresa den 15 juli genom att flyga till Berlin. Vi har besökt Berlin tidigare, men valde ändå att spendera några dagar där innan vi for vidare. Det var en bra idé, dels för att det visade sig att vi inte sett speciellt mycket alls av Berlin på vår förra resa (trots att vi trodde det) och dels för att jag var så innerligt trött i början av resan att jag en del dagar knappt orkade gå framåt då vi gick på stan. Tror nog att min man trodde vi skulle få ställa in hela resan där ett tag, men det blev bättre.

 

Flyget till Berlin och boendet i Berlin hade vi bokat på förhand, men inte så många dagar innan. Både flyg och boende går antagligen att hitta billigare om man vill och är ute i tid, men vi fick ändå flygbiljetter till ett hyfsat pris och vi betalade inte mer än 100€ per natt för boende på något ställe (oftast en bra bit under). Vi ville dock inte heller bo i "dorms" med delat sovrum och badrum, utan ha en viss standard på boendet.

 

I Berlin sprang jag flera fina rundor i Tiergarten och jag fick också till ett par gympass eftersom hotellet vi bodde på hade avtal med ett gym i samma hus (ett riktigt gym alltså, inget litet hotellgym). Löpassen blev korta och kravlösa, för det var över 30 grader varmt på dagarna och vi var ju inte direkt vana med det...

 

 

Efter några dagar i Berlin for vi på lördagen vidare till Stuttgart med tåg. Tågbiljetten hade jag också bokat innan vi for iväg, men sen var det slut på förhandsbokningarna. Rutten bestämdes efterhand och bokningar av boende och resor gjordes ibland så sent som samma dag. Resan till Stuttgart gick fint, speciellt som vi hade biljetter i första klass (rekommenderar det på tyska tåg, fin service och bra med utrymme).

 

I Stuttgart pågick några festivaler, så det var fullt av folk på stan. Stan var inte speciellt stor så vi hann se den ganska bra på den korta tid vi var där (vi åkte vidare redan på söndag). Bland annat vandrade vi upp i skogen och fick en fin vy över stan, det var ganska svettigt att gå uppåt i värmen, men vi skulle komma att bli vana vid att svettas under resan...

 

22% lutning på backen.

 

Massor av trappor.

 

Men en fin vy väntade oss.

 

Orsaken till att det blev just Stuttgart vi åkte till var att jag hade anmält mig till The Color Run (The Happiest 5K on the Planet) på söndagen. Det är ett evenemang jag inte hade trott att jag någonsin skulle komma att delta i, men det var inte så lätt att hitta lopp i Europa i juli och något ville jag delta i då vi for iväg, så det fick bli det här. 

 

Gick all in med tutu och strumpor och allt. Skrev ännu "Finnland" under nummerlappen också innan start.

 

 

Loppet var ... intressant. De flesta gick. Många rökte och/eller drack öl samtidigt som de deltog. Jag sprang hela (förstås), men det var inte alltid så lätt att komma förbi. Fick i alla fall en kommentar mot slutet då jag sprang om ett gäng pojkar (som också sprang); "Johanna ist zu schnell für mich" (alltså; Johanna är för snabb för mig). Jag tror att den här typen av lopp är roligare med en kompis eller ett kompisgäng och jag tror att jag föredrar lopp som ändå handlar liiite mer om löpning, även om det gärna får vara roligt också.

 

Vi hade betalat lite extra för att hålla vårt hotellrum till eftemiddagen så att jag kunde duscha bort färgen och byta kläder efter loppet och inte behöva åka tåg till Zürich med färgpulver överallt och det var nog en bra idé. På kvällen for vi sen vidare till Schweiz alltså och inledde en ny vecka i Zürich.

 

Publicerad 08.08.2015 kl. 22:13

Vi kör igång igen med en lista.

Kom hem från resan natten till tisdag. Börjar så småningom landa i vardagen och rutinerna och snart också jobbet igen. Hittade en lista hos Jeanna, som jag tänkte inleda bloggandet med såhär efter tre veckors (nästan) total tystnad.

 

A – Age: 27 år har jag hunnit bli. Lite skrämmande.

B – Biggest Fear: Att det ska hända de som står min närmast något.

C – Current Time: 13.24.

D – Drink You Had Last: En Celsius Citron/Lime, brukar ladda upp med koffein före gymmet.

E – Easiest Person To Talk To: Svårt. Pratar med min man om det mesta, men det betyder inte att han är lättast eller bäst att prata med om precis allt, men ja, det är nog ändå honom jag vänder mig till i första hand. Oftast.

F – Favorite Song: Ingen speciell. Det varierar.

G – Grossest Memory: Ingen aning faktiskt.

H – Hometown: Town är väl att ta i, men jag är uppväxt i Vörå. Min nuvarande hemstad är Vasa.

I –  In Love With: Min man. Och löpning/träning. Fast inte på samma sätt (förstås).

J – Jealous Of: Försöker att vara så lite avundsjuk som bara möjligt. Det leder ingen vart ändå.

K – Kindest Person You Know: Min lillasyster.

L – Life Isn’t Complete Without: Min hund. Min man. Träning. Resor. Mitt jobb. Min familj. Mina vänner. 

M – Middle Name: Emilia.

N – Number of Siblings: 3.

O – One Wish: Att livet snart ska börja vända och rada upp lite positiva saker.

P – Person You Spoke To On The Phone Last: Min man.

Q – Question You’re Always Asked: Springer du ännu?

R – Reason To Smile: Att jag just haft en mycket bra resa.

S – Song You Last Sang: Minns inte. Sjöng med i typ varje sång som spelades på vägen upp från Helsingfors i måndags, men minns inte vilken som var sist.

T – Time You Woke Up: Alltför sent. Typ 10?

U – Underwear Color: Gula idag.

V – Vacation Destination: Åker till Tammerfors om ett par veckor, sen eventuellt Italien i slutet av månaden, funderar på Spanien i oktober och så är Norge bokat i november. Allt är löpningsrelaterat utom Italien.

W – Worst Habit: Skjuter upp saker och ting (missar dock aldrig en deadline).

X – X-Rays You’ve Had: Har för mig att jag röntgat tänderna... Sen har mitt högra knä röntgats (och magnetröntgats) inför en operation år 2003. Mina lungor har röntgats två gånger i och med mina andingssvårighetsutredningar.

Y – Your Favorite Food: Jag gillar en god vegetarisk hamburgare (bara den inte innehåller tofu, seitan, quorn, soja eller saltgurka!). Men svamppasta eller svamprisotto är också väldigt gott.

Z – Zodiac Sign: Vädur. Finns en hel del egenskaper som stämmer in på mig där.

 

Publicerad 06.08.2015 kl. 13:20

Hälsningar från Europa!

Berlin, Stuttgart, Zürich, Milano, Peschiera del Garda, Venedig, Trieste, (bussfärd genom Slovenien), Rijeka. Så har vår färd sett ut hittills. Vi har promenerat mycket, sprungit en del (men det är VARMT, så varmt att asfalten mjuknade in Milano t.ex.), gymmat några gånger och testat på SUP för första gången. Vi har åkt tåg och buss så här långt, men har tänkt hyra bil nu och köra runt några dagar. Det ser ut att bli några grader svalare också framöver, så vi kanske inte har temperaturer över 35 grader längre. Kan bli mer spring då!
Publicerad 25.07.2015 kl. 21:54

Sommar och blogguppehåll.

Jag hade inte tänkt låta bloggen stå tillbaka under sommaren, men nu har det gått en vecka och jag har inte bloggat ändå. Det bara blev liksom. Och det här TROTS att jag t.o.m. fixat stordåd som långpass och skogspass med Ella.

Idag reser vi i alla fall bort och är borta nästan tre veckor, så det blir ganska sporadiskt med inlägg här då det inte går att lägga till bilder via mobilen. Vill ni följa med så är instagram en säkrare källa till information.
Publicerad 15.07.2015 kl. 11:32

Du får vila då du springer.

Onsdag idag och därmed dags för core och foamroller på gymmet. Innan dess hade jag tänkt promenera lite på löpbandet. Ja, ni läste rätt; promenera på löpbandet (=inomhus). Men det är inte riktigt som det låter...

 

I ungefär ett års tid har jag aktivt tänkt på aktivera baksidan varje dag. Främst den där punkten där baklåret blir rumpa. Jag trycker ifrån ordentligt med baksidan så jag går, då jag går i trappor och jag står ofta och gör aktiverande enbensknäböj om jag väntar på något t.ex. Jag hade inte extremt svag och inaktiv baksida tidigare heller, men jag har ändå märkt en enorm förbättring. Min rygg gör inte ont lika ofta längre, mitt löpsteg är bättre, jag springer snabbare, jag kan trycka ifrån ordentligt då jag springer i uppförsbackar och tappar aldrig fart i dem längre ... ja, ni är säkert övertygade om fördelarna redan.

 

Passet jag skulle köra på löpbandet var alltså tänkt att vara baksideaktiverande och dessutom en övning i att jobba med benen trots att de är trötta från gårdagens benpass på gymmet. Massor av vinster att hämta för en ultralöpare, alltså. Men jag hade aldrig tänkt att passet skulle vara så pulshöjande. Och svettigt.

 

Det jag gjorde var att alternera mellan att promenera raskt med maximalt lutning på bandet (fokus på att trycka ifrån med baksidan) i tre minuter och sen i två minuter göra olika styrkeövningar gåendes (2-3 km/h) på svagare lutning (t.ex. gående utfallssteg, gående framåt med böjda ben, gående åt sidorna i knäböjsställning). Mjölksyra! Jag hade en vila på fem minuter mitt i passet. Vilan var att springa i normal fart och det kändes verkligen som vila! 

 

Att gå på core och foamrollning efteråt var rena semestern :)

Publicerad 08.07.2015 kl. 22:23

Håller alla tummar jag har.

En tung och turbulent vår "kulminerade" en helg i maj, då jag var en hårsmån ifrån att förlora en av de viktigaste personerna i mitt liv för gott. Idag blev hon äntligen utskriven från att ha varit tvångsvårdad på akutpsykiatrisk avdelning i över två månader och jag hoppas innerligt att hennes väg ska vara mindre krokig och svår att vandra framöver.

 

Jag älskar dig vännen!

 

Jag och min fina lillasyster ifjol, då hon tagit studenten (och klarat alla skrivningar med bravur!) trots att hon låg inne på sjukhus då också.

 

P.s. Jag har yogat idag igen! Dessutom har jag gymmat och sprungit; det är bra med semester!

Publicerad 06.07.2015 kl. 22:27

 

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] gmail.com



Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)