4. En träningsform jag inte förstår.

Dagens rubrik kommer inte att leda till något långt inlägg, för jag kommer inte på en enda träningsform som jag inte förstår. Det finns förstås massor av träningsformer jag inte är intresserad av själv, men jag förstår att andra kan vara intresserade av dem och jag (tror jag) förstår vad det är som lockar med olika träningsformer.

 

Var och en får syssla med det som den gillar bäst, helt enkelt.

 

(Däremot har jag svårt att förstå att det finns folk som säger att de inte är intresserade av träning överhuvudtaget då det finns så enormt mycket att välja på. Har de faktiskt testat på allt?)

Publicerad 04.06.2015 kl. 12:00

3. Träning när jag är 65.

Träning när jag är 65? Det korta svaret är ja. Ja, jag vill träna då jag är 65. Helst på samma sätt som nu: springa, styrketräna, cykla lite. 65 är ju ingen ålder, jag kommer väl knappast ens att vara pensionär vid den åldern, så varför skulle jag inte träna?

 

Träning (eller okej, tävling) nu, träning när jag är 65. Same, same.

 

Min dröm, eller en av dem, är att kunna slå världsrekordet för äldsta dam att fullfölja ett maraton. I helgen slogs det av Harriette Thompson som sprang Rock'n'Roll San Diego Marathon. Hon är 92 år. Det var den förra rekordhållaren också, men några månader yngre. Rekordet kommer säkert att slås många gånger till, men jag hoppas ändå på att kunna leva ett sånt liv att jag kan springa maraton så länge jag lever, och jag hoppas att det är länge.

Publicerad 03.06.2015 kl. 16:01

2. Mitt första träningsminne.

Dagens rubrik är en svårare rubrik för min del. Jag har inga klara träningsminnen, bara en massa glimtar här och där. Jag har spelat fotboll sen jag var 7 år gammal och alltså varit på en hel del sådana träningar. Jag har också tränat skidåkning, friidrott, redskapsgymnastik och hiphop, fast alla de träningsformerna var kortvariga och inte så fokuserade.

 

Jag minns min första fotbollsträning i gymnasiets gymnastiksal. Jag skulle spela back och hade ingen aning om vad det innebar, men i den åldern var det inte så många som hade någon aning om vad någon position innebar. 

 

Jag minns en fotbollsträning då jag var 13 år då jag gav allt och min tränare uttryckte sin förvåning över hur snabb jag hade blivit på korta ruscher. Jag hade ju alltid hatat att springa och alltid varit den som maskat då vi skulle springa något på träningarna. Men det där året, då jag var 13 år, då satsade jag faktiskt riktigt hårt på fotbollen och tränade både med mitt eget lag, damlaget och distriktslaget och det gav resultat. Sen opererade jag knäet och kom aldrig riktigt tillbaka på samma nivå.

 

Som sagt, några klara minnen av hela träningspass har jag inte. Men lite små glimtar finns kvar.

Publicerad 02.06.2015 kl. 16:12

1. En introduktion till min träningsblogg.

Jag har bloggat på den här adressen i snart fem år. Jag hade funderat ett tag på att starta en träningsblogg och sen, ja, gjorde jag det. Namnet på bloggen var klart långt innan beslutet att faktiskt starta en blogg. 

 

Curro ergo sumjag springer, alltså finns jag

Då jag startade bloggen var det löpning jag sysslade med. Något enstaka pass styrketräning eller BodyBalance smög väl sig in, men det var i huvudsak löpning. Jag hade påbörjat min ultrakarriär och min utvecklingskurva pekade uppåt. 

 

En löparbild från bloggens barndom.

 

Efterhand har bloggen kommit att handla om mer än bara löpning, men bloggnamnet är fortfarande det rätta för mig. Jag definierar mig som löpare och jag vet inte vem jag är längre om jag inte skulle ha löpningen. Jag gillar att styrketräna och att cykla också, men jag är löpare.

 

Nuförtiden är min träning mer varierad, men löpning är fortfarande nummer ett.

 

Bloggen har gått från att vara en träningsdagbok till att numera sakna röd tråd (känner jag i alla fall). Jag vet inte riktigt vart bloggen är på väg, men jag tror inte att jag kommer att sluta blogga. Jag tycker om att skriva och det finns ju faktiskt en hel del folk som läser, så kanske jag fortsätter som nu med att skriva om utvalda tränings- och tävlingsupplevelser. Den som lever får se.

Publicerad 01.06.2015 kl. 15:50

Bloggutmaning i juni!

Jag har letat efter någon sån här typ av utmaning för att få lite mer blogginspiration och nu dök den upp. Det kommer väl att vara en hel del bloggare som kör den, men det må vara hänt - vi är ju ändå olika.

 

Utmaningen kommer från Upp och hoppa, men jag hittade den hos Träningsblogga-Ida

 

Vissa dagar kommer att vara betydligt lättare att hitta något att skriva om än andra, men något ska jag nog lyckas knåpa ihop varje dag. Dessutom har jag ju all tid i världen nu när jag fått semester :)

Publicerad 31.05.2015 kl. 14:27

Nytt PB!

Fördelen med att börja med en ny "gren" är att det är lätt att förbättra sig. Jag har sprungit i snart åtta år och jag förbättrade mig mest hela tiden fram till 2013. Nu, efter alla mina andningsproblem, känns vägen tillbaka lång och det är inte speciellt troligt att jag kommer att slå några PB:n den närmaste tiden.

 

Inom styrketräningen lyckas jag däremot slå PB:n lite då och då. Mest för att jag bara lyft sådär på riktigt i typ ett år, men ändå. Började faktiskt styrketräna för tio år sedan, men det var ett on-off-förhållande (mest off där mellan hösten 2008 och våren 2014) fram tills ifjol och utan kontinuitet är det svårt att gå framåt speciellt mycket.

 

Idag tog jag nytt PB i bänkpress (och också i bicepscurls). Har alltid varit svag i bänkpress och var supernöjd då jag nådde 40 kg. Idag tog jag 2*8 med 42,5 kg och undrar om jag kanske kunde klara av en repetition på 50 kg. Skulle behöva ha någon som säkrar bara, vågar inte testa på egen hand, men tids nog når jag nog dit i alla fall. Det är kul att slå PB:n.

Publicerad 28.05.2015 kl. 21:43

Nedräkningen har börjat.

Så har jag inlett läsårets sista arbetsvecka och det känns riktigt bra. Ser mycket fram emot lördag eftermiddag då jag har tio veckor semester framför mig, men före det finns det ännu en del att ta fixa med på jobbet.

 

I helgen var jag på Stafettkarnevalen med ett gäng högstadie- och gymnasieelever och det var en lyckad karneval trots att vi inte fick med oss några medaljer hem. Stämningen på karnevalen är alltid härlig och trots att det i år var kallt och blåsigt (och lite regnigt) så tror jag nog att eleverna hade en trevlig resa.

 

Själv fick jag in ett transportlöpningspass på lördagen och sprang till Stadion från skolan vi sov på. Det blev 17 km allt som allt, eftersom jag avslutade med ett utvidgat varv runt Tölöviken. Njöt verkligen av att springa i lördags och då hade dessutom nästan all träningsvärk släppt (benpasset i onsdags var BRUTALT).

 

 

Publicerad 25.05.2015 kl. 17:36

Förslag till SAOL: limin.

Jag har inte sprungit sen i lördags. Jag har inte haft lust. Alls. Känner mig mentalt misshandlad efter att åter igen fått oförklarliga (?) problem med andningen. Det börjar lätta lite nu, såhär fyra dagar efteråt, men så är det också svårt att jämföra då jag inte sprungit.

 

Helt inaktiv har jag inte varit - förstås. Jag blir ju, som ni kanske vet, lite lätt rastlös då. Har tagit tag i mina gymrutiner igen efter att förra veckan bara ha besökt gymmet en gång, och har för det belönats med massiv träningsvärk*. Det kunde vara värre. 

 

*på min dialekt säger man för övrigt inte att man har träningsvärk, utan man är limin. Det är ett myket bra och enkelt ord som jag tycker att SAOL borde ta i beaktan inför nästa upplaga.

Publicerad 20.05.2015 kl. 23:21

Jag sprang ultra igen.

Igår (och idag) går Kokkola Ultrarun av stapeln. Jag var anmäld redan ifjol (på 24 timmar), men livet kom emellan och jag kunde inte komma till start. I år anmälde jag mig till sprintdistansen 6 timmar. Hade en förhoppning om att springa 65-66 km och slå nytt officiellt personbästa på distansen (mitt inofficiella resultat, en mellantid i ett 100 kilometers lopp, är ännu för svårt för mig att våga mig på att försöka slå).

 

Vi kan börja från slutet. Jag sprang 59,548 km och vann damklassen. Inget resultat att hänga i julgranen för min del, men jag kämpade i alla fall till slut och sex timmar i rörelse är ändå sex timmar i rörelse.

 

 

Så vad hände? Jag läser Mias inlägg om Kungsholmen runt och känner igen mig. Jag grät i bilen på vägen till starten för att jag inte ville springa. Jag brukar känna så inför tävlingar, p.g.a. nervositet, men det var värre än vanligt igår. Jag frös, jag kände mig yr, trött och illamående. Skyllde allt på nervositet och gjorde mig i ordning för start. Det kändes bättre, det brukar ju göra det då jag väl får sätta igång och springa.

 

Jag känner igen den där trycket över bröstet som Mia skriver om, för det drabbade mig efter ungefär två timmars löpning. Då kunde jag plötsligt inte andas längre. Andningen var ytlig och flämtande. Jag trodde ju att jag var kvitt mina andningsproblem redan, men igår var jag definitivt inte det. Det gick inte att springa helt enkelt, i alla fall inte i farter som jag normalt springer med lätthet i. 

 

Jag var nära att ge upp, men fortsatte kämpa mig framåt, ömsom gåendes och ömsom joggandes. Ville komma över maratondistansen och få känna mig ultra igen. De två sista timmarna kunde jag igen springa lite snabbare, men endast på villkor att jag gick två gånger per varv (och ett varv var 864 meter). Inte direkt långa sträckor jag sprang alltså, men det var det jag klarade av. Springa - gå och flämta och försöka lunga ner andningen - springa igen.

 

 

 

Jag känner mig inte speciellt stressad, i alla fall int mer än vanligt, men måhända är kroppen och jag av olika åsikt. Eller så reagerar jag på pollen, trots att jag inte borde. Eller så är det mina oförklarliga andingssvårigheter som helt enkelt inte vill släppa taget. Tråkigt hur som helst, men om två veckor har jag semester, vilket i alla fall borde innebära stora möjligheter för god återhämtning.

 

Trots att jag inte är nöjd med min egen tävling så var det kul att träffa en del gamla bekanta och även Susann som brukar läsa bloggen. Hon hade en väldigt ödmjuk målsättning om att springa 160 km på 24 timmar (trots att hon sprungit mycket bättre än så tidigare) och jag har skrattat åt hennes lågt satta mål sen hon berättade det till mig. Nu har 24 timmars löparna nämligen gått i mål och Susann sprang nästan 197 km. Stort grattis - ett helt makalöst bra resultat!

Publicerad 17.05.2015 kl. 11:46

Long time no see.

Då man (som jag) inte bloggat på ett tag så blir tröskeln för att faktiskt göra det bara högre och högre. Det gäller inte bara mig utan det är många andra bloggare som också skrivit om detta fenomen. Så nu tänkte jag ta tjuren vid hornen och bara få det gjort, så blir det kanske lite bättre och lättare sen.

 

Orsaken till bloggfrånvaron är helt enkelt att livet kommit emellan. Ni vet sådär som det gör ibland. Privat har det hänt en del jobbiga saker, vilket delvis bidragit till att jag inte tränat som jag brukar. Dessutom hade jag ont i halsen ett par dagar förra veckan och efter det har jag inte känt mig helt hundra, så det är den andra orsaken till att jag inte tränat som vanligt. Och tränar jag inte så bloggar jag inte. Det funkar lite så med en träningsblogg.

 

Idag kan jag i alla fall blogga om att jag tävlat igen. I och för sig "bara" i en stafett, men ändå. Sprang 7,4 km med en snittfart på 4:35/km och det kändes okej, trots att pulsen inte riktigt vill ligga där jag vill att den ska ligga. Mitt lag slutade på en andra plats och det var också den placering jag hade på min sträcka, så det kan man väl kalla för godkänt.

 

Efter att jag sprungit.

 

Nåja, sådär. Nu är jag på banan igen.

Publicerad 14.05.2015 kl. 17:35

Sommarkänsla.

Idag kände jag för första gången i år (i Finland) lite sommarkänslor! Det var 14 grader varmt och det kändes faktiskt varmt. Riktigt härligt.

 

Lite mindre härligt är det dock att jag känner av lite halsont nu. Det smög sig på efter mitt gympass på eftermiddagen, så jag får nog stå över morgondagens löppass. Tur att jag hann springa idag morse i alla fall, för jag har en hel del spring i benen nu.

 

 

Morgonpassen är för övrigt typ allra bäst nu. Solen går upp redan klockan 5, det finns ingen snö kvar och dessutom är det rätt så varmt (men inte för varmt). Bara riktigt perfekta förhållanden för spring. Bäst helt enkelt!

Publicerad 05.05.2015 kl. 20:45

Ett spontant halvmaraton.

Igår for jag och min man iväg på en roadtrip för att jag sådär spontant skulle kunna delta i ett halvmaraton. Jag tävlar för lite och ville få till en tävling där jag inte skulle gå för personbästa, utan bara tävla för att avdramatisera tävlingssituationen och för att få till ett lite längre pass i hyfsad fart.

 

Jag har varit enormt trött denna vecka, men tänkte ändå försöka mig på att springa under 1.45, alltså ungefär samma tid som jag sprang första halvan på i Rotterdam. Ingen maxfart, utan jämnt, fint tempo. Utan desto vidare förberedelser så kändes det ändå realistiskt.

 

Sprang iväg i starten och la mig i ett något högre tempo än jag tänkt, men benen var pigga så jag lät det bero. Försökte dock sänka tempot lite vartefter då jag faktiskt inte ville att detta skulle vara något som kräver återhämtning. Hittade till sist ett bra tempo där kring 4:45-4:50/km och där höll jag mig hela vägen och gick i mål på 1.41 - på en andra plats.

 

Strax innan målgång.

 

Tycker det var en hyfsad comeback efter fiaskot i Rotterdam och jag är nöjd med att kunna springa på en tid 5 minuter långsammare än mitt personbästa då jag dels höll tillbaka lite och dels inte alls föreberett mig (vilket jag i och för sig inte heller gjorde då jag sprang mitt personbästa, det var också en spontantävling). Jag tror att nog kunnat springa några minuter snabbare om jag gått för fullt, men jag tror inte att jag hade kunnat slå personbästa.

 

Pokal och sånt. Händer inte alltför ofta eftersom jag tävlar så sällan. 

 

Idag har kroppen känts hur bra som helst, så min plan att hålla tillbaka så att prestationen inte kräver någon lång återhämtning funkade fint. Dessutom mycket bra formbesked och det stöder min tes om att det skulle ha funnits minuter att kapa om jag skulle ha velat. Det får dock bli en annan gång, denna gång (och förhoppningsvis fler gånger), ville jag mest träna på att tävla. 

 

Idag har jag sprungit 20 km, varav jag fick fint sällskap under 15 av dem. Sprang med Juhani, Minna och Suvi (längst med Minna, de andra vek av som det passade deras dagsprogram) och det var riktigt trevligt att kunna kombinera löpning och att prata finska - DET har jag velat länge, men inte riktigt hittat rätt sällskap. Hoppas jag har hittat det nu! :)

 

Strålande sol under dagens knappa två timmar i löparskor.

 

Långhelgen gjorde gott och jag har tagit det väldigt lugnt utöver halvmaratoner och dagens 20 kilometer. Har spenderat ovanligt mycket tid i soffan och jag känner mig otroligt mycket piggare än i torsdags. Hoppas på att kunna upprätthålla den känslan under veckan som kommer.

 

 

Publicerad 03.05.2015 kl. 21:39

En månad kvar till sommaren.

Så gick vi in i maj. Vet inte riktigt vart april tog vägen, men jag är helt okej med att ha maj nu och därmed bara en månad kvar till sommar och semester. 

 

Jag har varit extremt trött den här veckan. Helt utmattad har det känts som. För min del blev Valborg alltså fem timmar framför Netflix (ensam!) och sen 11,5 timmar sömn. Känner mig ännu trött (och nej, jag har inte sovit för mycket - jag känner nog min kropps signaler rätt så bra), men som tur är kan jag ta det lugnt idag.

 

Jag har, trots tröttheten, fått in en del träning i veckan. Några fina morgonpass (en del i riktigt hyfsad fart) och tre pass styrketräning. 

 

Dimmig tisdagsmorgon. Sagolikt.

 

Har också lämnat in min avhandling (som jag suttit uppe med sent på kvällarna, vilket bidragit en del till tröttheten) och min handledare svarade att det vid första anblicken såg mycket bra ut. Han har inte läst igenom den än, så vi får se om han håller fast vid den åsikten, men man kan ju hoppas ;)

Publicerad 01.05.2015 kl. 12:54

Fin snabbdistans och radiointervju.

Igår inledde jag dagen med en fin morgontur i löparskorna. Det var dimmigt (men soligt) och magiskt vackert då jag stack iväg och när jag var klar var det klarblå himmel och strålande sol. Däremellan hann jag avverka 10 km på 51 minuter, med 3 km uppvärmning och 2 km nedjogg. Var riktigt nöjd med snabbdistansbiten på 5 km på där kring 23 minuter, speciellt med tanke på att jag sprang innan frukost.

 

Sagomorgon.

 

Efter frukosten spatserade jag iväg mot Brändö och Yle-huset, där jag välkomnades av Jukka Isojoki och Hannah Norrena. Jag skulle alltså bli intervjuad om löpning i Radio Vegas Lördax. Intervjun kan ni lyssna på här (den börjar där kring 1:00:00). Klippet är bara tillgängligt i Finland, men åtminstone på Chrome så finns det ett tillägg för att surfa från ett annat land, så det borde gå fint ändå.

 

Som vanligt skulle jag gärna ha formulerat mig annorlunda på vissa frågor och en del som jag skulle ha velat säga blev osagt. men förhoppningsvis blev det okej i alla fall. Har inte lyssnat själv, men det kanske jag gör någon dag.

 

Eftermiddagen spenderade vi hos min mormor där nästan hela mammas sida av släkten var samlad. Efter att ha ätit x antal bullar hos mormors och tagit en powernap då vi kommit hem var jag sen redo för ett discopass på gymmet innan de stängde. 

 

Jag är ju inte annars så rosa av mig, men om det står Pink'n strong så passar det nog ;)

 

Idag har jag suttit med min avhandling. Det har gått trögt idag, men på det hela taget har jag ändå kommit ganska långt. Hoppas nog på att kunna skicka iväg en så-gott-som-färdig version innan maj tar vid.

Publicerad 26.04.2015 kl. 20:51

Istället för energigel.

Det börjar vara högsäsong för löptävlingar och ju längre lopp desto större behov har man av att få i sig extra energi också under tävlingen. Om du är som jag, och alltså har en mage som inte tål sportdrycker och gel, eller om du helt enkelt inte gillar smaken av maltodextrin, fruktos och smakämnen så tänkte jag nu berätta lite om vad jag brukar använda istället för energigel.

 

På många längre lopp brukar det finnas bananbitar, russin och saltgurka på en del av vätskestationerna och sådana former av energi funkar bra för mig, också under löpning. Banan är en bra energikälla med olika typer av kolhydrater och en del mineraler (t.ex. kalium). Men sen finns det ju lopp, t.ex. Rotterdam marathon, där sånt inte finns...

 

Man blir lite ledsen då det inte finns bananer på vätskestationerna.

 

På mina 100 kilometers lopp har jag kört på att varva blåbärssoppa och resorb. Det har funkat bra då loppen gått på rundbana (2 kilometers varv och 5 kilometers varv) och jag har då kunnat ta en flaska i farten och hålla den i handen i ett varv. På de här loppen har jag alltså haft egen support och det funkar inte lika bra på ett maraton eftersom loppen oftast inte går på relativt korta rundbanor.

 

Det som jag troligtvis kommer att ersätta gelen med på nästa maraton där det inte finns annan energi att tillgå är barnsmoothies i klämpåse. Jag har många gånger haft med dessa på träning och jag tycker de är både goda, lätta att få i sig och dessutom skapar de inga som helst magproblem. 

 

Jag har hört att många tycker att de innehåller för lite energi, men där vill jag påpeka att det nog är väldigt stor skillnad på olika sorter. Ella's kitchen, som har många olika smaker, har påsar på allt från 52 kcal/påse till 120 kcal/påse, så jag tycker nog att energimängden är ganska tillräcklig.

 

 

På bilden ovan finns alltså en helt vanlig gel från Maxim. Den innehåller 83 kcal (21 gram kolhydrater). Där finns också en fruksmoothie från Ella's kitchen. Det är inte den mest energirika, men inte heller den minst energirika. Påsen innehåller 87 kcal (2,7 gram fett, 14 gram kolhydrater, 0,8 gram protein). Energimängden är alltså ganska lika, men mitt val är enkelt; fruksmoothien smakar bättre, funkar för min mage, och innehåller även lite fett och protein (med betoning på lite). Dessutom är den ekologisk. Den är visserligen något större i formatet än gelen, men den är ändå mitt förstahandsval.

 

Vad funkar för dig?

 

 

Publicerad 24.04.2015 kl. 16:20

 

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] gmail.com



Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)