Att omdefiniera sig själv.

Publicerad 16.05.2016 kl. 21:04

Den här bloggen har alltid haft det här namnet. Curro ergo sum. Jag springer, alltså finns jag. Jag har i många år definierat mig själv främst som löpare. Jag har faktiskt varit mitt bloggnamn.

 

Från bloggens begynnelse. 

 

I och med att jag blev sjuk 2013 så har jag sprungit mindre. Inte till en början - då kämpade jag på trots att det bara gick sämre och sämre - men sen, då det började kännas allt mer hopplöst. Det här, i kombination med rädslan att behöva ge upp löpningen helt och hållet, har gjort att jag känt mig ganska vilsen det senaste året. Vem är jag om jag inte springer liksom?

 

Från ett pass i NYC i början av månaden.

 

Det har ju blivit så, att det inte bara är jag själv som definierar mig som löpare, utan även min omgivning. I väldigt många sammanhang bli jag presenterad som ultralöpare eller "hon som springer så långt" och då känns det himla jobbigt att knappt springa alls. Visst sprang jag ett ultralopp i november och än har det inte gått en kalendervecka utan att jag skulle ha tagit ett löpsteg, men för mig själv och mina referensramar så känns det som att jag knappt springer. 

 

Men det är säkert nyttigt att omdefiniera sig själv lite ibland. Eller att i alla fall hitta andra sidor av sig själv. Mina andra sidor kanske också har med träning att göra, men jag står i alla fall på mer än ett ben nu. Fast jag skulle nog tappa balansen om jag var tvungen att kapa löparbenet för gott.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?
Det där känner jag igen från när jag fick diskbråck och inte kunde springa alls från en dag till en annan. Det tog ett halvår innan jag sprang ett steg igen, och ett halvår till innan jag var uppe i fem km. Jag var helt knäckt men lärde mig ett och annat om mig själv också - och det är delvis därför min blogg inte heter något alls med löpning...
Kari24.05.16 kl. 09:39
Du förstår mig säkert bättre än de flesta, jo! Jag har ju inte varit i din situation, men jag har tänkt igenom scenariot både en och två gånger (att inte kunna springa alls, kanske någonsin mer) under den tid jag varit sjuk och odiagnostiserad. Skulle jag starta en blogg nu skulle den knappast ha samma namn som idag, men ett namnbyte är nog inte aktuellt :) För inom mig så känner jag ju nog ännu att löpningen definierar mig. Jag vet ännu inte vem jag är om jag inte skulle kunna springa.
28.05.16 21:38

 

Foto: Tor Wennström, Hbl.

 

Jag heter Johanna och jag är en löpare. Faktum är att jag är en ultralöpare. Jag har sprungit ultralopp på upp till 48 timmar och tror inte att det finns någon gräns för hur långt man kan springa. Ni får gärna kontakta mig på: johanna.hedvik [ät] gmail.com



Personbästa:

Halvmaraton 1:36:52 (2013)
Maraton 3:29:26 (2012)
100 km 9:03:43 (2013)
6 timmar 63,054 km (2009)
(Inofficiellt ~68 km (2013))
24 timmar 162,73 km (2010)
(Inofficiellt ~170 km (2012))
48 timmar 251,2436 km (2011)